Perception is reality. Om stress.

Det är bra med bloggar som utmanar en litegrann. Tack vare bloggvärldsbloggen har ju ett antal blogginlägg producerats på min egna blogg, så att den inte bara handlar om mitt mycket exotiska liv. Via den blev jag också blogalized genom Blog Action Day. Ni som missade mitt inlägg om klimatet kan ju givetvis läsa det här.

 

Nu är temat stress (ja, bloggvärldsbloggen tar upp teman som är så aktuella att det inte går att inte skriva om det). Så här kommer mitt bidrag om stress, ett urval av tankar. Jag kan ju skoja till det och säga att det är stressigt att skriva om stress eftersom det finns så mycket att säga. Men det var en parantes.




 MINA TANKAR OM STRESS


Definitionen på stress, och detta kommer direkt ur mitt huvud (inga fancy uppslagsböcker eller wikipedior här inte) är den subjektiva reaktionen på yttre händelser (eller varför inte den subjektiva reaktionen inför ens egna känslor?). Observera att man kan välja hur man reagerar – det finns ju alternativ, eller hur? Jag kan acceptera och handla därefter (här måste jag ge cred till författarinnan och psykologen Anna Kåver som skrivit boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans). Jag vet att det kan låta provocerande, men läs gärna vidare…

 

Men lättare sagt än gjort – det är så att beteenden styr hur vi de facto hanterar uppsägningen, förseningen med betalningen av hyran, separationen och alla andra påfrestande händelser. Har vi ett beteende som gynnar tankar om att vi är stressade (ofta handlar stress om att vi upplever tidsbrist, det känns nästan som att dessa två begrepp är synonyma med varandra) och att vi definierar situationer som stressiga då blir ju det verklighet för vår hjärna. Perception is reality.

 

Vänta här nu ett tag, är stress bara dåligt och har jag glömt någonting? Jo, det är klart att det är naturligt att bli stressad – det är kroppens sätt att säga, hallå, här händer någonting! När vi var jagare och samlare så var detta av stor betydelse – blev vi attackerade av något lejon så aktiverades kamp och flyktsystemet så att vi kunde ta snabba beslut om hur vi skulle hantera situationen. Idag, konstigt nog, kan dessa system aktiveras på fel tidpunkter eller utan självklar anledning – stress eller ångest av diffus karaktär.

 

Ni kanske såg programmet om de självskadande flickorna som fick ”vård” på rättspsyk i Sundsvall. De lider av ångest som de hanterar på ett destruktivt sätt. Men det är också en form av stress om än väldigt lidelseskapande – en livsstress som kanske kan vara svår att definiera. Så länge man kan definiera sina stressituationer, då är det ju möjligt att faktiskt göra något åt saken. Men är det existentiell stress, livsstress, då blir situationen annorlunda. Och jag tror faktiskt att det finns mycket av den stressen i samhället. Den skapas av värderingar, hur den perfekta individen ska vara, vad man ska ha för jobb, status, vänner och familj. Där har jag själv satt ett konkret STOPP – man kan nämligen välja – glöm inte det! Create your own reality and the reactions towards it. Then perception will be beautiful!

 

Från en f.d stressoman

Emilia





Ur boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans (s. 33 Natur och Kultur 2004)

"Acceptans är inte detsamma som att tycka om
Jag vill betona en viktig sak - att acceptera betyder inte att man automatiskt tycker att någonting nödvändigtvis är bra, rätt, riktigt, rättvist, vackert eller liknande. Det innebär rätt och slätt att se verkligheten som den är, utan skygglappar och utan värderingar. Att acceptera innebär också att frigöra sig från tankar om hur det borde eller måste vara. Allting i livet har en orsak, vare sig vi känner till den eller inte och vare sig vi gillar den eller inte. Enkelt uttryckt är livet som det är, vilket inte betyder att det är opåverkbart. Du kan välja hur du ska reagera och agera på denna verklighet"






Kommentarer
Postat av: Jenna

Bra skrivet! Håller helt och hållet med dig om att man skapar sin egen verklighet, och att hur man mår eller reagerar till stor del beror av hur man själv tänker och hanterar saker och ting. Sen kan det ju ofta kännas lättare sagt än gjort :)



Nej jag äter inga tillskott. Tror inte att det behövs så länge man äter tillräckligt och varierat, men det vore kul att göra en ordentlig och längre tids kostanalys för att få en bättre bild av om man faktiskt får i sig allting man behöver.. Enligt den 3 dagars kostregistreringen vi gjorde i skolan låg jag bra till, men det känns som att tre dagar inte säger tillräckligt.



Hoppas du får en bra dag Emilia!



2009-10-23 @ 09:24:55
URL: http://jennas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback