Dagens SkrivPuff - om Att Födas
Sanna tittar på barnet i sin famn. Men känslan uteblir, igen. Hon är trött och knyttet sover. Utanför rummet står läkarna och sköterskan. De talar tyst, det enda som går att urskilja är barnmorskans tysta gråt. Sanna slumrar till. Barnet tas hand om och läggs tillbaka i sin säng. Det är Sannas första barn, och hon är ensam. Trots att de nu är två. Hon har lidit av Ensamheten sen en tid tillbaka, och i barnafödelsens ögonblick, ville hon inte leva längre. I samma stund som ett barn föds, där vill en annan människa lämna jordelivet. Efter de första dygnen vet inte läkarna hur de ska ställa sig till Sannas tillstånd. Hon är nu mamma, men hon är också en vilsen flicka. Psykiatrin kan inte ta emot henne med ett barn. Och det nyfödda barnet behöver henne, dygnet runt.
Sanna vaknar, hennes huvud värker. Underlivet värker än mer. Hon försöker resa sig, men får inte kontakt med kroppen. Knyttet sover, och Sanna minns hur den första amningen gjorde henne alldeles yr. Hon ger liv. Och vill ta livet. Av sig. Det går inte ihop. Hur hamnade hon här? Hon kan inte ens gråta längre - de sista tårarna kom för över ett år sen. Det var då Isen spred sig inom henne. Och allt stelnade i en ångestisskulptur. Ibland när hon la handen för hjärtat, kunde hon känna hur det inte slog. Det var Döden som la sig som ett band, där hjärtats pickande inte längre kunde komma fram, hur ihärdigt det än slog. Hon hatade detta, mer än något annat. Samtidigt, någonstans, insåg hon att Hatet framkallade andra isberg att bildas i henne.
Vilken bild! Bra. Den stämmer, på något (ruskigt) sätt.
Svart och välformulerat. Känns som en avstamp till en längre berättelse.
Meningen: " Hon har lidit av Ensamheten sen en tid tillbaka, och i barnafödelsens ögonblick, ville hon inte leva längre. " känns för mig så stor, den tar liksom upp luften av alla andra ord. Den meningen själv skulle kunna vara inledningen på en bok som defintivt skulle dra mig med för att följa vad som komma skulle.
Håller med Escargot, den meningen skulle vara helt perfekt som en början på en bok. Väldigt bra dramatisk text!
Enda lilla jag vill kommentera är ordet "ångestisskulptur". Lite för svårt ord. Kanske bättre med t.ex. isskulptur av/i ångest. Med det är en petitess ;-).
Bra och engagerande.
Finns en ocean av fortsättningar och bakgrunder.
Spännande
Så rörande och fint skrivet. Tycker om varenda ord i den texten. Fortsätt bara att skriva.
Kram