Det blir alltid lite bättre när man har sovit. Gott. Jo, så är det och så förblir det. Vädret utanför är inte särskilt inbjudande - men jag ska försöka göra livet lite behagligare. Har just läst igenom den kravspecifikation som en kund mailat mig och jag ska snart ringa Lisbeth för att prata igenom situationen och hur jag ska resonera vad gäller pris på mitt arbete. Tänk, jag har kommit någon vart. Kunden fick mitt visitkort via en av sina medarbetare och det gav resultat - visst, det var ett gigantiskt visitkort, annorlunda och bröt mot mängden, men det gör också att jag profilerar mig som att inte vara som alla andra. Hur som helst - jag hade ett jobb förra veckan där jag vill arbeta på artikeln, för den är fortfarande ganska färsk i mitt minne! Ibland är jag osäker på om jag gör "rätt" och om det kommer att gå att sälja in - då måste jag peppa mig själv!

Annars är veckan ganska lugn - bra! Jag behöver återhämta mig lite grann. Vill julpynta, ska gå ner i källaren och kika. Adventsljusstaken har rymt. Det ordnar sig.

Jag och Svenne ska ut och gå vid tolv, jag hoppas att det inte regnar då. Lill Jansskogen. Kan gå på måfå.

Varm choklad med grädde är ju en favorit. Två kvällar har den gästat mitt hem - mums!

Bubblan sprack. It´s official - jag kan inte köra så här med mig själv. Nu vill jag inte mer. Jag skulle kunna göra en studie av mig själv, men resultatet är ödesdigert. Vackra ord byts mot de mörka. Orden har makt och mitt sinne förvärras - det är inte lätt att leva säger de. Jag går upp, jag gör det jag ska, ofta med en styrka som få har, jag gläds åt det faktum att jag lever. Men så kommer bakslagen - jag måste hitta ut. Kvävs av det som verkar vara sanning - äkta, på riktigt, här och nu. Med kalla fötter tassar jag runt och funderar hur jag ska göra. Ute vid halv fyra är det skymning. Fuktig kall luft och nere vid soporna har någon ställt rester från festen, det är flaskor och burkar - och varje gång undrar jag hur de tänker. Om de tänker. Vill sätta upp en skylt "din mamma jobbar inte här".

Rapport från verkligheten

Jag kan kontera. Och jag förstår hur det hänger ihop - det är ju fantastiskt! Klockan är 23.03 och jag sover nästan vid datorn - men jag har konterat och jag har med hjälp av Sven installerat ett bokföringsprogram som i princip gör allt. Jag har klickat och jag har lyckats. Jag är glad och ska kika på vad en förlängning av programmet kan kosta. Det är Björn Lundén som är företagsgrundaren och han skriver, tillsammans med andra, böcker som är ett måste om man ska starta företag. Lyssnar på Melissa Horn - ja, hur ska man älska någon, som har älskat någon förut? Jag är och förblir ensam trots en flirt på jobbet häromdagen. För jag försöker orka vara med mig själv och då är det svårt att maka på sig och ge plats åt någon annan. Men visst, tvåsamheten är fin. Kanske rent av underbar. Men jag klarar det inte nu. Inte på kärleksrelationsnivå. Tråkigt? Ja, men också ärligt. Ska jag låtsas att livet är enkelt? Att kärlek är ett måste? Jag känner kärlek till mina förebilder. Och min tro. Mina vänner. Ibland främmande människor. Det gör ont att vara ensam, men det gör ont att vara någon nära också.

Nu släpper jag kärleken till min konteringsstämpel och går nu strax och fortsätter att läsa Märk Världen. Märk, att jag är tacksam. Så, att om jag tänker på hur det var för några år sedan, då undrar jag hur det kunde bli så här bra. Jag lyssnar på CD-n Din möjlighet Nu! Och den funkar.

Den här platsen är någon annans, jag måste hitta ut. Hur ska man älska nån som har älskat förut?

Nigdy wiecej, mysle o Tobie, ale juz powoli jestes wymazany.

Ja, ljus kan tändas, glitter kan hängas upp, leenden kan lysa upp - gör ditt liv ljusare och ta hand om dig själv, kryp ihop med en filt och bra bok och njut av att teet smakar gott. Själv har jag börjat med en bra vana - jag är ute en timme varje dag (minst) och blir på sätt piggare. Andra trevliga biverkningar är att mitt kreativa sinne också vaknar till. Jag hade egentligen tänkt att blogga innan jag gick iväg, men sköt upp det. Bra val!

Igår sved det till i plånboken, jag vet att jag kan hitta en billigare - men jag ville ha det klart, så att jag kan börja med bokföringen. Vad är det jag talar om? Ja, det är inte årets julklapp om jag säger så. Jag köpte en konteringsstämpel. 355 pix. Aj.

Efter promenaden gick jag till Coop Konsum och köpte mjölk och yoghurt - och sen! En lussebulle från gateau. Oj, det var god. Så nu mår jag bra. Ska hjälpa Svenne med kartonger idag. Och vi är lite glada eftersom Sirqus Alfon ska ha en julshow som vi förhoppningsvis ska gå på!

Intervjun igår på morgonen gick alldeles utmärkt - jag berättar mer ifall det blir skribentjobb! Jag kände mig verkligen upplyft efteråt och jag är stolt över mig själv att jag kunde vara mig själv och att jag har kämpat denna vecka med allt ifrån choklad (Anton Berg) och sedan här hemma.

Ett annat ord är förstås acceptans. Jag accepterar, helt och fullt, att min skrivare inte tänker fungera och att jag inför mötet imorgon klockan 09.00 inte kommer kunna ha med mig varken CV eller arbetsprover. Däremot, så väljer jag nu istället att stänga av datorn, läsa lite i min bok Märk världen (som för övrigt är megaintressant) och innan klockan slår 23.00 kommer jag att sussa gott. Jag gillar acceptans, för det gör att jag kan se nya möjligheter. Det jag gör är - på morgonen skickar jag ett litet godmorgon-mail till min eventuella kund, med hänvisning till mötet, och skickar sedan några exempel på vad jag har skrivit - som en liten aperitif. Det funkar för mig - det får funka för dem!

Jag är lite stolt. Också över dagens prestation. Jag säljer choklad som en gud. Och den med salmiak är ju så god!

Det är fredag snart. Vad jag har längtat. Särskilt mina ben som ska ligga i sängen och bara mysa av det faktum att det är helg, helg och helg!

....med gott samvete. Eller ja, jag gjorde helt enkelt något utanför vad jag skulle kalla normen. Berättar om en stund.


Igår kväll, kära vänner, var det dags för Inspirationskväll med temat att stärka unga kvinnors hälsa - ett ämne som absolut bör hamna under luppen. För oj, vad många av oss som mår dåligt (räknas jag som ung kvinna även fast jag fyller 30?) - det finns ingen hejd på statistiken. Kvällen var på Nalen, på Regeringsgatan inne i stan och talarna var Tinni Ernsjöö Rappe (författare och frilansjournalist), Karin Jordås (arbetar på mentor), Emma Pihl (företagare, coach, inspiratör). Sedan var det även en kvinna psykolog, vars namn jag har inspelat på band, hon var också en person som verkade eftertänksam (hon är med i 2,6 miljonersklubben).

En av höjdpunkterna som gav mig extra energi var Doreen Månsson, jag hade ett stort behov av att skratta igår och oj, vad den tjejen kan bryta is. Givetvis talades det mycket om unga tjejer och kvinnor och det som Emma Pihl gav oss att ta med, det är att vi ska göra något. Och det behöver inte vara stort. Moderator för hela programmet var chefredaktören Maria Gerlofson. Hon avslutade kvällen med att skriva Gör! på tavlan.

Ja, just det. Jag var en av dem som fick en bok igår, det fanns lappar påklistrade på stolarna, under, där det stod Grattis. Så jag är en bok rikare - och temat är ju personlig utveckling. Men just nu tar jag paus från de böckerna. Har snart läst ut Good enough - och då är det enough. Jag läser samtidigt en bok som heter Märk världen - uberintressant. Och lite svår. Det pratas om fysiker och det pratas om medvetandet. Här kommer ett citat:

"Det som görs av det som kallas jag, görs troligen av någonting i mig som är större än jag" (James Clerk Maxwell 1879)

Ni undrar förstås hur jag gjorde bort mig. Ja, gick fram till Maria Gerlofson, eftersom jag var intresserad av en artikel som Tinni Ernsjöö Rappe har skrivit för tidningen PS. Så jag frågade om den skulle publiceras snart och då var Maria vänlig och säga att hon kunde skicka mig det numret. Glad i hågen efter att dessutom ha vunnit en bok drog jag fram mitt gigantiska visitkort och började prata om att slå två flugor i en smäll (ja, jag skulle inte ha emot att skriva för en tidning som PS) - men det kändes inte rätt när orden kom ur min mun. Det var ju min adress hon skulle få, inte ett megavisitkort. Så här efteråt så har jag skrattat åt mig själv och min framfusighet - jag bröt helt enkelt mot normen - kanske var det bra egentligen - vem vet? Jag ska i alla fall skriva ett mail till Maria och ge henne min hemadress, för artikeln som Tinni har skrivit verkade genomarbetad och intressant (handlade just om unga kvinnor och deras mående m.m.)

Idag och två dagar framöver kommer jag att arbeta med Anthon Berg, alltså choklad. Ganska trevligt måste jag säga!

11.37 - och jag har redan gjort följande: intervju med Oscar och hans son Mille, det gick finemang och jag håller på att lyssna av intervjun som jag spelade in på bandspelare. Nu satsar jag. Stenhårt! Efter intervjun, som på gick i en sisådär 45 minuter så åkte jag för att lämna papper - ÄNTLIGEN! Jag är ju så bra. Nu är jag hemma och har druckit min andra kopp kaffe - ekologisk och ätit pannkakor med ost. Eller deg med ost. Fri tolkning.

Men nu mina kära - veckans bloggtema på Bloggvärldsbloggen är manlighet och jag kan inte låta bli att le. För vad är det, egentligen? För jag vet inte. Det finns män och så finns det män. Finns exempelvis den perfekta mannen? Jag är ju singel, självvalt och jag tycker om att vara helt själv. Utan man. For now. Om jag fann mannen med stort M, så vet jag vet jag faktiskt inte hur han skulle vara. Det är svårt att definiera. Men nu, manlighet kan ju vara så mycket och det beror ju på samtidens associationer - det som var manligt för x antal år sedan kanske inte alls är det längre. Manlighet - Kvinnlighet - gränserna är diffusa. Den första associationen är att manlighet förknippas med just män, men är det verkligen så? Kanske finns det en gnutta manlighet hos kvinnor också. Jag vet inte. Bloggvärldsbloggen tycks ha förstått att temat har en svårighet i sig och ställer bland annat frågan: "Hur skiljer sig män från kvinnor, egentligen, och varför?" Män skiljer sig på så sätt att de förväntar sig andra saker från livet - exempelvis blir de inte stressade vid 30 för att de inte har barn, medan kvinnor tror att klimakteriet kommer vid 31. Observera att detta är mina tankar.

Män kanske har det lättare i vissa situationer - detta torde vara mer obvious i andra länder, där kvinnor kanske är mer hemma och männen drar in stålarna. Jag är 80-talist och känner inte att män exempelvis är "bättre" än kvinnor. Därför skulle jag till exempel inte godta att en man på samma position som jag skulle ha högre lön. Att vara man är inte ett argument vid löneförhandling.

Men ibland så skulle det vara skönt att få vara lite liten. Och mannen lite omhändertagande. Och inlyssnande. Särskilt på söndagskvällen. Att vara ansvarsfull skulle kunna vara manligt. Men också kvinnligt.

Jag tar mig friheten att slå lite på nätet och där fick jag svar på tal från Herr/Fru (?) Wikipedia -"kvinnlighet och manlighet är socialt skapade kategorier - det är inte givet av naturen hur kvinnor och män är eller bör agera"

Ja tack, det var ungefär det jag ville skriva.

Spännande med ny kategori. Samtidigt kanske jag överdriver. Det är tänkt att måndagar ska sammanfatta den gångna veckan, med start nästa måndag. Det är alltså en 20-veckorsutmaning som jag testar. Om ni vill vara med - häng på! Starten är alltså idag, den 23 november och nu ska jag förklara vad den går ut på (ja, lite regler helt enkelt!)

1. Att må bra innebär - må bra i kropp och knopp!

2. Inga måsten - bara vara hellre

3. Stress existerar bara i nödfall

Mia Flobecker sa det så fint när jag talade med henne per telefon innan helgen - man ska vara sitt eget livs trädgårdsmästare där man tar hand om sig, på så sätt kan man odla glädjen! Så jag finns i min trädgård om ni undrar var jag är någonstans! På fitmama kommer det att finnas en artikel om Mia Flobecker och hennes tankar om glädje - inom kort alltså!

Jag tjuvstartar lite med må bra-kategorin och säger så här: idag mår jag bra till kropp och knopp eftersom jag umgåtts med två finfina tjejer - Maria och Klara. Klara har kommit i en liten knasfas där hon gärna vill att man går runt med henne, bära bära bära. Och ganska ofta mat (ja, de behöver mat de små liven) och endast sova vid promenad. Uppe med tuppen kan man också säga att hon är. Typ halv fem på morgonen. Därför tycker jag det fungerar alldeles utmärkt att ha bebis på deltid, dvs några timmar under dagen en gång i veckan! Söt som hon är klarar jag det ganska bra och observera att det är kul att vara Maria också. Ifall ni undrade. Maria förklarar för mig varför vissa hus är bättre än andra. Så jag kan numer kalla mig för hus-conossieur. Eller nåt. Och jag är stor motståndare till hus vars ägare bestämmer sig för att bygga ut huset. Så att typ trädgården försvinner. Nej. Punkt.

Yoga har jag ju snackat om tidigare - också något som tangerar ämnet. Fast nu i den bemärkelsen att jag har ont i ryggen. Det är så att jag undrar om inte svininfluensan har satt sig där. Bara för att. Nej, skämt å sido - jag ska ringa sjukgymnasten imorgon. Efter intervjun. Och lämna de där förbaskade papprena. Men annars är det bra!

Hörrni - lyssna. Det finns en sajt som verkligen kan vara till nytta för dessa 20 veckor, klicka här så kommer ni dit!

Jag andas i det tomrum som du lämnat efter dig....

Ofta fungerar det med att tänka om. Det är ett bra verktyg när man (läs jag) har lite ont i magen över vad som ska göras. Därför tänkte jag använda mig av bloggen som ventil.

Vad vill jag denna vecka?
Framför allt - jag vill må bra denna vecka - jag vill känna glädje. Att välja glädje är en DVD med Kay Pollak som jag såg med Svenne för några månader sedan. Jag väljer glädje denna vecka. Vad väljer ni?

Jag vill vara ute i ljuset när det går - redan förra veckan var jag duktig på detta - att vara ute ca en timme för att suga ut ljuset - och jag tror det fungerar. Snart ska jag till ICA i Svedmyra - då promenerar jag dit. Idag kommer nämligen Maria och Klara hit! Och jag ska göra en tomatpaj, fast en modifierad variant.

Jag vill arbeta med det egna företaget! Imorgon har jag intervju med en kille. Ska diskutera lite med Maria gällande de frågor jag kan ställa. Han och jag ska ses klockan 09.00 imorgon!

Saker som behöver göras
Hehe, jag undviker ordet måste här, ganska snygg fint eller hur?

Jag behöver städa lite grann, fast det är ju nästan roligt. Det kan fungera att göra det idag.
Jag behöver åka in till stan och lämna lite papper på en myndighet. Imorgon får det bli.
Jag behöver få ordning på mindre roliga saker i företaget. Kan gå. På måfå.
Söka jobb. Det ser väldigt tomt ut i januari. Aj aj.. (men då kan jag jobba utifrån företaget!!)

Bloggen utmanar lite grann och detta är utmaningen - under 20 veckor ska jag testa att ha "må bra" i fokus. Ja, att ha det som mål istället för att träna frenetiskt och tro att jag mår bra av det. Reflektion, eftertänksamhet och andlighet i fokus - det kommer en rapport ca en gång i veckan och jag börjar idag, måndag. Något förslag på vad kategorin kan heta? Jag tänker mig Må bra...? Det kan komma att avspegla sig i resten av bloggen lite grann.

Vad ska jag göra denna vecka för att må bra? Jag tänker mig: musik, vänner, vila, träna (lagom), äta bra (igår var katastrof) och nyttja ljuset!

Svårt att finna ro. Går mest omkring och plockar. Sven sa något om rastlöshet – och jag tror att det är det jag lider av. Plus att jag går omkring och grämer mig över min dåliga kosthållning idag – Lite smörgåsar, cheesecake och pannkakor. Gröt till frukost. Nej, det håller inte. Men orkar inte ta tag i det. Ska satsa på kiwi om en stund. Behova C-vitaminboosta mig själv – i dessa förkylningstider. Annars händer det inte så mycket – det är detta med fokusering som fattas – men jag ger inte upp. Tanken är att jag ska lyssna på fortsättningen till din möjlighet NU! Imorgon. Och så var det denna vecka som kommer – gäller att motivera sig. Hepp hepp – det kommer att bli en underbar vecka. Imorgon ska jag storhandla och sen kommer Maria och Klara till mig, det är ju en tradition att ses i början av veckan. På tisdag har jag intervju, och snälla Emily har lånat mig en bandspelare. Jag ska köpa ett band till den imorgon.

Idag fikade jag med Line efter kyrkan och sen sågs jag, Ulliz, Ida, Lotta och Julle. Det var trevligt och saker händer minsann! Sen var jag ganska trött och det var skönt att åka hem. Här hemma har jag plickat och plockat och sedan badat. Nej, dags att stänga av datorn!

Svårt att finna ro. Går mest omkring och plockar. Sven sa något om rastlöshet – och jag tror att det är det jag lider av. Plus att jag går omkring och grämer mig över min dåliga kosthållning idag – Lite smörgåsar, cheesecake och pannkakor. Gröt till frukost. Nej, det håller inte. Men orkar inte ta tag i det. Ska satsa på kiwi om en stund. Behova C-vitaminboosta mig själv – i dessa förkylningstider. Annars händer det inte så mycket – det är detta med fokusering som fattas – men jag ger inte upp. Tanken är att jag ska lyssna på fortsättningen till din möjlighet NU! Imorgon. Och så var det denna vecka som kommer – gäller att motivera sig. Hepp hepp – det kommer att bli en underbar vecka. Imorgon ska jag storhandla och sen kommer Maria och Klara till mig, det är ju en tradition att ses i början av veckan. På tisdag har jag intervju, och snälla Emily har lånat mig en bandspelare. Jag ska köpa ett band till den imorgon.

Idag fikade jag med Line efter kyrkan och sen sågs jag, Ulliz, Ida, Lotta och Julle. Det var trevligt och saker händer minsann! Sen var jag ganska trött och det var skönt att åka hem. Här hemma har jag plickat och plockat och sedan badat. Nej, dags att stänga av datorn!

Idag när jag var klar på jobbet fick jag en fruktansvärd huvudvärk. Men jag log ändå åt dagen, Den var snäll mot mig. Den gick snabbt och jag sålde bra. Jag är en bra säljare. Med Huvudet gick jag till Tunnelbanan - tanken på att lyssna musik var ingen höjdare och jag minns inte alla stationer. Men jag log åt det faktum att det gick fort att komma hem. Mitt underbara Hem. Som jag älskar att vara här. Snart har det gått ett år sedan jag flyttade hit. Det är med stor tacksamhet som jag stänger Dörren bakom mig.

Jag har smörjt in fötterna och ska nu insomna. Åh, vad jag har längtat. Först - borsta tänderna.

Så heter CD-skivan som jag ska lyssna på mellan 19.30-20.30.  Jag känner att jag har tappat kontrollen över mitt liv och ska inte gräma mig över spilld mjölk, är tanken. Alltså - jag agerar proaktivt. Om du vill veta mer om vad det innebär kan du läsa här och här. I mitt fall innebär det att helt enkelt försöka göra mitt bästa. NU.

Trots stress har jag hunnit med följande idag

- Äta frukost och lunch

- Ha det mysigt med tända ljus och te

- Gått på en timmes promenad i Gamla Enskede - very cool. Lite bildbevis kommer

- Läst sidorna 14-22 i Att föra bok. Om du inte vet vad det är kan jag säga som så här - en introduktion till bokföring!

- Städat vardagsrummet

- Sorterat tvätten

- Bloggat

- Varit lycklig

- Haft ett viktigt samtal

- Försökt påminna mig själv om vad jag gjorde i tisdags - och jag lyckades

- Lyssnat på P4 och då fått höra att Nationalmuséet satsar på bröd - läs mer om det här

- Skrivit en artikel om ovanstående (bröd) och skickat till fitmama

- Badat

- Läst i boken Good Enough

- Kommit fram till att jag har massor kvar att göra - men eftersom jag lugnt kan säga att min lista är good enough, så struntar jag fullständigt i det.

Det finns ju roliga bloggar och nu ska det tydligen röstas fram en kulturblogg - en av de nominerade är nolltalet.se, för att förstå vad det är de gör kan du läsa här. Lite roligt med en blogg som har musik som tema, men på ett väldigt strukturerat sätt.

Klockan är 19.13 och jag måste mentalt förbereda mig på "min möjlighet nu!" - har ingen lust, men skivan har kikat på mig med förebråelse att jag köpte den på Hälsomässan - förra året - och har ännu inte tagit vara på mina möjligheter. Fram med mandlar och russin samt ett hejdundrande gott te.

Dagens Grattis går till: Dorota som fått arbete i Lund. Jag och bloggen säger än en gång grattis och vi tycker båda (?) att det är lite synd att jag inte kan dela en flaska rött och mysa i Sveriges skönaste soffa (som Dorota alltså äger)

Ensam hemma. En hel dag att fylla. Sov ut till strax innan tio och har sedan dess ringt några samtal och läst på om bokföring. Men jag tar det i etapper. Har 20 minuter kvar att läsa, men tog en paus. För ja, det är inte så roligt. Men säkert allmänbildande. Till detta dricker jag te, Hötorgsblandning, gott värre.

Har ni tänkt på er kallelse något på denna jord? Jag vet att det låter religiöst värre, men låt mig omformulera: tror ni på att ni har ett uppdrag här? Alltså att ni ska lämna något avtryck? Jag försöka komma på vad det skulle kunna vara. Och jag tror faktiskt mig lite grann veta. Till exempel att lämna glädje. Att hjälpa till där det går. Det senaste är inte alltid lätt. Till exempel detta med att älska sin nästa. Jag är så insnöad på mitt egna liv att det blir lätt att man glömmer bort andra. Men jag tänker på det i alla fall. Sen höll jag på ett tag med Ryck upp dig - och kanske att det händer något på den fronten också.

Mitt i allt så ska man vara sann

Vad är att vara sann? Hur är man när man är falsk? Är det att man ljuger? Eller lever en livslögn...? Jag läste ju en artikel om Lisa Nilsson och hon säger bland annat att hon har behov av att vara olik sig själv ibland - ena dagen hänga med väninnorna och andra dagen vara en ensamvarg. Jag inser att jag är föränderlig och att det är okej. Ena dagen planerar jag företaget andra dagen är offerkoftan på. Träningsperioder varvas med bara vara. Och det får vara så. För visst har jag tänkt att det är alldeles för hattigt. Något som verkligen har bestått är bloggen. Men även den har ju tider av torka. Eller djup. 

Vad är lycka? Det beror på mottagaren. Vad är lycka för mig är den adekvata frågan. Det beror på var någonstans i livet som jag befinner mig. När det är mörkt i mitt inre så kan till och med tårar vara lycka - för då vet jag att jag lever och reagerar. I företagandet kan lyckan vara att veta att det faktiskt fungerar och bär. I vänners sällskap är lyckan skrattet. När jag är hungrig kan lyckan vara att veta att jag har mat. När jag läser och hör om hungersnöd så knyter det sig i magen - människor hungrar. Det är olycka. Vad gör jag för att påverka? Det är också olycka - att inte veta hur. Men glöm inte det lilla perspektivet - vad du gör i din vardag. Och även om du ska älska din nästa - älska dig själv också.

Jag laborerar lite med orden bara. Har ätit gårdagens soppa med sojagrädde. Gott. Och ett äpple till. Också gott. Känner mig harmonisk så in i bomben. Det är bra. Offerkoftan är av. Och det telefonsamtal som jag igår motsträvigt gjorde har gett resultat - ett roligare samtal var med Oskar - jag ska intervjua honom nästa vecka - det kommer mer om det senare.

Det var någon som frågade om mitt dubbelliv (Kinga) och då ska vi se, here it comes. Jag kan tycka att det är lite kämpigt att vara katolik. Inför andra. Inte inför mig själv. Och det gör att det känns som jag lever ett liv i kyrkan, där jag är aktiv dels på mässor och dels på basarer, på Malmskillnadsgatan och med gruppen som ska konvertera. Och ett liv utanför kyrkan. Jag kan utan tvekan säga att utan kyrkan skulle jag inte leva normalt och jag skulle inte ha den kvalitet som jag har i livet idag. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att min tro ger mig liv. Kort och gott. Och underbart, för vi vill ju leva. Men samtidigt må bra av livet. Och det gör jag. Däremot är jag inte mycket för att gå in i diskussioner, jag har heller inte någon missionerande roll i mitt liv. Jag tar mer än gärna med mig vänner och släkt till kyrkan, men det är i så fall för att de själva vill. Så Kinga. Nu fick du och resten av världen en förklaring.

Idag är det Yoga 2 som gäller, på Friskis. Den börjar om två timmar. Jag åker ca 18.00 - för jag vill sitta en stund innan och läsa. Good enough - boken känns helt okej och jag tänker skriva en recension inom kort. Även om jag inte är perfektionist så tycker jag att boken fyller en funktion. Även för mig alltså. Till exempel det här med att säga nej - mer självklart att göra det idag än för kanske något år sedan. Men jag måste bli bättre och känna av i magen om saker känns bra eller inte. Feel the goosebumps är en annan metod, läste nämligen en gammal intervju med Lisa Nilsson och hon litar på sin gåshud. Alltså - din intuition kan ge dig mer än vad du tror.

Dags att stänga av - jag ska skriva lite brev.

För någon dag sedan, klockan 07.00 - var det en lövblåsare som levde rövare - jag fotade detta argsint

Jag vill också tacka mig själv. För att jag inte ger upp. Och jag ger mig förlåtelse över offerkoftan, men ber mig själv snällt att ta av den. Trots att det är kallt ute.

Träffade min syster en stund idag – har inte sett henne på evigheter. Hon ska jobba till klockan elva ikväll på café Opera. Hon berättade om sitt jobbsökande och att det är svårt – men jag är stolt över henne! Hon kämpar på – jag hoppas att det löser sig. Hon berättade om ett telemarketing företag som säger ”ett nej är ett hej” - det säger ganska mycket, eller hur? Nej tack till sådana arbeten! Men om ni har något tips på jobb så hojta! Hon är 19 år, har gymnasiet avslutat, erfarenhet från dagis och från volontärarbete på Irland.

Och allt det som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort (Melissa Horn)

Jag har satt på mig offerkoftan - och den sticks minsann.

Pepp pepp

Jag saknar en famn, jag saknar glada och hurtiga Emilia - snart ska jag hitta vem jag är. Medan jag äter min linssoppa. Och ja, den är godare passerad.

när blogginlägg försvinner, precis när man skrivit klart dem! Men det har hänt förut och det krävs väl att det händer igen så att jag lär mig att skriva dem i openoffice först. Jag kan ju i alla fall säga att det var lagom kul när klockan ringde 07.00 imorse. Varför så tidigt? Jo, två män befinner sig i min lägenhet och ska fixa allt det som har med ventilation att göra. Härligt. Mina persienner har de tagit ner. Men jag har sagt att de får sätta upp dem igen, för jag har ingen aning. Jag vet, jag skulle säkert kunna ordna det själv, men varför när jag kan be om hjälp!

Dagens schema:

9-12 Tvätt, artikel och boka intervju.

12-13 Lunch och göra mig i ordnin

13.30 Åka in till stan

14.00-15.00 Möte

15.00 Träffa syster

16.00-18.00 Jobba. Alltså – ta med sig datorn

19.00 Yoga – ja! Med Sven!

Lunch? Jaha. Jo, men jag vet nu vad jag ska göra! Det blir något med tonfisk och sojabönor. Har ju creme fraiche hemma!

Ja. Ja. Nu fann jag en liten del av livets mening. I en balsampoppel. Jag och Maria (och lill-Klara) var ute och gick, becksvart, och så kom det till mig. En balsampoppels lukt. Det är så bra att vara kompis med en landskapsarkitekt - ni hänger med på mitt resonemang? Jo, för hon kan mycket om träd (Maria - bättre än Wikipedia). Och numer även om bebisar. Klara och jag har bekantat oss idag (nästan lite mer än vanligt) och jag är godkänd. Så pass att vi hängde hela dagen. Maria nosade upp ett kafé mellan Södra station och Medborgarplatsen, det hette Baresso och jag säger, som jag sa till Maria, att det var fem morgonsolar av fem möjliga. Så. Bra med utbud av gottigottgott, men framför allt - skön soffa och schysst belysning. Att de spelade Tracy Chapman var inte heller fel! Jag tror vi var där i en timme och sen knatade vi upp på en upplyst bro - dimman var så tät att vi trodde det var strömavbrott i Marievik. Men det var det inte. Däremot så såg det lite läskigt ut, över Liljeholmen, ja som en spökstad. Hela dagen idag ropade "det är november, bara så att ni vet!" men vi var modiga och traskade på. Kan ni förstå att jag nästan var ute i två timmar idag? Mycket nöjd. Mer än nöjd.

Jag märker tydlig aktivitet på bloggen nu för tiden, så pass att Svenne postade tre kommentarer med samma innehåll - jag funderar på om han ville vara säker på att det skulle komma fram? Kinga, stjärnskottet tycker att jag ska förklara varför jag lever ett dubbelliv, ja och har jag sagt A så får jag säga B. Det kommer en förklaring inom kort. En som ni förhoppningsvis förstår! Jag fintar snabbt och säger Grattis till Kinga som fick 1.7 på Högskoleprovet - fantastiskt!!! Eller ja, väl förtjänat snarare! Dorota skriver också, och det är så värmande att höra att man är saknad! Dorota - jag saknar dig med!

Det började med balsampoppel - ett träd som luktar. Jag tog mig en gren och sniffade på tunnelbanan, en smått berusad man fick lukta han med. Ja, tänk vad en liten gren kan sammanföra människor. Hela katekumengruppen fick lukta och sen sniffade jag lite på tunnelbanan hem. Ja, det är enkelt att leva, och lyckan finns därute. Och meningen med livet med. Kom följ med.

Verb. Det är det jag har bestått i de senaste dagarna. Och jag tumlar runt i världen som en tvååring men förväntas vara vuxen. Jag fyller 30 år om två månader och femton dagar. Tänk vad stor jag har blivit. Gabriella, som jag träffade idag, tyckte att jag hade vuxit sen sist. Och det kanske jag har. Men sen tycker jag att livet stannar ibland, samtidigt som jag ser mig själv flyga där framme. Men tanken stannar. Att stanna är också ett verb - tänk på det. Nu stannar jag till exempel. Och vet ni - att det är inte lätt att se på världen. Det är ett mischmasch av människor i olika situationer, en del lyckliga och en del mindre lyckliga. Dorota, Viktoriae, Matilda och Kinga kommenterade mitt förra inlägg, och det märks att jag inte är ensam i att undra. Liksom hur ska det här gå? Jag har varma fötter, men det har inte alla. Fast! Att jag har någonstans att bo och mat på bordet - det är jag faktiskt tacksam över, så där att jag uttrycker det. Visst tycker jag att livet är urtrist och bökigt. Men det finns ju alltid en jämförelse att göra.


Skapa - ja, vi skapar världen och världen skapar oss. Om du kunde välja, vad skulle du skapa? Jag vill skapa GLÄDJE. Och så tar jag ner det på det lilla perpektivet och där ser jag att jag kan ju det. Med vänner och med det jag gör på jobbet. Igår pratade jag med två tjejer om middagsproblem (läs: jag la mig i) och det gick faktiskt över förväntan - kanske skapade jag lite glädje?


Vara - snälla nån, vad jag skulle vilja bara vara. Men vad är det egentligen? Vad är "bara vara". Jag tror i alla fall att det skulle vara skönt. Tips nån?


Göra - göra göra göra. Sätt ett "inte" framför och jag blir nöjd! Nej, men jag skulle vilja dreja - det är vad jag vill göra. Och måla lite - också bra "göra-grej"


Sluta - haha, jo ni skulle bara veta! Jag skulle vilja



1. Sluta oroa mig
2. Sluta tro att jag lever ett dubbelliv
3. Sluta leta efter mannen i mitt liv
4. Sluta önska mig ett annat liv
5. Sluta att inte tro på mig själv = börja tro på mig själv (hamnar under kategorin "göra")



Vila - vila nu! Vila i att jag är jag. Vila i att saker tar tid. Vila i livet. Vila, vila och vila.




Motion är bra - jobba med motion??

Nej. Nej. Nu vill jag tänka om här. Är det verkligen så att meningen med livet är att ha ett jobb, tjäna pengar, betala sina räkningar och mat och sen börja om igen? Är det så att medan jag bekymrar mig för mitt nästa blogginlägg så finns det barn som sitter i fängelse i Thailand? Och är det så att begränsningen av sig själv är nödvändig fastän man strävar emot och kör på i 180...?

Vi är inte fullkomliga, oavsett tro och religion. Vi är människor som kan väldigt mycket. Särskilt tillsammans. Och så finns det stunder då andra måste finnas till för oss. Och vi får ta emot. Det är ju inte så konstigt. Även om många av oss har svårt att be om hjälp. Eller kanske att ge hjälp? Idag "arbetade" jag på basaren i kyrkan. Vi nådde nästan 100 000 kronor. Som är till förmånen för de barn som finns i Thailand under inhumana omständigheter.

Jag är ganska duktig om att be om hjälp - jag frågar Sven, eller någon annan när jag inte klarar mig. Kinga är en klippa när det gäller kreativa lösningar på CV:n. Dorota lyssnar som få...Ulliz´kramar är i särklass...Emilys styrka är att hon är Emily. Carlos vet var närmsta internetcafé ligger när jag kämpar med en fånig skrivare hemma....Kostas frågar alltid hur jag mår. Pappa svarar på mobilen oftast, trots att han har mycket att göra. Mina systrar finns där, även fast jag vet att jag är jobbig. Min tro svarar på mina själsliga frågor, prästerna hjälper en i svåra stunder. Line messar och ger svar på hur jag ska plantera om. Maria och Klara hjälper mig att komma ut i dagsljuset.

Och om jag behöver hjälp med att förstå varför jag älskar dig fastän jag inte vill, så förklarar din famn allt om min kärlek till dig (lyssna om du vill förstå)

En trött Emilia famlar över tangenterna och ändrar inställning, försiktigt, men en inköpt lykta från basaren. Ibland skulle det vara skönt att förstå vad jag gör här. För jag undrar verkligen.

Varm kram,

En som vill, men inte vet hur

Idag har jag läst bok. Typ länge. Och inte tänkt att jag "borde göra annat". Hur då, kanske ni undrar. Jag var lite hundvakt hemma hos Ulliz och Ida. Och då går det alldeles utmärkt att bara ta fram sin bok (i mitt fall är det "good enough") och slå sig ner i soffan (mycket bekvämt!). Jag hann vara ute med Elvis två gånger à en halvtimme. Och sen läsa läsa läsa... Jag säger bara åh!

Men! Minst lika roligt var det att träffa min Gabriella - vi sågs senast 2001 - kan ni fatta att det är 8(!) år sedan? Men det var som på den gamla goda tiden, fantastiskt att träffa denna tjej! Vi ska ses i helgen också, på söndag. Full rulle: fredag jobba jobba (dvs imorgon) lördag är det basar och då ska jag vara med, senare på kvällen är det spelkväll hemma hos en vän. Söndag, ceremoni i kyrkan och träffa Gabriella senare på eftermiddagen. Det går liksom inte att klämma in mer...

Men nummer 2: klockan är bara åtta och jag ska bara skicka iväg två mail och sen städa lite grann - tända ljus, ta hand om mig själv...Vad ska ni göra ikväll?

Stor megakram!

Emilia

Ps. Gillar ni glass? Prova half baked med Ben & Jerrys, den slank ner just...Jag tog den i omgångar sedan jag och brorsan köpte den förra veckan...Sa jag att jag hade äppelkaka kvar? Inte längre...

Jag gjorde mapp till Hälsomässan....

Satt och klistra och höll på i några timmar....

Blev liksom nöjd, med innehåll, färg och form ...

Snygg baksida, eller hur?

Rubriken är tagen från en låt av Melissa Horn - ni som inte märkt att jag är beroende av denna sångerska vet det nu.

"Jag gav upp för länge sen..."

Vaknade 07.00 av en lövblås - otrevligt och alldeles för tidigt, vad hände med krattan? Nej, vi ska stå och blåsa bort löven. Jag kikade surt ut genom fönstret och ville nästan gå ner och säga till honom. Men jag orkade förstås inte. Annars har natten varit lugn. Gick först upp halv elva, jag har fipplat här hemma (hur kan det bli så stökigt?? Sven vet varför, han sa det för några dagar sen)

Att våga är att utvecklas. Att kunna ta nederlag är också en övning. Jag har några telefonsamtal kvar och jag drar mig för dem. Har du en famn för mig?

Känna glädje. Känna sorg. Lidande kanske är nödvändigt ibland? Men samtidigt är det svårt med lidande, det tär på den egna personen och på relationerna runt omkring. Många vill vara bäst på att må bra - med hälsa, jobb och allt annat som spelar roll. Men vad händer när man blir bäst på att må sämst? Jag har tipsat om denna blogg förut, men den tål att nämnas igen - det är en må bra - blogg som viktoria driver. Det var nu ett tag sedan som jag var där, men ibland kikar jag in.

Det är lite "trötter" nu, men det accepterar jag. Mitt fina jag behöver vila. Sockor på fötterna, varma drycker och göra sådant som jag tycker om. I eftermiddag har jag en inspirationsfika med Mimmi, en tjej som jag träffade på en av skatteverkets träffar. Vi ska prata företagande - det ser jag fram emot.

Du som läser kanske också har funderingar på vad må bra egentligen betyder. För vi är ganska duktiga på att förstå vad må dåligt är - i alla fall jag. Att definiera må bra är nog på sin plats, eller vad säger ni?

Må bra enligt Emilia (tänk både kropp och knopp!)

- vara här och nu och kunna le åt fåglar som pickar på mitt fönster (knoppen)

- att göra saker utan att ha dåligt samvete för saker som man inte gör (knoppen)

- att sova och äta bra (kroppen)

- träna yoga med medveten närvaro (kropp & knopp)

- att höra att man är bra (knopp, men med känslor i kropp)

Jag har haft en bra dag, så tacksam för alla människor som jag har mött - bland andra Maria och Klara (och Mike en kortis). Det var så att jag igår avbokade vår träff för det kom upp arbete - men! Jag blev klar tidigare och fick ett sms från Maria att hon satt själv i Liljeholmens Centrum. Så det var en bra idé att träffas, för jag var också ensam, kaffesugen och behövde hitta strumpbyxor att ha under byxor. För er som inte har märkt något så är det alldeles kallt ute. Jo jag vet, inte alls roligt. Och vi hade en bra stund tillsammans på centrumet. Marias bror fyller 30 år och hon behövde hitta en present på temat manlig fåfänga - jag vet att risken är liten att han är inne på min blogg, så jag viskar (ssch, säg inget!) att ansiktsmasker passade alldeles utmärkt för detta ändamål!

Klara var lite smått lycklig att få sitta i selen (obs! vänd framåt - mycket viktigt!) och gick och ögonshoppade med oss - mycket roligt! Jag och Maria hade också roligt och fick oss lite inspiration på Inspira (som är en butik som liknar Kreatima). Vi har bokat måndag - då blir det lunch och promenad! Det är så bra, trivs i sällskapet och får röra på mig mycket ute i det lilla dagsljus som vi numer erbjuds (klockan 16.00 är det mörkt...)

Sen var det yoga-time med Janne Spetz i vanlig ordning - ett bra och ganska "jobbigt" pass (stundtals) men jag var mer närvarande än sist! Och vad mysigt det var efteråt med lite te och snack med Janne och de andra - verkligen suveränt. Vi snöade in oss på det här med "spår av", dvs att det kan finnas spår av allt möjligt i mat, efterrätter, livet etc. Exempel: Emilias blogg, kan finnas spår av humor - hängde ni med där?

Lite smått kan jag skriva att min artikel om Elizabeth Gummesson nu finns på Fitmama - klicka här om ni vill läsa!

Den här kan ni klura på...

Det är ju så att det krånglar uppe på hjärnkontoret - det är svårt att nöja sig. Men jag accepterar och går vidare. Jag måste. För visst är jag glad. Kanske bra om jag skriver en lista med varför jag ska vara satisfied! Here it comes!

1. Jo, numer har jag återigen trådlöst nätverk - kan ni förstå att min bror fixade det över skype? Det är makalöst. Om jag kunde skulle jag maila honom min äppelkaka med extra mycket vaniljsås - ja, för det är ju den som är god!

2. Jag och Sven har varit kreativa idag - filmat för fulla muggar och tänkt på den kommande föreställningen! Ja, jag vet, ni har inte en susning om vad jag skriver om. Men jag säger följande ledtrådar: föreställning, psykisk hälsa, humor. Bland annat gjorde vi en scen vid en soptunna a la Sverker Olofsson!

3. Jag är satisfied för jag gjorde årets godaste kikärtsbiffar idag. Alltså: jag knäcker!

4. Jag är glad att jag vill så mycket. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja bara! Planera? Or just do it??

5. Träningen gick bra! Jag var lite omotiverad ibland, men jag gjorde ändå bra ifrån mig och min kropp tackar mig nu för mitt engagemang i mig själv - det är så att jag vill ta hand om mig själv.

Jag läser good enough, en bok om perfektionism. Jag kan inte säga att jag ser mig själv som perfektionist, men däremot finns det vissa drag jag har som jag inte trivs med. Men det är bara att köra på vidare och arbeta med sig själv!

Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser...

Jo, idag är det dags för medeljympa - tycker om att shaka loss till musik! Så jag har ungefär en halvtimme på mig och den ska jag ägna åt bloggen och sedan packa gymväskan. Jag ska basta - det ska bli så skönt! Friskis, där jag tränar, hade även en bra monter på mässan i helgen och jag var med i en tävling, man kunde vinna en resa till Portugal.

Annars ser måndagen ut så här:

1. Två telefonsamtal

2. Skriva ihop en artikel om Mia Flobecker. Det jag hittills skrivit om mässan kan ni läsa här

3. Ta en prommis med Svenne - han kommer klockan 14.30. Vi ska vara kreativa.

4. Ta hand om mig - läsa lite ur boken Good Enough (av Elizabeth Gummesson - jag länkar till artikeln som jag har skrivit när den publiceras på fitmama)

5. Sammanfatta mässan och de idéer som jag har fått under helgen

6. Klistra in kvitton i pärm

En inspirationsuställning på mässan av Lotta Ahlvar

Gårdagen hemma hos Sven - lax, pepparrot, grädde, ris och dill

Hos Svennes Hälsokälla - bus och film (fast jag sov mest..)

Bloggvärldsbloggen vänder tvärt och går bort från de svåra temana till ett enklare – välj din favoritblogg och recensera den. Men, det kanske inte är så enkelt. Så här är mina kriterier samt recension på den blogg som jag valt

1. Bloggen får mig att må bra

2. Bloggen har jag följt länge

3. Bloggen överraskar med jämna mellanrum

4. Schysst design

5. Bra skrivna inlägg med bilder

Det klart att det finns massa trevliga bloggar, men inte orkar jag följa dem alla – det blir svårt att hitta intresset. Men så finns Matilda som gör det omöjligt att inte kika in. Den här tjejen fyller kriterium nummer 1 -5 på följande vis: men kan inte må dåligt ”därinne”, Matilda delar med sig av sina illustrationer, sina fikor, sina vänner, sin vän Tilly (söt liten hund, typ bomullsrondell med svans), pojkvännen Mattias och det i form av träffande texter (humor, humor och åter humor) och fotografier. Oh ja, fotona är ju bara så härliga – det känns som om Matilda har det och hennes barn kameran (som hon själv uttrycker det) och hon kommer alldeles utmärkt överens. Sa jag att hon var barnboksillustratör? I min värld är det lite exotiskt, häftigt och man blir inspirerad till kreativitet – hon har världens mysigaste ateljé som jag gärna skulle låna hem till mig (om det var möjligt...) Det roliga med bloggen är att vardagslivet som Matilda beskriver ibland får sig en twist och hon åker iväg på resa till New York eller Italien. Med kameran och Mattias. Sen kan jag ju nämna att designen på bloggen känns Matildig och tillsammans med inläggen blir det som att komma till ett café på nätet (det där med cafékänsla har en annan läsare också upptäckt). Det bästa med Matildas blogg är bilderna på Tilly – de får en att le (och vilja skaffa hund).

Det är inte bara jag som tycker om Matildas blogg, hon har åtskilliga gånger hamnat på blogg.se framsida och jag har en känsla av att de som tittar in också stannar kvar. Jag har haft det bra på Matildas blogg, hennes inlägg skiner upp tillvaron och dessutom är hon en stor inspiration för oss egenföretagare. Jag har mailat henne en del frågor och fått väldigt bra svar tillbaka!

Så, tack Matilda för en sådan bra blogg!

www.matildasalmen.blogg.se

Bilden publicerad med tillstånd av bloggarinnan Matilda Salmén

Sitter med ansiktsmask, fortfarande inspirerad, men nu mest till att sova. Läste ni kanske inlägget om att begränsa sig och att acceptera? Inte - klicka här. Det jag vill skriva nu är att det är viktigt att lyssna på kroppen och inte hela tiden till hjärnan. Låt mig förklara - i detta lyckorus av inspiration så har det utsöndrats en massa dopamin och då kan förnuftet få sig en törn - för jag skulle gärna surfa runt för att hitta mer material till de artiklar som jag ska skriva. Men nu vädjar jag till mig själv att skriva detta inlägg, uppdatera mig på facebook och sen sova...Jag har varit snäll mot min kropp - som är den enda jag har och duschat, och nu sitter jag i sängen. Tänk att jag var uppe 06.15 i morse för att sedan åka iväg till Allt för hälsan 2009.

Det började med att jag fick mitt pressleg och jag fingrade lite stolt på det och minns hur jag i somras funderade hur det skulle vara att vara frilans och hur allt omkring fungerar - än idag är det svårt att hänga med i alla presstermer, men jag kämpar på. Efteråt gick jag och hängde av mig och klockan 08.40 började Pressfrukosten - det var goda brödsorter, även smörgåstårta (men det kändes lite tidigt för det), juicer och supergott kaffe. Jag satt med två kvinnor, en var renodlad journalist och den andra var frilans som jag - spännande att höra hur de arbetar.

På frukosten presenterades de två mässorna som går parallellt nu i helgen - dvs Allt för hälsan och Det goda köket. Det var en del mer eller mindre kända talare, bland andra Amelia Adamo, Lotta Ahlvar (Moderådet) och Fredrik Eriksson (kock med stort K) - och sen var det bara att köra!

Klockan elva en föreläsning med Mia Flobecker - fick en intervju efteråt samt bild - det kommer att komma inom kort, och då länkar jag givetvis. Mia föreläste om Glädjeformler och det var riktigt intressant. Men som sagt, jag återkommer! Mia arbetar inom hälsa (hälsocoach) och är utbildad mental tränare. Verksam inom Friskis och även utanför, vad jag förstår!

Sedan sprang jag vidare för att lyssna på på en kille vars namn jag inte minns. Det började på K. Skulle kunna vara Klas. Det märks att jag svamlar men hans föreläsning handlade kort och gott - arbeta mindre, få mer gjort - alldeles utmärkt tänkte jag - det kör vi på! Köpte bok och fick signeringen "för skarpt skrivande" (ungefär!) Boken heter YCDBRALAI - you can´t do business running around like an idiot - den titeln borde jag ha haft, för mitt program var mycket "running around" - fast jag är nöjd med det. Men den boken kommer att läsas med stort intresse. Nu vet jag också att det var Klas Hallberg som hade föreläsningen - han har skrivit boken Hångla mera (som jag ännu ej läst...)

Nånstans där inser jag att det är dags för paus och då går jag tillbaka till pressrummet, tar en kaffe och vilar benen. Det borde vara en ny sport - att gå på mässa - vem orkar längst??

Det jag orkar nu är att ge er två bilder - håll till godo!

Det är bra med dagar där man mer eller mindre är ute. Ja, solljuset är det som håller deppighet och annat sk-t borta. Sen finns det ytterligare faktorer som spelar in. Eller snarare personer. Två av dem, Maria och Klara, har jag spenderat dagen med - det var =





a) promenad i kanelbulleform (ja, vi gick runt runt här i mitt område)

b) Maria som fick vila benen i min soffa och Lill-Klara som sov så gott (och varmt)

c) mycket god fika (jag fick cred av Maria som tyckte det var lyxigt. Kan man skriva det i sin CV?)

d) Mike som kom förbi och helt plötsligt var det två kvinnor, en man och en bäbis här hemma. Värsta festen.

e) Maria är inte bara snäll och bra hon är även ägarinna av papper av olika de slag, tumstock och pennor. Jajemän: projekt "Emilia vill ha (jag citerar imponerat) högt vistelsevärde i sitt hem" Kunde inte sagt det bättre själv. Jag sitter här med en plan över hur jag ska skapa/göra mitt hem. Det känns faktiskt riktigt bra - och dessutom inte omöjligt! Jag lovar att kontinuerligt berätta, peu en peu, hur det är tänkt. TACK MARIA! Och Klara för att du är så söt. Riktigt roligt att mäta och inse att ja, jag har ganska mycket plats!





Innan jag och flickorna träffades så hade jag lite av ett förmiddagsmöte med Lisbeth. Här är det på plats med ett till TACK. Lisbeth gav mig perspektiv och verkligen handfasta råd med tanke på mitt företagande. Både vad jag kan göra och vad jag inte ska göra. Det är bra att träffa människor med så mycket erfarenhet för saker som kanske är självklara för många som arbetar med det skrivna ordet kan vara helt nytt för mig. Det gick fort och vi hade säkert kunnat sitta i flera timmar. Men! Det här med att begränsa sig tror jag stenhårt på (jag och Sven pratade om begränsning häromdagen - det kommer nog ett inlägg om det inom kort). Dessutom skrev jag ner en hel A4 och det kändes bra, konkret och verkligen användbart.



Nu är det dags att begränsa sig ytterligare, lyssna lite på musik och somna. Yogan var bra ikväll, trots att jag kände en viss okoncentration. Men Janne (yogamaster) varnade oss att det var fullmåne, så vem vet... Kanske påverkas jag mer än vad jag själv kan förstå...

Roligt: när mungiporna dras uppåt och det kommer ett hahaha ifrån munnen



Tråkigt: när klockan är över tio och man ska upp tidigt men inte vill sova



Jobbigt: att batteriet är så dåligt på min dator



Trevligt: Att Kinga var över och hjälpte mig - vi hade lite CV-verkstad och nu ska jag snart skrida till verket. Men inte idag, det är alldeles för sent (ja, jag fyller 30 snart, men jag resonerar som en 80-åring, life is tough...) Jag fick goda råd på morgonen (av vem tänker jag inte avslöja) och dessa lyder: ta det lugnt. Ta det lugnare. Ta det lugnast. Ja, då är det bara att lyda för om sanningen ska fram har det varit alldeles för mycket på sistone. Även om det har varit jätteroliga saker, som jag inte ville missa (Tack Kostas och Ulliz!!) så är det nu lugn, lugnare, lugnast som gäller. Take it, because you can´t leave it.



Bra: att jag är så förståndig. Och att youtube finns. Att Kinga är klok. Hon totaldissade mina mål som jag hade skrivit upp och sa: skit i målen, gör i stället! Så nu sitter jag här och gör. I pyjamasmundering och små gäspningar som lite snällt informerar mig om att det är okej att inte göra på natten. Då ska man återhämta sig - fiffigt va??

To do (aha, göra igen!!) imorgon: förmiddagsfika med Lisbeth - en klok kvinna som arbetat/arbetar som journalist. Jag ska fråga henne lite om hur hon har gjort och få lite handfasta råd. Det ska bli roligt, det var ett tag sedan vi sågs! Sedan, klockan 13.30 ska jag få mig en dos av Maria och Klara - ni vet tjejen med världens coolaste bebis. Som växer så det knakar. Jag vet, nu tänker ni: "men räcker inte det där?? inte ska hon väl göra mer??" Men hörrni: Yogan är livsgivande. Jag ska ligga på en benvit madrass och andas. Ja andas så att ögonen vattnas av de tårar som säger: ja, du lever denna vecka också. Glädje blandat med sorg. Ett mischmasch. Emilia så sann som hon kan vara. Take it, or leave it.





"Mitt i allt ska man räcka till"





Saknar: dig. Du vet vem du är. Men jag tvekar på att det kommer fram. Men då passar jag på att skriva att jag saknar mina vänner minst lika mycket. Och att bara vara. För det är en konst - jag tycker om att göra, det är inte frågan om det. För jag tror det skulle vara bra att kunna vara. En bra kombo av dessa två. Göra varvat med vara.




Take care pysslingar, det ska jag göra i alla fall....
Emilia, göra/vara