Det är svårt att sortera de där känslorna av saknad.

Att sakna är inte alltid positivt. Det är ett tomrum. Som någon annan ska fylla. Okontrollerbart.

Därför försöker jag att inte sakna. Mer se nyktert på saker och ting. Hur det går? Tja, det blir ju lite av att stänga av sig själv. Det är klart att jag kan fylla mitt medvetande med annat. Eller?

Det går inte att styra helt och hållet. Men jag vet inte om jag gillar Saknaden. Det ligger faktiskt nära till hands att bli lite ledsen. Och vem vill vara det?






En låt på temat