Det brukar vara så att jag säger att jag uppskattar allt jag har. Och det gör jag. Men så finns det tillfällen då jag uppskattar extra mycket. Idag är en sån dag. Min säng är glad att jag är här, jag kan nästan höra hur den myser. Utanför mig blåser det och löven prasslar i trädet. Jag är hemma och jag har kylen full med mat. Kan någon säga mig, hur kommer det sig att detta är livet?

Fick ett mail från min fina Dorot. Vi har pratat lite på Skype också, och hon tycker absolut att jag ska uppdatera bloggen. För jag menar nu har jag ingen ursäkt längre. Jag behöver ju inte springa fram och tillbaka som en skållad råtta med USB-minnet, lirka med olika datorer och så vidare. Nu är jag minsann hemma och då får det vara någon ordning på Herr Blogg. Dorot hade också en förfrågan om jag skulle kunna vara till någon hjälp för en ideell förening som hon är verksam vid. Och efter att ha hittat hemsidan så känner jag mig manad att åtminstone kolla upp lite information. Om ni är nyfikna på denna ideella organisation så kan ni klicka här.

Nu sitter jag och fnissar förnöjt åt en MSN-konversation som jag har med Herr Sven. Aha, apropå skratt så kan jag säga att jag igår träffade en av mina vänner Sylwia på stan. Hon tog mig på en guidad tur i Gamla stan i Warszawa (hon är historiker, what can I say?). Men så började vi prata om saker som fick både henne och mig att skratta så att tårarna rann. Jag hade ont i huvudet resten av dagen, men det var det värt. Tusen gånger om!

Efter min alldeles finfina eftermiddag med Sylwia, så hade vi släktträff hemma hos min mammas bror och där minsann fanns det god mat att intaga: soppa (rosol), fasolka med stekt bröd, fylld zucchini, potatis, kyckling, äppelpaj (szarlotka), grädde och mycket goda jordgubbar (som inte kostade 39.90 kg, ICA!). Ja, ni som vill kan kika på min dag i bilder nedan!