Obegränsade människa

En person i min närmaste närhet fick mig att förstå människans gränser.

 

Många gånger lever vi obegränsat. Som om vi hade all energi, all kraft, all tid.

 

Det blir enklare om vi inser våra egna begränsningar. Jag förstår vad folk menar när de säger: du kan göra vad du vill. Men jag tänker: kan jag verkligen det? Visst, tänja på sig själv går ju. Men till vilket pris? Och hur hållbart är det?

 

Vi drillas i att kunna göra precis allt.

 

Jag vet inte vad jag tycker om det.

 

Jag är mer en förespråkare av att tagga ner. Det är en egenskap som jag beundrar hos andra. För om det är något jag behöver ibland, så är det just det. Tagga ner. Långsamma ner mig själv.

 

Leva livet eller vila i livet? Kanske är det ett likhetstecken mellan dem.

 

Lördagstankar.

 

 

 

 

Du skriver och verkar så himla smart! <3

svar: jag borde nog oclså börja lyssna mer på mig själv, man mår nog bättre då!

tack så mycket! vad kul att du tycker det, och roligt att få inspirera :)

Men åh, vilken fin blogg! Ska ta och läsa genom så sakteliga. Mer lugn och tagga ner åt folket, och speciellt åt mig just nu.