Lyckan är väl ändå högst personlig - det som gör dig lycklig, gör inte mig mer lycklig. Om jag inte är glad för din skull förstås! Ändå forskas det på "vad det är som gör oss lyckliga". Och då tänker jag mig att det finns en lista med saker som kan påverka vår lycka. Och då blir det standardiserat trots allt. Om det är så att vi vill vara lyckliga, vilket tycks vara den rådande trenden, kan det nog vara bra att rannsaka sig själv - formulera vad som gör mig lycklig.

Jag läser en del om lycka, i artiklar, på bloggar och i böcker. Nu senast kom jag över en artikel som har nästan ett år på nacken, men som fortfarande är högst aktuell. Det är en intervju i DN med lyckoforskaren Bengt Brülde (som också figuerar i programmet Jakten på lyckan, SVT). I artikeln, som är skriven av Astrid Johansson, kan vi utläsa att:

"Goda nära relationer, vänskap, kärlek, arbete och en socialt och fysiskt aktiv fritid – det är vad som, enligt vetenskapen, har dokumenterad effekt" på lyckonivån, om jag förstår det rätt. Jag blir förstås lite glad att jag prickar rätt på många saker.

Men de där sakerna som många ändå förknippar med lycka, hur är det med dem? Typ löneförhöjning? Nya frilansuppdrag? Nya prylar? Nja, inte riktigt om vi lyssnar på Brülde - vi vänjer oss nämligen vi det vi har - det kallas för habitueringseffekten. Men kanske är det så att vi tror och har någon slags förväntan på att "om bara....så blir jag lyckliga(are)". Vet vi själva vad som gör oss lyckliga - på riktigt? Eller är det bara föreställningar som inte riktigt stämmer överens med den verkligheten?

Jag fastnade vid något verkligt intressant i DN-artikeln, här kommer en formulering som fick mig att tänka vidare:
"Men hur stor vikt är det egentligen vettigt att lägga vid den egna lyckan? Är kanske hela lycko­projektet en återvändsgränd?"

Kan det vara så att målet att vara lycklig är onödigt? Överreklamerat? Varför vill vi vara lyckliga? Är det enbart den sköna känslan som vi jagar? Men tröttnar vi inte på det också (habitueringseffekt)? Vad är beständigt egentligen? Och det finns ju en ganska hög grad av egoism i att jaga sin egen lycka. Men då finns det saker man kan göra, som både gynnar en själv och andra - läs detta: "att lägga tid och pengar på att hjälpa andra har positiva lyckoeffekter"

Essensen i denna artikel finner jag i ett ord: meningsfullhet. Att göra något meningsfullt, i ett större sammanhang, med andra människor. Och att leva enligt moral, det står det också om. Kanske att jag borde höra av mig till SVT och fråga om vi ska göra en uppföljare som heter Jakten på meningsfullheten? Det ligger nära till hands att säga att lyckan är besläktad med meningsfullheten - det ena behöver inte utesluta det andra. Brülde säger i slutet av intervjun: "Den som arbetar för en bättre värld tillsammans med andra, som gillar att göra det och som i samband med det brukar och utvecklar sina förmågor, en sådan person lever inte bara ett meningsfullt liv, hon är också lyckligare än de flesta"