B-party! Becoming 30! Bästa festen!

Ja, Maria sa det på ett sätt som beskrev situationen lite grann - "Emilia skriver inte så mycket på bloggen just nu, men det är för att hon har haft så mycket att göra". Ja. Det kan man säga. Natten mellan 29 år och 30 år gjorde jag pajer, det var lite kul, men klockan två insåg jag att nu måste jag sova. Under festdagen fixade jag ihop två tårtor (Ulliz gjorde en gluten och laktosfri) och Sven var snäll och hjälpte till med bålen (det stod på receptet att de stora barnen kunde vara med och skära frukten....)

Vid fyra kom de första gästerna - och de sjöng ute i kylan för mig - det var Ulliz, Ida, Emsan och Anders. Sedan var det en jämn ström fram till klockan sex ungefär. Vi hade två yngre gäster - Klara förstås och lille Adam, som är son till Anders och Rebecka.

Jag och Sven möblerade om lite grann - så alla kunde sitta, och det funkade bra. Ja, det enklaste blir nog lite bilder, eller vad säger ni?


















Tonight I´m dangerous

Just nu är det hett i köket hos mig. Det trixas och fixas. Och undras över hur smördegen egentligen ska tämjas. Jag kikar in i kylen, som är intill bristningsgränsen. Och jag tänker på att vin ska inhandlas imorgon. Lite bara. Och tårtor ska göras. Pajer bakas. Jag gjorde en testomgång av pajer och måste säga att det gick bättre än förväntat - men så var det smördegen - jag tycker den sväller så. Ska jag se till att trycka ut den extra mycket kanske? Gott var det. Det kommer gå bra. Herr Höckert är andre-kock utan att riktigt veta om det. Och Monika tror jag kommer imorgon också. Kan ni förstå att jag fyller 30?? Kanske kommer det en liten review av de senaste tio åren, vad säger ni?


Vecka 8 och 9 (Måbrautmaningen)

Försöker motverka en förkylning som jag tror försöker ta fäste i min kropp. Det passar inte alls. Nej, för jag ska ha kalas på lördag. Så bort bort. Nu typ. Och så tar jag hjälp av echinagard. Och apelsin (efter spenatpastan - så då får järnet bra förutsättningar att tas upp med hjälp av C-vitaminen).

Idag var en bra dag och jag inser att mina utvärderingar av Måbrautmaningen sällan blir på måndagar - utan snarare på onsdagar. Hur som helst - det har varit jobb, jag har sålt Nutrilette, och trots lite folk så var jag nöjd med min insats! Fortsätter imorgon i samma stil. Jag har också noterat det oerhört trista vädret. Fast det blir extra kul att jobba då - på något sätt behöver jag inte tänka att jag vill gå ut. För det är det sista jag vill just nu.

Fossingarna fryser lite grann ocg som sagt, en förkylning lurar i bakgrunden. Ska strax göra mig en kopp te och sedan sätta igång att dekorera lite muggar. Berättar mer på lördag!

Måbra var det. Jo. Jag såg nu att jag utvärderade lite kort och detta skrev jag:

"Däremot, kära vänner, så måste ju Måbrautmaningen, den som ska vara i 20 veckor, fortsätta att finnas här. Förra veckan var det vecka 8 av 20 - och min föresats lyckades jag hålla bra - det skulle vara andlighet i fokus. Det ligger nära till hands att dra en parallell till den medvetna närvaron - de hör ihop. Kort och gott. Nu funderar jag över hur de resterande dagarna i vecka 9 (onsdag till söndag) ska se ut. Föresatsen för den är:


Lyssna på kroppen. På riktigt. Och fortsätta att vara närvarande. Städa - dvs rensa ut lite hemma!
Gå ut. Ja redan idag onsdag, mellan klockan 14.00-15.00." (bloggen för en vecka sen)

Och jag tycker mig ha lyssnat på kroppen. Och jag testar att vara närvarande. Ofta.

Föresatsen för denna vecka tio (onsdag till söndag) är att behålla lugnet trots stressiga tider! Kunna njuta av min födelsedag och ta vara på tiden som jag har med mina vänner och familj!







Kallt. Och allmänt bra. Festnerver

Jag har handlat. Men inte klart. Jag har frusit. Och gör det fortfarande.

Men, vilken kanondag med fröknarna Maria och Klara. Det är inte lätt att ha tråkigt med dem - vi har förstått samtliga saker:

- att Klara numer kan röra på sig från ett ställe till ett annat
- att barnkläder kan vara ruskigt söta. Och ruskigt dyra, men det har varit rea, så de dyra sakerna rättfärdigas av de billigare köpen. Och att jag skulle kunna tänka mig ha minst hälften av Klaras garderob. Minus blöja. Och lite större storlek.
- att efter mat komma koma. Matkoma. Och hur bra är det då inte att ta en kaffe innan man går ut? Så att man inte somnar i hissen
- att Globen Centrum, trots sitt icke-existerande-centrum har ett bra café och lite folk - och att om man smyger upp på andra våningen så kan man busa till det lite med blöjbyte och dylikt
- att Klara växer och tycker broccoli är okej, men potatis går inte hem
- att haklappar är en bra uppfinning, men blir lätt skitiga
- att livet består av mat och sömn och promenad ganska ofta. Men det är helt okej.
- att jag, menar Maria, kommer bli en bra mamma. Så, det innebär nästan att Klara kommer få en plastkusin. Ja, jag vet inte hur jag fick det att gå ihop genetiskt - men vi är ju nästan släkt.







Lite pömsig, men en ny dag väntar!

Halv tio. Verkar vara min melodi. Trots att klockan ringer klockan åtta. Det är bara att acceptera. Igår var en dag med fullt upptåg - jag och Sven begav oss till Coop Forum i Hägersten. Ni vet att jag gillar att sätta betyg, och jag var väl nöjd, men inte mer. Tur att vi var två, för det var många köp två betala billigare. Vi hängde länge kring grönsaksavdelningen, kände och klämde på tomater och avokados. Det vägdes och det scannades in. Ja, vi körde förstås Shop Express. Notan hamnade på drygt 1200 kronor, men det är en gång om året som man fyller 30 år.

Menyn är:


Bål - Sven är ytterst ansvarig. Alkoholfri!
Småpajer i aluminiumformer, getostfyllda och sedan med västerbottenost. Mycket trevligt och gott!
Sallad - vegetarisk - enkelt, men passar bra till pajerna!
Snittar - avokado och västerbottenssnittar
Fetaostbitar med oliver
Tårta
- varav en görs av Ulliz (gluten och laktosfri)
Saft och Vin
Kaffe, Te
Godis och snacks



Dags att välkomna dagen - jag ska träffa Maria och Klara en sväng! Sedan hoppas jag hinna med en tvätt. Och en långpromenad. Men en sak i taget, eller hur?

Chauffören är på väg, jag har 9 minuter på mig

Nja, det ska nog gå. Håller på att planera ett kalas till på lördagen. Menyn kommer att komma och förhoppningsvis lite recept. Jag hade en plan igår, men den gick i stöpet. Ordentligt. Jag skulle upp klockan 06.00, åka iväg till kyrkan till 07.30. Och sen ta en timmes promenad klockan 08.00-09.00. Allt detta gjorde att jag inte kunde somna. Så jag ställde om klockan. Och somnade sött. Uppe klockan tio, men åter igen - jag lyssnar på kroppen.

Fick sms från dagens chaufför, Herr Höckert. Han ska hjälpa mig att handla till lördag. Och jag har ännu inte gjort listan. Men! Han kommer först klockan ett - så jag fick lite tidsfrist.

Ikväll blir det kundaliniyoga. Trots att vår reguljära yogi inte kommer att vara på plats, så tror jag det kan bli bra. Riktigt bra. Sven ska med också.

Till lunch blev det lasagne - hur bra är det inte med färdig mat i kylen? Alltså toppoäng!

Okej, nu tar jag tag i att göra en inköpslista!

Rensa i rören (inte röran)

Ja, det var ingen angenäm lukt i badrummet och det kom från handfatet - det är  jag nästan lite allergisk emot. Så, det var bara att konstatera - på med handskarna och köra igång. Det var som ett gympass, och en massa meckande - och lite konstiga ljud från mig som "åh fy" och "usch" och sådant som jag inte ens kan stava till. Efter att ha listat ut hur man skruvar ihop detta eminenta kit, har jag nu tagit en välförtjänt paus i soffan. Jo för jag blev trött.

Efter förmiddagsmässan och fikat tog jag en tur på Djurgården. Och halva Stockholm hade kommit på samma idé. Det var en dryg timmes promenad och jag har än en gång bevisat för mig själv att promenader är "the thing to do" om man vill bli klar i huvudet. Och andra fördelar finns det.


Lite bilder från gårdagens äventyr och dagens promenad






Hurra för mat, idag är jag Kavat

Sven sa just till mig med barsk röst att jag har tio minuter på mig. Han håller på att laga mat till oss. Jag är i Kista och livet leker. Trots lite depp på vägen hit (i form av Lykke Li i lurarna) så känner jag mig redo för dagens äventyr. Jaha, nu måste det ha gått minst två minuter så jag försöker att göra ett kreativt blogginlägg -

Kommentar till gårdagens inlägg - jag skrev ju upp mål - jag klarade två av dem, nämligen att arbeta fram två respondenter till intervju. Men jag har alltså inga namn än, men jag vet hur jag ska gå till väga. Bland annat ska jag gå och träna en annorlunda form (avslöjar inget just nu) och se om jag kan hitta någon som tränar denna form mer frekvent. Sedan pratade jag med en vän i kyrkan, och han skulle hjälpa mig. Så jag är stolt. Men så hörde jag aldrig av mig till Metro - och det ska jag göra innan nästa vecka. Annars blir det att jag sätter upp mål utan att fullfölja vägen dit. Och det är inte bra. Jag vill ju vara trovärdig.

Jaha, eftersom Svenne är en sträng kock, är det dags för mig att runda av. Vi ska till Uppsala sen...

You Are. And I´m not. We should. Not

Lite tungt idag på kvällen. Men över lag - en fantastisk dag. Jag vet, tacksamhet över gråsamhet - och ensamhet. Jag tackar för goda vänners lag, för inspirationen att  gå till kyrkan. För att spendera kvällen på Donken med S. Hon är en klok kvinna. Som är trippelt så gammal som jag. Plus fyra år. Då får jag perspektiv. Jag stoppar dem i fickan och vandrar. Länge. Från Kungsträdgården, längs Drottninggatan och fram till Gamla stan. Ja, perspektiven drar och sliter i mig ända fram till Skanstull. Jag ser några pompösa hus, ja, i alla fall är de det i mina ögon. Lite besviken hinner jag bli när jag går ut ifrån videobutiken, min film fanns inte där. Magnolia. I tunnelbanan är det multikulturellt, i den bemärkelse att ALLA sorter finns där. Och då menar jag inte bara härkomst nationellt. Tacksamhet över att jag har ett hem som väntar. Som väntar på mig. Ofattbart i viss mening. Naturligt i trygghetsnarkomanernas land.

Jag vill bara säga. Att jag släpper en del av det som fanns där. Och jag hoppas att vänskap består. Seriously.


En ung kvinnas tankar efter samtal, en vinterkväll i januari, 8 dagar innan 30 års-dagen....

Otroligt vad fredagar kan vara produktiva

Jag är egen företagare. Och trodde hela tiden att jag skulle tycka det var tråkigt med bokföring och siffror. Jag har nu insett att det skulle kunna vara ett roligt jobb, att arbeta med bokföring. Jag säger bara - Just do It! Nu har jag gjort bokslut för förra räkenskapsåret, och jag är inte helt säker på att jag har gjort rätt, vet bara att resultatet stämmer. Sedan har jag konterat och bokfört samtliga verifikationer (kvitton m.m.) - och lagt undan (arkiverat!) förra årets verifikationer. Hur stolt jag är? Jo men visst. Lite så.

Men företaget kan ju inte bara bokföra kostnader, utan det gäller att komma med schyssta fakturor som man själv ställer ut. Hittills i år (idag är det den 22 januari) har jag ställt ut en! Så denna lediga fredag ska bestå av att:

1. Skicka ett artikelförslag till tidningen Metro
2. Söka efter två potentiella respondenter inom området kost och motion
----
3. Äta lunch
4. Gå och träna (ta i nu!)
5. Träffa Line (och kanske Anna-Carina)


Som sagt, jag skulle ha träffat Hanna och hennes familj, men lilla barnet fick kräksjukan...

Det jag har kvar i träningsväg är framsida lår och vader... Jag skulle varit klar den 20 januari, men känner mig ändå stolt över att ha fixat hela kroppen på 12 dagar. Det gör att jag kan fortsätta på det sättet - att det tar ca 12 dagar är bra att veta.

Jag tar andlighet på allvar

Ja, annars vore det konstigt, i och med att det är min föresats denna vecka. Därför har jag tänt några ljus och bara tagit det lugnt idag (haha, who am I fooling? jag fixade med min bokföring och lagade lasagne - men OK, det känns som om jag har tagit det lugnare i alla fall)

Snart är det en vecka kvar - till 30 årsdagen - kan ni tänka er? Men som sagt, jag tror jag har krisat så det räcker för en livstid - så jag är inte så orolig. Jag struntar i min ålder, det värsta är väl vad andra tror?

Jag har tittat på två avsnitt av Carnivale - måste säga att serien ger mig lite kalla kårar. Och jag tycker nog att första säsongen var bättre. Men samtidigt vill man ju se hur det hela slutar..!

Ja, lasagnen ja. Helt galet god. Jag körde ett eget recept, med influenser av bland andra Jenna. Det var champinjoner, lök, kyckling, broccoli, sockerärtor, keso och creme fraiche. Det blandade jag med Sambal oelek, soja och Sweet chili sås. Jag säger bara: yes! Mycket gott! Nu är jag laddad inför träning imorgon. För det är minst lika viktigt att äta bra på vilodagar också - det är då kroppen regenerar sig och laddar inför kommande dagar. Så det så!

Imorgon är det fredag - och jag ska hälsa på Hanna. Jag tror det är över ett år sedan vi sågs. Dessutom har det kommit en till bebbe. Så jag ska spendera kvällen hemma hos familjen i Solna. Trevligt!

Som sagt. Andlighet. Over and out!


Onsdagar när de är som bäst

Ett behov av vila har yttrat sig hos mig. Och som jag sa igår, så är det bäst att lyssna. För jag hoppas att kroppen inte lurar mig, utan säger sanningen. Det var måndag i förrgår, och det var då dags att utvärdera veckan som gått. Det kanske låter oroväckande, men jag minns inte så mycket från den veckan. Men nu när jag tänker på det, så var jag fokuserad på arbete - jag skrev en artikel, och det tog en del av min tid. Det kändes bra! Därför är poängen en 8/9 - det är nog rekord. Yogan fick göra sitt också - gick på kundalini och kände mig trött rakt igenom. På ett behagligt sätt. Ikväll är det dags igen, och det ska bli skönt. Träningen igår var inte riktigt 100 %-ig, nej, jag var inte där. På något vis. För att det ska funka så är medveten närvaro ett måste. Men! Jag tränade mage och axlar (egentligen skulle det vara framsida lår, men jag hade träningsvärk i benen, så det får bli vid ett annat tillfälle).


Jag skrev lite idag, för hand. Med rubriken Empty your brain. För det är så att jag har lite svårt att fokusera just nu. Vimlar av tankar. Allt talar till mig, mycket ska göras, ordnas, städas, skrivas...Det är då jag måste säga till mig själv - en sak i taget. En sak i taget. Så jag tömde hjärnan. Till min förskräckelse verkar det finnas massor däruppe. Men för 17 - nu har jag det på papper och huvudet är lite tommare.


Min mage har fått i sig en massa gott - en tallrik med siciliansk apelsin i bitar, kiwi, blandade nötter, solroskärnor, mild yoghurt, havregryn och kruskakli. Till det polskt bröd med skinka. Jag är nöjd, helt klart.


Däremot, kära vänner, så måste ju Måbrautmaningen, den som ska vara i 20 veckor, fortsätta att finnas här. Förra veckan var det vecka 8 av 20 - och min föresats lyckades jag hålla bra - det skulle vara andlighet i fokus. Det ligger nära till hands att dra en parallell till den medvetna närvaron - de hör ihop. Kort och gott. Nu funderar jag över hur de resterande dagarna i vecka 9 (onsdag till söndag) ska se ut. Föresatsen för den är:


Lyssna på kroppen. På riktigt. Och fortsätta att vara närvarande. Städa - dvs rensa ut lite hemma!
Gå ut. Ja redan idag onsdag, mellan klockan 14.00-15.00.


Det kan gå. På måfå.


Nu: kaffe och chokladbiskvie. Because I´m worth it!



Här huttras det! Men ändå nöjd. Liksom

Det är bara att ta tag i det. Livet. Jag vet, hurtpruttigare (ja, det är Maria som gav mig det ordet) tjej får ni leta efter. Klart att jag tycker om livet, särskilt när jag vet vad det går ut på. Jaså tänker ni, inte bara hurtpruttig, utan vis också - låt höra!

Jag tror nämligen att vår sinnesstämning ska berätta för oss vad som passa bäst att göra. Just nu. Eller känslor, eller kroppsensationer - ni väljer själva. Lyssna på kroppen. Det är inte så lätt - grundläggande är ju till exempel att vi känner hunger - då äter vi. Vi är ledsna - då tröstar vi oss själva (förhoppningsvis). Just nu säger min kropp och knopp "stäng av datorn och kolla på Carnivale medan du dricker ditt favorit - te. Vad gör man? Jo man lyssnar.

Varsågod, en av de låtar som spelas hos mig

Att sova, eller inte sova, det är frågan

Jag sov ut idag. Ordentligt. För jag behövde det. Visst undrar jag om det var nödvändigt, för jag har en del saker att göra - men det är klart att det var! Igår, innan jag träffade Maria och Klara, så var jag så trött att jag slumrade till en 20 minuter. Jag tror att det var kombinationen tidig uppgång och sen läggning som gav det resultatet. Hur som helst - nu ska jag snart iväg och luncha, vilket innebär att jag måste byta från pyjamas till något trevligare. Det är Emily och jag som ska ses, lunch och tjejsnack.

Träningen då? Jo, det ska hinnas med, bäst att jag packar väskan illa kvickt! Jag kan också säga att jag äntligen fick ned julpyntet - det var lite sent kan jag tycka, men ändå... Träningen ja, det blir tillfälle 4 idag!


Tillfälle 1: Bröst och Rygg

Tillfälle 2: Biceps och nedre rygg
Tillfälle 3: Triceps och Baksida lår      fortfarande träningsvärk!
Tillfälle 4: Mage och Framsida lår
Tillfälle 5: Axlar och Vader


Igår var jag på Sickla köpkvarter, vilket jag kan rekommendera - lugnt, skönt och barnvänligt! Vi var även på Dieselverkstaden och fikade - mycket gott bröd!


En sak till bara - jag måste införskaffa bättre skor....Det går inte att gå omkring i jympadojor - det gick när det var "torrt", men nu är det mer vått...




Södertälje på söndagen

Matchande tjejer!

En något tidig morgon

Klockan sex ringde klockan och jag tänkte - det här är inte sant! Men det var det, så jag masade mig upp, kokade kruskagröt och begav mig till denna morgons utbildning på Axellus. Av en ren händelse var det en gammal skolkamrat i mig som höll i det hela, så då vaknade jag till lite grann. Kom hem för en kvart sen och ska göra lite smånyttigheter - som att blogga exempelvis! Sedan ska jag bege mig igen. Ingen rast här inte, för jag, Maria och Klara ska åka till Fredells och fika i Sickla köpkvarter. Det blir bra. Klockan sex ska jag på mässan, och efteråt är det kurs. Snacka om att ha många saker för sig, men jag trivs helt okej!

Jag kan konstatera att jag har två träningspass kvar innan jag har kört igenom hela kroppen. Jag har till på onsdag på mig.

Igår var det full rulle, var på en liten utflykt till Södertälje och sedan träffade jag mamma och aktiverade hennes internet. Jag och Sven var superspontana, han hämtade mig på Alviks Torg och vi åkte till Gården för att laga en alldeles utomordentlig sallad och tittade på Damernas Detektivbyrå - mycket lyckad kväll!

Nu ska jag fortsätta att vara nyttig!




Den här tjejen träffar jag om ett tag!

Stadig Lördag. Stadig sömn.

Det är klart att det är trevligt att känna att lördagen blev en hit. Men nu känner jag mig mer eller mindre knockad. Samt sugen på godis. Men så tänker jag på vad godis är. Egentligen. Har ni kikat på innehållsförteckningen någon gång? Smarrigt värre. Not.

Dagen började med demo i Sickla Köpkvarter - där bjöd jag på kaffe och hjälpte till med kladdkakeutdelning (utan att äta en enda kaka). Till lunch blev det broccolisoppa med ostmacka, samtidigt som jag tittade på So you think you can dance. Som på den gamla goda tiden.

Sven, jag och Kostas sågs sen på Thelins på Fridhemsplan - en fika med matinslag. Så tog jag med mig Svenne hem till mig och vi spelade kort med syster och kollade på Robinson. Slappkväll...





Fredagstrött

Men hade ändå tänkt att gå till gymmet om en timme. Ingen rast ingen ro, men så är det när man gör det man borde istället för det man vill. Livet rullar på i sakta mak. Lite ont i huvudet och känner mig ärligt talat pömsig. Trött. Och lättprovocerad - ingen bra kombo. Men fick ihop ett kuvert som jag ska skickar när jag är på väg till träningen.

Apropå, så här är upplägget -

Tillfälle 1: Bröst och Rygg
Tillfälle 2: Biceps och nedre rygg
Tillfälle 3: Triceps och Baksida lår
Tillfälle 4: Mage och Framsida lår
Tillfälle 5: Axlar och Vader


Tillfälle tre idag. Det är nästan läge att börja med ett mantra - jag ska gå och träna, jag är inte rädd...Vänta nu här ett tag, det klingade inte riktigt rätt va?

IKEA, Maria, Klara, Dorota, Monika...

När man är extra trött så blir tankarna lite udda - som just nu funderar jag på om man kan döpa sitt barn till Ikea. Jag vet, totalt onödig tanke, för vem gör något sådant? Men det finns ett pojknamn som är extra poppis just nu och det ska tydligen vara Vincent. Ja, det är sådana saker Maria och jag talar om när vi har gått på IKEA och insett att vi behöver påfyllning av mat och dryck varannan timme. Vi är helt enkelt skapta så. Mumselimums.

Klara Banan, som jag kallar henne, hade en ganska sympatisk humörkurva idag, den påbörjades med lite sömn och sedan var hon klarvaken. Länge. Så länge att vi undrade vad hon höll på med. Men vi fixade det hela bra och hon var fastpänd i vagnen (=dvs ingen risk för att hon skulle trilla ur) och Maria beskrev detta som en "semester" i och med att hon slapp släpa henne. Däremot blev det lite släpande av kassar till Skärholmen, men jag såg det som en liten träning eftersom jag inte gick till gymmet idag. Vi har fantastiskt vackra träd i Stockholm just nu. Sagolika.

En person i min närhet och i min familjs närhet har gått bort för två veckor sedan. Det känns tråkigt, men på något vis har personen lämnat ett fantastiskt minne. Du är och förblir i våra hjärtan och du hade gåvan att alltid respektera människor i din omgivning på ett helt otroligt sätt. Tack. R.I.P Det har skrivits en låt till de som dog, och här kommer en länk som är värd att lyssna på. Den är på polska, men melodin visar en ödmjukhet inför det som hände.




Pimp my Flowers

Line var här. Och mina blommor kunde ta en lättnadens suck - "äntligen någon som ser oss, så trötta och uttorkade som vi är, hurra!". Dessutom åt vi en trevlig middag och satt och pratade tills klockan var halv elva - sent, men välförtjänt. Line är godkänd på sin tredje termin på högskolan och jag fick ett OK för mitt frilansuppdrag. Nu ska jag ta tillfället i akt och gå och lägga mig, för jag är rent ut sagt supertrött. Men jag bjuder på lite bilder...








Ett. Två. Tre. På det fjärde ska det ske?

Med olivsmak i munnen kan jag konstatera att middagen är nära - jag väntar på Line-tjejen som ska komma. Syster Monika är här och leker fysiker - hon har prov på torsdag. Med jämna mellanrum tar hon pauser för att uppdatera sig på diverse såpor som går på TV (via webben). Jag vill gärna ha goda relationer till min syster, så jag säger inga namn på såporna.

Jag har lagat mat, kyckling, med en sallad där det finns en bönsallad från Zeta med. Ni förstår att det är Jenna som har varit i farten igen och gett en massa tips - jag tar dem åt mig och modifierar en aning. Det blir bra och lasagnen som jag åt för någon dag sen var ju suverän!


Återkommer senare!

Att kunna säga: jag är nöjd

Ja, mindre nöjd var jag i eftermiddags, eftersom jag kände mig stressad. Men känslor kan förändras och det blev bättre efter lite träning. Så nu har jag fyra pass kvar i 20 dagarsutmaningen. Har satt i mig massor av trevlig mat för att fylla kroppen med bra energi. Ska strax sätta på min sista kopp te för kvällen och riva av ett sista fokuserade arbetspass. Det är nämligen så att jag lätt påverkas. Av inspiratörer. Av människor i vardagen. Av mig själv. Idag (och även igår) kör jag på strategin en timmes jobb kontra en timmes vila. Resultatet - ett mer fokuserat jobb.

Sven, min vän, har äntligen kommit tillbaka från semestern. Han pratar lite kryptiskt om saker han ska göra. Jag tänkte, att om han vill, så skulle han kunna dela med sig här på bloggen. Men först - fråga, för det är inte säkert att han vill. Jag vet att sakerna innefattar motion och mat, och då blir jag ju lite extra nyfiken...! Vi har båda antagit hundradagarsutmaningen som går mellan 22 dec 2009 - 31 mars 2010 - att vara ute minst en halvtimme om dagen och gå. Det fungerar ganska bra, om jag får säga det själv!

Åh, måste höra med Emily angående den där broccolisoppan - den som vi åt hemma hos henne för några dagar sedan. Den var god. Jag vill påstå himmelskt god. Jag tror jag har alla ingredienser!



Träning under tio dagar - upplägget!

Jag har vid flera tillfällen kommit i kontakt med begreppet vila. Och det finns anledning att gå in på det. För det är också träning. Kroppen återhämtar sig och reparerar sig - att vila ska inte vara kopplat till skuld. Att vila är nödvändigt. Annars blir kroppen, rent ut sagt, förstörd. Jag vill slå ett slag för vilan, jag vill hävda att den är viktig, precis som motion och kost är det. Ni som har dåligt samvete för att ni vilar, sluta upp med det! Var en stolt vilare!


För något inlägg sen pratade om att jag vill träna styrka med kroppen, under tio dagar ska jag hinna med alla de stora muskelgrupperna. Jag har börjat med bröst och rygg (har fortfarande träningsvärk) och här kommer planeringen - kommentera gärna


Tillfälle 1: Bröst och Rygg
Tillfälle 2: Biceps och nedre rygg
Tillfälle 3: Triceps och Baksida lår
Tillfälle 4: Mage och Framsida lår
Tillfälle 5: Axlar och Vader


Sammantaget - vilan får plats! Jag funderar på upplägget...Är det så att det blir bättre balans om man tränar vissa muskelgrupper tillsammans? Jag tänker mage och rygg är ju bålstabilitet...


Tjingeling, dags för mellis - sedan en kruskalunch! Jag har flitigt jobbat mellan 09.04-10.19 - stolt över att ta rast nu!


Må bra - vecka 7, med föresats för vecka 8

Det var lite av bottennapp denna vecka 7. Samtidigt som jag igår pratade om att jag kände lycka. Så två motsatser under samma vecka ger poängen 6/9. Egentligen är det ju inte poängen som är det viktiga. Det är den medvetna närvaron som spelar roll. Men ändå, vill gärna presentera lite godbitar!

1. Husdjur - underskattat och en grej som verkligen fungerar! Frassevännen (katt) har varit ett utomordentligt sällskap och till och med mina element har känt sig älskade. Så pluspoäng där, helt klart. Ett djur ställer inga krav. Fast just Frasse är ganska kravfull ibland. På facebook har jag presenterat kattskolan i olika delar - här kommer den i sin helhet:

Kattskolan del 1
= betyder Frasses inflyttning till transportlådan att han vill hem nu?

Kattskolan del 2:
man kan bli väldigt populär om man har varit borta några timmar. Men ingen rast ingen ro - det ska städas i kattlådan och serveras gourmetmat. Men som sagt, han stryker sig mot mig och tittar på mig som bara Frasse kan. Konklusion: var borta ibland

Kattskolan del 3:
var försiktig när du öppnar dörren. Trots det faktum att katten verkar vara en cool en, kan det ske missöden = springa ut genom dörren och springa ner två trappor. Fröken Hussa fick panik och sprang efter medan hon konstaterade att porten därnere med all säkerhet var låst, så hon förstod att det gällde att spela cool.

Kattskolan del 4:
katten har nu fått lite personlighetsstörning. Eller så är han listig. Buffar mig med jämna mellanrum och är mysig, men sedan leker han sjörövare och tror att lägeneheten är en hinderbana. Min konklusion - Frasse vill ut. För honom är detta kanske en dokusåpa, Big Frasse istället Big Brother. Men, de 8 dagarna har snart gått, och han kanske vinner?

Kattskolan del 5:
du kanske tror att en katt skitar ner? Hemma hos mig är det tvärtom - Frasse har åsikter på min badrumshygien och visar tydligt att han inte accepterar vad som helst - är det inte rent så sprätter han ut en massa kattsand på badrumsgolvet och jamar att nu får det bli ordning, annars sprätter jag mer!


2. Mat
- Jag är inte ett fan av att omvandla mat till känslor, men det har varit mycket trevligt med rödbetor, chèvre, honung och valnötter. Att laga bra mat är att ta hand om sig = man mår bra!


3. Vänner
- kan inte nog understryka hur mysigt det var att tillsammans med Ulliz hälsa på Emily och Anders! Och dessutom fick jag ett nytt recept som måste testas inom kort - broccolisoppa!


4. Still going strong - mina promenader
är helt enkelt outstanding - tog en precis, en halvtimmes powerwalk!


5. ANDLIGHET -
skulle ha varit veckans föresats. Att satsa på det alltså. Det gick inte så bra. Så jag tar samma föresats denna vecka....



Har du något som du vill göra denna vecka?

Inspiration från andra bloggar och sidor

Jag var på gymmet idag - inte så ovanligt. Det som skilde sig var att jag verkligen var där. Medveten närvaro på gymmet är inte fel, det kan jag säga direkt. Min utmaning (ja, jag vet. Jag är helt galen i utmaningar) är att på tio dagar hinna träna igenom hela kroppen. Tanken är att jag ska gå igenom de stora muskelgrupperna. Imorgon hoppas jag på att hinna göra ett slags program. Detta är inledningen på mitt träningsår. Det är flera bloggar som skriver om sina utmaningar för året - och det är klart att jag blir inspirerad! Till tusen. Men klockan är snart elva och för att jag ska orka hålla tempo, så kan jag inte sitta framför nätet halva natten. Ville bara säga att jag är ruskigt sugen på att lära mig mer om kettle bells. Och det ska jag också. Just nu kan jag en övning. Det är lite lite. Ska kika mer på nätet imorgon. En blogg som hamnade i mitt blickfång var: http://www.functionalfitness.se/


Dag 1-10 är alltså mellan den 10 till 20 januari (av någon anledning tror jag fortfarande att det är december...)


Idag avklarade jag: Övre delen av ryggen och bröstmuskulaturen - check! Och egentligen bålen också, men jag tänkte få med den igen. Dessutom blev det en halvtimmes cardio med en blandning av crosstrainer, rodd och crosstrainer igen.


För att det ska fungera med träningen så måste kosten också hamna i fokus, men det ser jag inte som något problem, eftersom jag, eh, ja... Jag brinner för mat!! in case you didn´t know!


Frassekatten har fått i sig massa gott. Försökte ta bilder. Här kommer resultatet:









Dagens middag och morgondagens lunch!




En bra sång att slappna av till, godnatt!



Juz pol roku minelo - oczywiscie myslalam ze zapomnialam o tobie. Widze cie czasami, twoje plecy, twoj wzrok. Ale wiem tez ze to nie mozliwe. Moze wlasnie dlatego boli.

En kvinnas tankar om en gången kärlek

Att hantera lycka

Mycket troligt att det här med lycka har tagits upp här på bloggen - men det är ju ett aktuellt och intressant ämne, så det är nog ingen som känner att det blir uttjatat. Jag tror då att lycka är ett känslouttryck. Vi känner lyckan genom känslorna. Vi letar efter lyckan, vi vill känna lycka. För en person kan lycka vara självförverkligande, för en annan kan mat för dagen vara det som identifieras som lycka.


Glädje är ett ämne som ligger nära till hands. Både lycka och glädje är positiva känslouttryck (om man kanske bortser från dem som upplever manisk lycka, där kan euforikänslorna ta överhanden och vara svåra att kontrollera). Jag träffade för några månader sedan inspiratören och hälsokunniga Mia Flobecker och jag intervjuade henne på temat glädje. Om det kan ni läsa här


Nu de senaste dagarna har jag känt lycka. Trots att det har varit tuffa veckor. Kanske läge att säga att för mig är lycka synonymt med lugn och ro. Och jag känner mycket av den varan. Lugn och ro. Men jag blev lite förvånad över att jag faktiskt kunde känna lyckan - ja, det gäller att kunna hantera lyckan och känna den, och låta den ta plats. Inte rusa vidare. Carpe diem.


Tog mig just ett bad och ska laga lite mat snart. Det blir en lasagne, inspirerad av Jenna. Lasagne är perfekt träningsmat eftersom den innehåller protein och kolhydrater (säkert en del fett också, lite beroende på hur man gör den!) Gör en sallad till och du har en komplett måltid! Sen tror jag det fungerar bra med infrysning, och det är min plan eftersom jag tycker om att ha alternativ i frysen när man inte orkar laga mat. Och sådana dagar kommer också!


Ni har väl inte missat Damernas Detektivbyrå? Inte jag i alla fall - och ikväll är det nästa avsnitt! Det ser jag fram emot! Nu shoppade jag ett nytt te - rooibos vanilj. Satsar på goda teer och vill dra ner på kaffet. Lite inspirerad av Pia som har börjat jakten på den fulländade hälsan Ja, jag till och med köpte kruskakli. Very good.


Apropå lycka, lyssna här!





Ord. Högläsning. Fokus.

Det är alltid roligt att komma hem till Anna-Maria eftersom det oftast inkluderar någon aktivitet - dvs, det är inte så att man bara "hänger" där. Idag var det högläsning och jag valde förstås Märk Världen. Föga förvånande hade Anna-Maria redan läst den, men inte de andra. Det var roligt att läsa högt. Jag kunde gissa en av böckerna och det var Gudrun som hade Rensa i Röran med Feng Shui. Tänk, de få meningar som hon läste inspirerade mig massor. Nu ska här införskaffas rensa i röran. Men först kanske vila. Jag måste ständigt påminna mig själv att det är ganska bra att inte göra så mycket. Som en utmaning i sig. Förutom Anna-Maria, Gudrun och hennes två barn så var även en ny kvinna med, som jag träffade för första gången, Sanna. Hon läste också, men nu minns jag inte författarens namn. Boken hette Hon älskade. Jag hade även med mig en bonusbok, den illustrerade boken Visa mig hur, som jag fick i julklapp av Emily.


Anna-Maria hade också en bonus (förutom hiostorien om elefanten Jumbo som hon läste) - en artikel om adopterade ord. Och vi kom fram att vi ska adoptera var sitt ord, något som har "glömts bort" och sedan använda det minst tio gånger under ett år. Jag valde flink. Jag tror nämligen själv att jag är flink och skulle tycka det var väldigt roligt att skriva det på ett CV, som en egenskap. Ja just det. Meritförteckning heter det, inte CV. Har jag fått lära mig idag. Anna-Maria irriterade sig på att ordet andlig inte används lika mycket som förr och att spirituell har tagit över, trots att det finns skillnad i begreppen. Gudrun slog till på stort. Hon ska minsann använda sig av ordet levnadsbana. Och levnadsglad om jag inte minns fel. Anna-Maria var inte riktigt säker, men vi får se. En väldigt trevlig kväll hur som helst!


Nu ska här ändras fokus till tvätt och Carnivale. Punkt. Godnatt!



Oplanerade lördagar är inte helt fel

Som strategi alltså. Sen blir det en del i alla fall. Planen var att gå till kyrkan i morse, men det blev att sova en timme extra. Sedan har jag arbetat en timme. Först skrev jag för hand, för det blir lättare att få överblick. Fortfarande har jag en intervju att lägga upp, och det är målet här på eftermiddagen. För klockan fyra ska jag vara hos Anna-Maria eftersom det är högläsning. Jag har valt bok, men jag måste hitta en bra del som jag kan läsa ur den. Jag avslöjar sedan vilken bok jag valde.


Apropå läsa så blev jag lite inspirerad här på eftermiddagen av en artikel i tidningen Hälsa (nummer 1, 2010) där det handlar om hur Pia Carlson äter och förhåller sig till livet enligt Are Waerland. Det handlar om vegetarisk kost, men det jag fastnade mest för var detta med att dricka te. Och göra det till en upplevelse. Hon tipsade just om att byta ut fikat mot en stor kopp te. Sedan är jag väldigt nyfiken på detta med syrade grönsaker - jag har surkål i kylen, kanske dags att faktiskt äta en matsked om dagen? Om ni vill veta mer om Pia Carlson, så har hon en blogg


Mat är ju en sak som intresserar mig (surprise, surprise!) - och jag försöker att vara snäll mot min kropp. En matig efterrätt som jag har gjort två gånger nu är: koka en rödbeta (eller två), skala den och skär den i mindre bitar. Sedan tar du några bitar chèvreost och hackar lite valnötter. På med honung. Det är en supergod kombination. Och jag kan tänka mig andra varianter med lite grönsallad, lök...Men som sagt, det är mitt tips på en matig efterrätt. Istället för godis exempelvis!


Idag ska jag göra en linssoppa - variant storkok så att jag kan frysa in. Mycket bra, tänker jag. Men inte göra för mycket heller. Dags att sätta på sig perspektiv-jobb-glasögonen





Att veta. Och att känna.

Okej. Har ni någon gång sett nagelbitarkatter? En ganska fantastisk syn att se lilla Frasse bita på naglarna (klorna kanske det heter) - jag tror han rengör sig. Bäst att inte störa. Apropå störa. Ja, det händer att grannar stör varandra, inte ovanligt alls. Men för de som undrar vad jag menar med grannfejd, ni får gärna skicka mail till mig. Jo, för ser ni, jag vill inte hänga ut någon. Och det är risk att jag gör det i offentlighetens namn. Nu förstår ni kanske vad det är jag fiskar efter - att livet med medmänniskor inte alltid är lätt.


Nästa upptäckt, om vi vandrar bort från katters rengöringsteknik och grannars bestyr så kan jag konstatera att ja, det går att frysa bakdelen av sig. Jag vet att formuleringen inte är särskilt smickrande. Men jag testade detta idag, ofrivilligt, och de minusgrader som fanns i den fuktiga Stockholmsluften tog musten ur mig. Och bakdelen. Emily, som också var med på promenad, är allergisk mot kyla, så vi var alla (inklusive Anders) ganska tagna av denna promenad. Fantastiska områden fick jag i alla fall se, borta vid Tuna Gård.


Låt mig ta det från början - jag och Ulliz åkte ut för att hälsa på fröken Emily och hennes Anders. Vi blev bjudna på mat som var så god att ett recept kommer upp alldeles snart. Det handlar om broccolisoppa, som kokas och värms upp tillsammans med mjukost. Så det du behöver är: broccoli, buljong, mixer, mjukost. Det här, kära läsare, var i särklass en av de godare sopporna som jag har ätit! Tack Emily! Dessutom hade jag Anders som bordskavaljer idag och jag måste säga att han var smidig med smöret och osten - så fort jag började med brödet, så kom Anders och gav mig de rätta redskapen för min macka. Själv var jag inte lika briljant, men jag gjorde mitt bästa!


Ulliz åkte med Elviz, för hon skulle iväg, men jag och Emily passade på att prata lite bokföring - faktiskt ganska intressant om jag får säga det själv!


Nu mina damer - ska här jobbas! Jag vet att klockan är efter åtta, men jag tänkte ägna en timme åt detta. Sedan hoppas jag på sömn!










Riiiiing, Riiiiing

Trött. Känner mig som Kalle Anka i husvagnen på julafton när jag vaknar. Dessvärre har jag inte ett badkar som poppar upp - så det är bara att anpassa sig. Dagen ser jag däremot fram emot: lite jobb och sen tjejerna Ulliz och Emily. Nu väntar jag på att klockan ska bli 09.00, har ett samtal att ringa. Frasse lever livet och var megahungrig i morse. Jag får inte glömma att ge honom lite mat innan jag går! Jag ska in till staden lite tidigare för att se om min jacka finns på rea. Hoppas! Jag tror de öppnar klockan 10.00 på Esprit i Gallerian!


Nyårsnatten när jag gick hem var det verkligen vackert ute. Tog lite bilder...




Det finns en tid för allt.

Jo, så är det. Ta vara på den tiden. Det finns en tid att sova. Den ska jag ta vara på. Jag är helt slut och helt nöjd - mycket bra kombination kan jag säga. Katten Frasse är ganska nöjd med sitt liv också, trots att han försökte rymma utan att lyckas. Det är inte lätt att vara Frasse just nu. För hans vanliga husse Sven brukar ta ut honom och så får han springa fritt ute. Här hos mig har han tröttnat på samtliga dammtussar och han tycker att Tant Hussa (jag) är tråkig som inte vill släppa ut honom. Men det går inte, eftersom det här är andra omgivningar.


Åke, en ny läsare bland oss, undrar varför han inte fanns med på nyårsbilderna. Och jag har ett svar Åke - jag var osäker på om du ville vara med, trots din sympatiska hållning. Jag är nämligen noga med att inte publicera ifall någon inte vill.....! Men jag tolkar din fråga och gör om den till: det är helt okej att publicera Åke på denna blogg (inom sympatiska gränser förstås!). Som jag nämnde för några inlägg sedan så joinade Åke oss (mig, Maria, Klara och Mike) på Nyårsafton. Mycket trevligt och fantastiska snittar som räddade livet på mig och Maria (vi lider båda av panik-mat-nu syndromet). Ni som undrar vad vi åt mer kan kika på det inlägget igen.


Nu är det läge och skriva om Marias chokladmousse från Nyår - lilla Nisse, ja han som strular till det här på bloggen, glömde att ta med bilderna från den mycket goda efterrätten! Jag hade skrivit text till den redan dagen efter, men av någon anledning hamnade lilla söta Klara med istället (fast hon är lika söt som en efterrätt, så det kompenserade litegrann!) Därför kommer det lite bilder från nyår och jag tror jag ska be Maria om receptet!


Favorit i ny tappning! Nu med Åke och efterrätt!







Fröken Duktig

Ni vet hur man ibland kan ha rester av mat i kylen, men man vet inte hur man ska använda det eller när? Eller så orkar man helt enkelt inte. Så var det för mig med en burk oliver, resterna hade jag lagt i en plastförpackning. Men varje gång jag öppnade kylen så kände jag: jag borde. Men jag orkar inte. De är säkert inte goda längre... Ja, men idag fick jag energikick eftersom jag fick ett nytt frilansjobb. Så jag tog oliverna och kärnade ur dem. Kokade pasta. Skar upp tomater. Rev lite ost. Blandade oliverna, tomaterna och osten. Hällde på lite olivolja. Och pressade två vitlöksklyftor. När pastan var klar så la jag det över "röran" och vips hade jag en perfekt lunch!



Sen tog jag en rejäl powerwalk idag, så där så att svetten lackade. Och kom på flera namn på människor som jag skulle kunna intervjua till mitt nya jobb som jag fick. Känner mig företagssam. Nu ska jag arbeta vidare vänner. Ner till grovtvätten först för att sätta på en till maskin. Hoppas att mattorna blir rena!




Min mat idag



Tisdagen med Klara och Maria



Utsikt när vi promenerade i vinterlandskapet!

Åh åh Emilia, Åh åh Emilia, nananaaa

Jag försöker få in melodier i ert huvud genom att skriva melodislingor. Men jag kanske ska fortsätta med det jag är bra på istället. Ni förstår vad jag menar. Idag har jag haft en speciell upplevelse. En andlig upplevelse. Och det var ju alldeles utmärkt med tanke på vad jag hade för föresats denna vecka - nämligen andlighet. Efter mässan i kyrkan gick jag tillsammans med några vänner hem till en av dem. Och mitt redan sargade humör (mhm, min syster nämnde något om att jag har startat en grannfejd, mer vågar jag inte skriva...) och torkade tårar försvann och byttes ut mot inspiration och glädje. Den stunden, eller de timmarna, gav mig tillbaka mitt sanna jag. Tack vänner!


Det är svårt att älska sina medmänniskor. Det vet vi. Men att älska sig själv då? På riktigt? Också svårt. Då ska man plötsligt definiera vad denna kärlek ska bestå av. Vad tycker ni? Hur ska man älska sig själv? Vad innebär det? Jag har ett ord som jag vill dela med mig av och det är respekt. Att respektera sig själv i allt. Respekterar du dig själv?


Jag respekterar att:


Jag har panikhunger. Respekten går ut på att jag planerar min mathållning
Jag inte alltid orkar. Respekten går ut på att jag vilar
Jag är Jag. Respekten går ut på att jag arbetar med mig själv



Hur respekterar du dig själv? Eller hur respekterar du inte dig själv?






Ett hjärta hemma hos Maria. Till er från mig! I form av en bild

Protein...Fråga....Kallt

Det är alltid trevligt med hjärnaktivitet, men just nu blandar jag friskt. Min syster föreslog att jag skulle göra en lista - och det har jag gjort. Jag ska ta mig an vardagsrummet. Och skriva lite. Klockan 18.00 ska jag på mässa vilket innebär att jag går hemifrån strax efter klockan fem. Medvetet närvarande hela tiden. Är lite sugen på en till kopp kaffe, men det blir lite kaka på kaka.


Jag skrev en artikel om kolhydraters oförtjänta rykte och där har det uppkommit en fråga, som jag gärna vill kunna svara på - så jag har frågat Jenna om hon kan hjälpa mig, för jag är lite osäker. Här är i alla fall artikeln.


Min syster, eller egentligen båda systrarna, åker till Warszawa för att gå på begravning. Jag finns där med, fast mer på en tankenivå. Jag stannar hemma med Frasse, men på fredag ska jag ta mig en stund i tysthet.


Hundradagarsutmaningen går bra - jag är ute varje dag och går, ibland längre stunder, men minst en halvtimme om dagen! På torsdag, imorgon hoppas jag på en träning på friskis. Det ska gå bra!


Jag har ju som sagt tio timmar som jag ska arbeta denna vecka med företaget - och jag har än så länge gjort 0 timmar - hjälp mig gärna att motivera mig! En timme idag tänkte jag! Efter att syrran har gått från mig så ska jag satsa. Vid 15.30. Så jag behöver pepp, pepp och pepp!

Aha. Okej.

Oj. Kallt. Till och med inomhus - farligt. Men alldeles ypperligt tillfälle att dricka det där goda téet som jag köpte på lösvikt för ett tag sedan. Chaite. Lägger man i lite mjölk blir det helt plötsligt en Chailatte - och DET är jag ett stort fan av. Mindre roligt - disken väntar på mig. Långsamt, långsamt vänjer jag mig vid tanken att faktiskt göra den. Sedan kommer syster. Då ska det bli mat. Hm...Jag kanske ska sluta tänka och börja agera. Men det är så skönt här i sängen (förutom att det drar kallt - jag skruvar upp elementet liiiite till).

Idag fick jag ett mail. Om eventuellt jobb. Det känns ju nästan lite för bra. Jag har inte ens försökt att söka något aktivt just nu. Och så poppar det upp, via att jag skriver för fitmama. Då är man plötsligt någon. Jo, men det är jag. Skribent. Vass skribent. "För slipat skrivande" skrev Klas Hallberg i min bok YCDBRALAI. Kan ni tänka er. Att jag just nu har så mycket i knoppen att jag tror den bästa lösningen är att bara andas. Men jag lyckades med konststycket att vara ute en hel del idag - trots det bisarrt kalla vädret. Trots att min kropp säger - bädda ner mig i en säng och sätt på en DVD, NU! Men till mitt sällskap hade jag flickorna Engström. Maria och Klara alltså. Och jag har idag fått mig en liten show när det gäller broccoliätning. Och så har jag hittat på en sång till Klara. Klara Banan, dumelidum, Klara Banan, dumelidum, Klara Banan, Klara Banan, Klara Banan, Dumelidum (har inget med dum att göra och melodin är till Skala Banan). Sa jag att det var banan till efterrätt för Klara-tjejen?

Jag ger mig. Disken måste avklaras. Och maten måste lagas.

Tjingeling

Sofistikerat lugn

Skulle man kunna tro i alla fall. Men det är ju lättare sagt än gjort. Fast genom att låtsas kan man komma långt. Dags att kalibrera och slipa skrivandet inför imorgon. Denna vecka är det tänkt att jag ska lägga tio timmar på företaget. Pure motivation is needed. Det är inte så att jag har tråkigt. Snarare att jag har svårt att välja. En hederlig lista kanske är på sin plats?



- Skriva klart artikeln om Oskar och skicka iväg (detta har jag skjutit på alltför länge, trots att jag tror på idén)
- Skriva om YCDBRALAI till fitmama (den ser jag också fram emot)
- Föra över min bokföring till den nya datorn (hjälp!)
- Få skrivaren att fatta (ja, den funkar, men skriver ut på fel ställe på pappret)
- Påbörja bokslutet (gäääsp)
- Skriva ner mina nya artikelidéer (ca 4-5 stycken på lut)
- Skicka in preliminärdeklarationen för detta år till Masen (yeeha)




Allt detta kräver - arbete. Men också vila. Så jag börjar i den änden. Ikväll är det grovtvätt som väntar. Och min syrra kommer över. Först ut - Maria och Klara. Mycket nöje!

Må bättre och bättre, vecka 6, on and on

En låt till er som ni kan lyssna på medan ni läser detta inlägg. Jo, det har gått sex veckor sedan utmaningen började. Och jag tar det på allvar. Förra veckan var sista veckan på året. Och den första söndagen i månaden som jag får reda på att en nära släkting gått bort. Därför väljer jag att inte poängsätta denna vecka, för att det känns helt fel. För det har varit svårt att må bra. Samtidigt som jag känner mig stabil. Dubbelt med andra ord. Och då blir det fel med poäng. Innan jag fortsätter vill jag tacka Dorot som uppmuntrar mig till att fortsätta sopsortera, tack.

Veckan som gick var speciell som sagt, och det nya året kom. Med sorg men även med förväntningar. Och så lade jag öppet fram ett nyårslöfte. Som gör mig glad. Som gör mig galet medveten. För det handlar om att detta året skall jag vara medvetet närvarande. Tidigare idag gav jag er en mindfulnessövning som funkar bra när man diskar. Det kommer att komma boktips också. Men när jag stod där på balkongen (nyårsnatten) så insåg jag att nyår är svårt. Det är att man lämnar något bakom sig – ett helt år har gått. Jag tänkte efter helt enkelt. Och det kan göra ont. Men samtidigt. Glädje över livet. Kommer ni ihåg att jag skrev detta förra veckan:

"Så inför denna vecka (vecka 6):

 

Vara grundad

 

Vara närvarande

 

Vara tacksam

 

Vara ute

 

 

Och ta mig 17, jag har uppfyllt detta. Jag är mest nöjd med mina uteinsatser. Idag tog jag till och med mig stavarna ut för att gå. Det känns bra. Fantastiskt. Men! Jag märker tydligt att den medvetna närvaron måste riktas utåt – inte vara så mycket i huvudetförstår ni vad jag menar? Jag är uppmärksam på vad som pågår i huvudet och jag kan säga att när jag promenerar ibland, då gör jag allt förutom att promenera. Jag har tankeverkstad där jag funderar på artikelidéer, jag bokar tvättid, jag funderar över maten som jag ska äta. Nej, titta på dina omgivningar, titta om det är halt, hur känns underlaget, är det kallt ute, ser du några hundar....? Snälla nån, att promenera innebär att släppa allt det andra. Därmed basta. Eller pasta efteråt, bra mat när man varit ute och gått...

 

En annan sak som varit i sann måbra-anda är serien Carnivàle som jag tittar på – jag ska alldeles strax se episode 7....

 

Föresats denna vecka 7: koncentrera mig på det andliga....




Att vara ute är inne!

We get and we should give

Det har gått några dagar på det nya året. Igår sa jag till Sven att jag har hittat meningen med livet. Saken är den, att meningen med livet kan förändras. Den är inte konstant. Men just nu är lugn och ro min mening med livet. Så jag sitter inte inne med någon lösning på Livsfrågan. Det känns i alla fall bra just nu att nöja med med ro. Och lugn. Sen gäller det att leva upp till det. För ibland springer jag iväg, både fysiskt och mentalt. Och så "slår" jag mig själv på fingrarna och säger : "hur var det nu med den medvetna närvaron?" - och så börjar jag om från början. Flera gånger per dag.


Att vakna till ett städat kök är ju bara för underbart. Det var värt att diska igår. Men! Det finns ytterligare ett sätt att hantera disken. Se det som en mindfulnessövning - sätt igång sinnena - använd vattnet och känseln i händerna för att känna hur det känns att verkligen diska. Lukta på diskmedlet (det gör jag gärna eftersom jag har havsdoft, Grumme) och se med ögonen hur rent det blir. Är vattentemperaturen bra? Känn efter hur det känns, på riktigt, när allt är klart. Ja, det var en mindfulnessövning till er därute!


Sen var det miljön som har trippat runt i mitt huvud. Sven sa något bra igår - han pratade om klimatmöjligheter istället för klimathot. Kan vi inte bara få en checklista av någon smart forskare - det här behöver du som individ göra för att vi ska klara av klimatmöjligheterna. Jag hoppas på en lösning om hur jag ska ta mig till Thailand utan att bidra med 15 ton koldioxid (!). Det känns ju lite konstigt att jag matsorterar för att sedan sätta mig på ett plan och skita ner. Nej, vi måste ta hand om skapelsen, vi har fått jorden, en gåva, men nu håller vi på att förstöra den! Tänk på att spara på el och vatten kära vänner! Kanske att min pappa, som är lite insatt (agronom) skulle kunna skriva ett gästinlägg "hur ska vi ta vara på klimatmöjligheterna?" (pappa, vad säger du? Om du läser detta vill säga!)


Senare idag kommer en utvärdering av den senaste veckan i kategorin Måbra!




Loving earth should be possible as long as it exists

Var är Frasse?

Jag har fått en ny inneboende. Frasse bor sedan några timmar tillbaka hos mig. Det funkar bra, han har ju varit här förut. Dagen som sådan har varit bra. Lite trött men samtidigt också SSS = suveränt skön söndag. Men däremot är jag lite fundersam över min skrivare. Den skriver ut på ett konstigt sätt. Men i övrigt verkar den fungera! Så bara det gör mig lite glad.

 

Ikväll är det Damernas Detektivbyrå. Jag har inte läst böckerna men gillar serien, starkt! Så bra man kan avsluta en söndagskväll, eller hur? I övrigt har jag sett ett avsnitt av Carneval och idag var det lite otäckt. Men jag fortsätter nog imorgon...

 

Pannkakskväll har vi haft med Svenne idag – mycket lyckat och mättande. Sven sitter och snarkar i min soffa, han säger att det är skönt att slappa – och jag håller med!







Igår var inte en lätt dag

Jag skrev ingenting på bloggen igår. Det var en tung dag för vår familj eftersom en nära släkting gick bort plötsligt. Det är svårt att greppa, eftersom personen var så ung och det var en olycka. Jag reagerar sällan med tårar, men senare på kvällen förstod jag vad som hade hänt och då kom några tårar. Jag spenderade kvällen med Kostas och Sven och vi tittade på Avatar i 3D, det var häftigt. Också där fick vi se döden som splittrade familjer.


Har ni sett serien Carnivàle? Den har tydligen gått på Tv men med konstiga sändningstider. Nu har jag i alla fall lånat serien av Maria och Mike och jag är inne på femte avsnittet - faktiskt helt okej måste jag säga. Och skönt att se på den utan reklamavbrott! Det handlar om en karnival som åker runt och deras "besättning" - det händer saker hela tiden, mer eller mindre mystiska. Det finns olika karaktärer och det är intressant att följa dem och se hur de antingen förändras eller inte... Rekommenderas!


Medveten närvaro är mitt nyårslöfte i år. Det kan tyckas lätt, men nej det är det inte. Tänk er själva att försöka vara här och nu HELA tiden, eller åtminstone försöka. Men ack så nyttigt, verkligen! Jag är ett stort fan av medveten närvaro och den engelska versionen är mindfulness. Det är ett sätt att hantera livet, både det jobbiga och det underbara. Att vara medvetet närvarande kräver mycket träning och också en acceptans över att livet ser ut som det gör. Två böcker som har hjälpt mig och som jag nämnt tidigare är Anna Kåvers Att leva ett liv inte vinna ett krig - Om acceptans och Åsa Nilsonnes bok Vem är det som bestämmer i ditt liv - om medveten närvaro. Böckerna är ganska dyra (fast jag tycker de är värda det priserna) men man kan låna dem på biblioteket också. Hur som helst använder jag mig av medveten närvaro när jag tittar på Carnivàle. Intressant.






Mat, denna härliga mat!

Godmorgon? Nja, inte riktigt. Men välbehövligt låg jag och drog mig till klockan ett. Nästan så att jag tyckte det var lite för länge. Första januari och jag tyckte mig känna något annorlunda. Vaksam och trygg i att ha medveten närvaro som mål detta år. Mer om det och andra nyårstankar kan ni läsa om i min artikel "Alldeles, alldeles underbar"


Att inte springa iväg. Utan vara här och nu. Tangenterna på den nya datorn känns behagligt sköna och datorn har LED-skärm - det blir alltså kanon att se på film. Och det ska jag alldeles strax göra! Carnivale är en serie som jag har fått låna av Mike och Maria.


Igår var det nyårsafton och vad passar inte bättre än att göra det i bilder? Jag spenderade denna kväll med Maria, Mike och Klara och den mycket sympatiske Åke (som skär gurkor på samma sätt som jag, anekdot)






                          Nyårsafton 2009/2010












En liten sång som jag lyssnar på ofta nu: Our love is easy med Melody Gardot

Den tjejen är också alldeles, alldeles underbar....