Klockan är elva. Jag vaknar första gången vid sju. Går upp och kokar te, med mjölk. Slår på nyhetsmorgon och sitter där. När det är Malous tur att ta över, lägger jag mig och sover med TV:n på. Jag lyssnar halvt om halvt. Och drömmer om dig, att jag skriver ett brev, men minns inte adressen. I en stökig bil letar jag. Dina ögon finns på min näthinna. Men din kärlek är försvunnen. Jag vaknar. Har känt dig halva mitt liv, men ändå förstår jag inte. Samtidigt som jag ser klarare nu. Hur ditt liv fortsätter, därborta. Utan mig.

Ulliz ringde mig nu på förmiddagen. Och hon kom förbi. Min dröm om kanelbulle blev sann, och vi har hängt hos mig i en dryg timme. Ulliz hann med att göra sin tenta, och vi hann prata en hel del också, himla mysigt! Igår var Sven över med sushi, så jag måste säga att det finns vissa fördelar med att vara sjuk.

Nu ska jag bara vara. En bön om att bli bättre på att vara i vara:t istället för att rusa i göra:t.