Oj. Kallt. Till och med inomhus - farligt. Men alldeles ypperligt tillfälle att dricka det där goda téet som jag köpte på lösvikt för ett tag sedan. Chaite. Lägger man i lite mjölk blir det helt plötsligt en Chailatte - och DET är jag ett stort fan av. Mindre roligt - disken väntar på mig. Långsamt, långsamt vänjer jag mig vid tanken att faktiskt göra den. Sedan kommer syster. Då ska det bli mat. Hm...Jag kanske ska sluta tänka och börja agera. Men det är så skönt här i sängen (förutom att det drar kallt - jag skruvar upp elementet liiiite till).

Idag fick jag ett mail. Om eventuellt jobb. Det känns ju nästan lite för bra. Jag har inte ens försökt att söka något aktivt just nu. Och så poppar det upp, via att jag skriver för fitmama. Då är man plötsligt någon. Jo, men det är jag. Skribent. Vass skribent. "För slipat skrivande" skrev Klas Hallberg i min bok YCDBRALAI. Kan ni tänka er. Att jag just nu har så mycket i knoppen att jag tror den bästa lösningen är att bara andas. Men jag lyckades med konststycket att vara ute en hel del idag - trots det bisarrt kalla vädret. Trots att min kropp säger - bädda ner mig i en säng och sätt på en DVD, NU! Men till mitt sällskap hade jag flickorna Engström. Maria och Klara alltså. Och jag har idag fått mig en liten show när det gäller broccoliätning. Och så har jag hittat på en sång till Klara. Klara Banan, dumelidum, Klara Banan, dumelidum, Klara Banan, Klara Banan, Klara Banan, Dumelidum (har inget med dum att göra och melodin är till Skala Banan). Sa jag att det var banan till efterrätt för Klara-tjejen?

Jag ger mig. Disken måste avklaras. Och maten måste lagas.

Tjingeling