SkrivPuff: skriv om en stofil
Han satt på den grönmålade bänken, varje torsdagsförmiddag. Han matade duvorna, som kom nedflygande från trädkronorna så fort han visade sig där i parken. Välpaketerad var den där brödlimpan, och färsk var den dessutom. Det var därför hans popularitet bland flygfäna var omåttlig. Det var som att han inte hade annat i sitt liv, än att glädja dessa djur. Ögonen avslöjade en kärlek till dessa vanor, och till enkla ting i vardagen. Det fårade ansiktet bar på en sorg, som ett ensamhetens lov dansandes i ansiktet. Duvor som kuttrar, likt katter som spinner, var hans sällskap. Det var därför en sorgens dag, när Mannen med Brödet inte kom något mer.
Skrivpuff den 14 juli: skriv om en stofil
Skribent: Emilia Arvidsson
Skrivpuff den 14 juli: skriv om en stofil
Skribent: Emilia Arvidsson
Kommentarer
Postat av: Mika
Ja... vart tar dom vägen... en dag där och nästa inte... en del saknas andra bara försvinner. Det går ett år eller två och så kommer man på att dom inte är där dom en gång varit.
Postat av: marmoria
Fint, men kommateringen var litet irriterande.
Postat av: ingbritt ekman
Jättefin berättelse, jag tyckte om mannen.
Postat av: drumalex
Man undrar om de verkligen är så ensamma som de verkar...eller så är det vi andra som skapat oss ett omåttligt stort behov av andra människor...det är inte farligt med lite ensamhet ibland. Gillar din text men håller med Marmoria när hon nu uppmärksammade det.
Trackback