Idag var det ett riktigt bra yogapass, i och med att jag saknade motivation i övrigt, så passade det mig alldeles utmärkt eftersom Janne höll i ett pass som skulle generera kreativitet – så det togs tacksamt emot. Snart, alldeles strax, ska jag sova. Jag måste lägga mig tidigare – så är det. Men jag och Svenne åt min goda linssoppa gjord på lök, morötter, selleri, potatis och linser. Lite creme fraiche och det var alldeles utmärkt (min vän Dorota som jag vet läser bloggen tycker också om soppa dessa höstkvällar...). Till det knäckebröd med sardiner i tomatsås – jag är nöjd. Nu de närmsta dagarna ska jag kämpa mig av offerkoftan – ordentligt. Jag ska satsa på detta med positivism och peppa mig själv – nej, jag vägrar att ge mig. Men utan att låtsas. Jag ska leta efter glädjen. Kanske i en balsampoppel! Jag får också passa på att tacka Svenne för sällskapet ikväll.

 

Jag vill också tacka mig själv. För att jag inte ger upp. Och jag ger mig förlåtelse över offerkoftan, men ber mig själv snällt att ta av den. Trots att det är kallt ute.

 

Träffade min syster en stund idag – har inte sett henne på evigheter. Hon ska jobba till klockan elva ikväll på café Opera. Hon berättade om sitt jobbsökande och att det är svårt – men jag är stolt över henne! Hon kämpar på – jag hoppas att det löser sig. Hon berättade om ett telemarketing företag som säger ”ett nej är ett hej” - det säger ganska mycket, eller hur? Nej tack till sådana arbeten! Men om ni har något tips på jobb så hojta! Hon är 19 år, har gymnasiet avslutat, erfarenhet från dagis och från volontärarbete på Irland.