Härliga tider är träningstider. Denna vecka har hitintills bjudit på BodyPump och SatsEnergy. Och sedermera även ett högintensivt pass med träningsklubben ActivateMe. Om jag blev aktiverad? Absolut, så pass att jag idag känner mig mör, fortfarande - det är just den sorten av träning som jag gillar. Finns inget värre än pass där man inte känner att man tagit ut sig!

 

Så, killarna bakom ActivateMe är Brian och Norberto
 - jag skulle kalla dem för träningsentreprenörer med stort hjärta för just: träning!

 

Det blev ett pass som innehöll:

rörlighetsuppvärmning

cirkel med fem stationer

 

och för dem som ville: lite stå på händer och ett test - vem klarar att stå på händer i fem minuter?

 

Jag var med på allt utom det sista. Cirkeln var tung, men jag kände mig stark! Min partner Alex var grym, han hade hamnat på det här passet lite av en slump, så jag var impad!

 

Foton: Christofer Lind

 

 

 

 

 

 

 

 

Biggest Loser, ett program som väckt många känslor den senaste tiden. Inte minst för de förändringar som deltagarna har gjort, utan kanske också för att det visar på vad vi människor är kapabla till. Det är svindlande. När detta trycks har vinnaren av Biggest Loser annonserats, och twitter har gått varm de senaste två dagarna under hashtagen #biggestlosersverige. Måndagens program var häpnadsväckande, med många ”åh” och ”sjukt bra” i kommentarerna.

På pressfrukosten imorse slog det mig, och säkert andra, att förändringen handlar om hur vi väljer att se på oss själva och hur vi behandlar oss själva. Att ta lättvändigt på val som vi ställs inför har konsekvenser, i stort och smått. Dessa deltagares viktnedgångar, och valet att anta Biggest Loser utmaningen, har varit hälsobringande för dem på längre sikt, i och med att övervikten varit så stor. För vinnaren, Simon, blev hans egen dåvarande vikt en ögonöppnare, där han ställde sig frågan: kommer jag att leva om tio år? Det var förödande att som 23-åring väga nästan 180 kilo så för Simon var resan (livs)nödvändig.

Biggest Loser ÄR extremt på många sätt, det är inga frågetecken där: det är extrema viktnedgångar, men det är också extrema situationer som möjliggjort detta – med rutiner, med proffshjälp och med träning, träning, träning. Men trots det som har åstadkommits under så kort tid var Simon, Emma och José överens på pressträffen: resan har bara börjat. José nämnde hur han ser år framför sig av arbete med sig själv. Där någonstans fick det extrema en motpart, där vi talar om livsstilar som ska hålla livet ut. Emma i sin tur har också vunnit ett nytt intresse: hon skulle vilja arbeta med träning, kanske hjälpa andra med övervikt.

Mårten Nylén, en av coacherna under Biggest Loser, kunde inte nog poängtera att resan främst varit i hjärta och hjärna, där viktnedgången har fått visa vilken vilja och motivation deltagarna har haft. Dagens pressinformation gav Biggest Loser ett mjukare ansikte, där vågen inte längre härjade. Det tyckte jag var skönt. Bakom siffrorna fanns det riktiga människor. Som dessutom verkar så stolta och ivriga att dela med sig. Det, om något, är tro, hopp och kärlek.

 

 

 

Du får skriva en inköpslista säger en trött pojke som sover bredvid mig här i sängen. Visst kan jag skriva, men det blev ett blogginlägg istället! I förra veckan blev det en och annan våffla med frukt, så jag tänkte att jag delar med mig av detta glutenfria recept!

 

 

100 gr smör

2 dl bovetemjöl

2 dl havregryn

1 tsk bakpulver

2 ägg

5 dl lättmjölk

 

Smält smöret i en kastrull. Vispa ihop bovetemjöl och havregryn med hälften av mjölken. Tillsätta bakpulver, ägg, smör och resten av mjölken. Grädda i våffeljärn. Skär upp lite frukt, förslagsvis:

 

Sharon

Kiwi

Banan

Äpple

 

och vispa en klick grädde. Servera och njut! Jag har även testat med lite kesella till, inte alls dumt (hur nyttig du vill vara är upp till dig!)

 

 

Och sen ett snabbtips - gör omelett de dagar du känner att tiden sinar - enkelt, och det är bara och slänga ihop med de grönsaker som du har hemma - t ex squash och paprika. Jag använde även 10% -ig ost till. Receptet kom från isodieten.se

 

Jag säger alltid att jag har yogat i två år, men glömmer bort att åren faktiskt går. Jag är inne på mitt fjärde år, där jag yogar. Att röra på mig har alltid varit viktigt, men inte alltid möjligt. Det finns olika sorter av yoga, vad ska man välja?

 

Personligen behöver jag komma ned i varv, och tycker att yoga är ett bra instrument för det. Jag kör kundaliniyoga, men är inte främmande för annan sort. Så fick jag tipset via en träningsblogg som Linda skriver, och hon nämnde Yoga Nidra. Det är en djupavslappningsyoga, där kroppen inte rör sig alls, men man följer ändå instruktioner. Det handlar om att slappna av och att känna, men utan att tvinga fram något.

 

Det. Passar. Mig. Som. Handen. I Handsken.

 

Det är lätt att somna till denna yoga, och det var vad jag gjorde idag. Trots att James Jewell säger "please don't fall asleep". Men jag tänker att det kanske var det jag behövde. Sova är bra, läkande och viktigt!

 

Så - sök efter Yoga Nidra på Spotify och testa! Eller klicka här!

 

 

Att hålla utmattning på avstånd - vilket jobb! Att slira på linan som ska ge balans, det är något jag slåss mot varje dag. Jag är en expert på att känna efter, på gott och ont. Hur är det nu, orkar jag det här? Det finns en anledning till det här känna-efter-justera-vila-beteendet. Jag har varit utmattad flera gånger i mitt liv, och för varje gång har resan tillbaka varit lång. För lång. Den naturliga frågan blir: varför har jag blivit utmattad? Om jag så visste. Jag tror den här kroppen och knoppen kräver ett alldeles särskilt körkort. Och jag har missat både teorin och det praktiska provet, det erkänner jag. Men på vägen lär jag mig massor. Om livet. Om hur jag vill leva det.

 

Och därför vill jag berätta om något häftigt. Igår var det den sista maj. Den sista i den vackraste av månader. Upptrissad över allt som händer i livet valde jag och kärleken att ta en promenad. Till en början var jag ju alldeles inne i mitt huvud och kunde inte riktigt njuta av den vackra sommarkvällen. Men skam den som ger sig! Vi går, lite lagom långsamt, och kommer till mitt favoritställe. En koloniträdgård mitt i grönskan. Och där...

 

Grundreceptet som jag använt mig av är från isodieten.se, då heter det Asiatisk Quinoapanna - jag har ändrat om lite, utifrån vad jag haft hemma! Jag kallar receptet

 

 

 

 

 

Vi gör ju allt mer - vi fyller dagarna till max. Det är ju så kul att göra allt det som bjuds på: träning, events, shopping, kompisar och en hel radda med aktiviteter. Har vi en halvtimme över? På med något nytt och roligt - jajemän! Det ska vara effektivt och det ska vara mycket. Extra allt.

 

Jag tror det blir en dålig kryddblandning.

 

Tankar som "hur kul var det inte?" får ju inte plats, för du är ju redan på väg till nästa hållplats.

 

Därför har jag börjat intressera mig för downshifting, och det här att skala av är väldigt lockande.

 

Men jag har en bra väg att gå. För varje erbjudande som kommer, måste jag ta ett beslut. Det ord som jag bjudit in till min vokabulär är det vackra

 

 

När jag gjorde den här grytan blev jag väldigt glad av smakerna - verkligen en favoriträtt och nog det godaste jag lagade i maj månad!

 

 

Du behöver

500 gr grytbitar rostbiff

1 msk smör

1,5 dl rött eller vitt matlagningsvin

5 dl buljong

1 msk tomatpuré

50 gram getost, och ca 30 gram till garnering

1 vitlök solo

1 msk riven ingefära

2 msk basilika

salt

peppar

100 gr zucchini

100 gr aubergine

1 röd paprika

150 gr champinjoner, färska

2 msk olivolja

 

Så här gör du:

Bryn köttet i smöret och lägg sedan över i en gryta. Häll över buljongen, du kan använda grönsaksbuljong, och häll även i matlagningsvinet. I med tomatpuré, getost, hackad vitlök, ingefära och basilika. Salta och peppra efter smak. Låt detta nu småkoka länge, minst en timme (jag kokar längre än så, upp till tre timmar, för att få riktigt mjukt kött). Skär zucchinin och aubergin i slantar, och sedan på hälften. Lägg dem i ett durkslag och salta, låt stå ca 30 minuter. Detta gör du med fördel medan grytan puttrar på spisen. Skär upp paprikan i mindre bitar, champinjonerna likaså. När det är 45 minuter kvar av grytans puttrande– stek zucchinin, auberginen, paprikan och svampen i olivolja i en stekpanna– lägg sedan över dessa till grytan och låt puttra tillsammans!

 

Servera med kokt potatis och garnera med lite persilja och några skivor getost!

 

 

Smuldegen

0,5 dl glutenfri mjölmix

0,5 dl bovetemjöl

0,5 dl havregryn

0,25 dl kokosflingor

3 msk kokosolja

2 msk smör

0,25 dl socker

lite salt

 

Så gör du

Blanda allt i en skål, och mixa med stavmixer till en smuldeg.

 

Innehållet

3-4 rabarberstänger, spröda

1,5 dl skurna jordgubbar

1,5 msk potatismjöl

2-3 msk socker

kanel

 

Så gör du

Sätt ugnen på 200 grader. Använd en ugnsfast form. Skär rabarbern i tunna slantar. Lägg i botten på formen, och sedan jordgubbarna över. Strö över potatismjöl, socker & kanel. Sedan lägger du smuldegen fint fördelat över rabarbern och jordgubbarna. In i ugnen i ca 20 minuter!

 

Servera med en god vaniljglass

 

 

Mellan söndag och måndag upplevde jag en sömnlös natt. Jag sov säkert, men väldigt ytligt, och när jag väl somnat på morgonkvisten, då ringde klockan. Jag kände att jag ändå ville upp. En dag där jag fått balansera mellan trötthet och viljan att åstadkomma något. Jag vill passa på att sälja in några frilansknäck innan sommaren drar igång på riktigt.

 

Vid lunch tog jag beslutet att inte gå på min Soma Moves klockan fem. Jag brukar predika att vi ska lyssna på våra knoppar och kroppar. Ja, men det är det ju också bra att leva som jag lär, eller vad säger ni.

 

Det blev en lugn eftermiddag, med lite enkel middagsmatlagning som kärleken fick serverad.

 

Men så fick vi lite extra energi, och jag skrev ihop mig ett snabbt kvällsträningspass, som tog cirka sexton minuter. Svetten rann, och i skrivande stund vill jag bara skrika: jag klarar mig inte utan träning, den får mig att må så förbaskat bra! Jag vill att hela världen ska veta.

 

 

I helgen träffade jag bland annat på den här tuffa tjejen - och vi gick på event tillsammans. Vi är träningsnördar båda två, så efteråt sprang vi in på SATS Hötorget och körde lite rörlighet! Sedan jag började träna funktionellt kan jag bara konstatera: jag är rörligare och starkare: jag klarar nästan 20 armhävningar på tårna! Det tycker Annika är sexigt. Jag med!

 

 

 

 

 

 

 

Min önskan för kvällen är enkel: låt mig sova ordentligt  i natt!

 

Dags att fylla på med lite energi, strax kommer after-training maten!

 

Att det ska vara så svårt. Maj bjuder på helt fantastiska dagar. Och jag känner att jag måste känna, måste njuta av allt det vackra. Men att tvinga fram något som bör födas av naturen är lönlöst.

Så vi gick ut på promenad - en timme sisådär. Och jag tror känslan kom till mig! Härliga maj, du är så välkommen, önskar att du varade ett helt år! Just när solen är på väg ner, när den fortfarande smeker fasaderna på husen, det är så vackert!

 

Det blev en helt träningsfri dag idag. Full med annat - som att ligga på soffan och kolla in dokumentärer. Gråta en skvätt. Som att käka en proteinboll till egengjord chailatte. Som att läsa lite i den där teoriboken. Som att hinna ringa både Telia och Comhem och förklara hur man gör när man tar hand om sina kunder. Lite så. Så pass mycket vila idag att jag hoppas morgondagen bjuder på något alldeles särskilt!

Vila sa jag. Vila blev det. Flera gånger om. Hann både komma upp i varv, och sen ner igen. Resultat: en riktigt glad Emilia! Det gör ju att jag vill dela med mig av

 

 

1. Kalvfärsbiffar med äppelpotatis och jordärtskockssås - kanske årets godaste rätt, och receptet är skapat av Markus Aujalay. Det tog tid, det var mycket att göra, men så gott! Vi gjorde bara väldigt mycket sås. På typ ett kilo jordärtskockor. Nån trodde det var soppa. Det skulle jag också tro, om jag inte visste!

 

För två dagar sen bjöd vi in på lite lättare middag inför Valborg och kommande första maj. Vad skulle vi laga? Det börjar ofta med att jag utgår ifrån något som jag har hemma - och letar recept. I det här fallet fick squashen som jag hade i kylskåpet vara vägledande.

 

Jag fastnade för ett recept där receptmakaren hade använt kesella i äggstanningen. Vi kör på det här, tänkte jag. Och resultatet blev grymt. Receptet är alltså från Allt om Mat. Jag gjorde med lite egna mått en tolkning av receptet

8 portioner

salt

 

2 msk olivolja

400 gr squash

1 liten purjolök

1 st vitlök solo

200 gram färsk bladspenat

500 gr fetaost

5 ägg

250 gr lättkesella (1%)

1 dl lättmjölk

Kryddor: hittepåblandning av paprika, green harischa, peppar

Salt & peppar

 

1. Måtta upp mjölet i en bunke, lägg i kuber av smöret, som med fördel stått i rumstemperatur en stund! Använd en stavmixer för att mixa ihop det till en deg. Lägg eventuellt till 1-2 msk kallt vatten. Tryck ut degen i en större form, och lägg den sedan i kylen i ca en timme.

 

2. Riv squashen på ett rivjärn och lägg den sedan i ett durkslag, på med några teskedar salt, för att den ska vattna ur. Låt stå ett tag, minst 15 minuter. Under tiden: Dela purjolöken, skölj den, och skär den sedan i mindre bitar. Hacka vitlöken. Skölj spenaten: enklast att lägga den i en skål med kallt vatten med salt för bästa resultat, häll sedan av vattnet och skölj en extra gång, för att bli av med saltresterna.

 

3. Sätt ugnen på 200 grader strax innan pajen varit färdig en timme i kylskåpet. Förgrädda den i tio minuter. Under tiden: Blanda ihop äggstanning: ägg, lättkesella, lättmjölk, kryddor och salt & peppar!

Hetta upp 2 msk olivolja. Fräs på purjolök med vitlök, men utan att de får färg. Lägg sedan i bladspenaten och låt det hela "sjunka ihop".

 

4. Lägg fyllningen i pajskalet. Smula över all fetaost och avsluta med att lägga på äggstanningen. Grädda i ugnen ca 40 minuter

 

5. Servera med grönsaker: t ex rädisa och sallad. En enkel bönsallad till kan också vara ett alternativ. Vill du ha det extra gott: stek på några skivor halloumi.

 

 

1:a maj. Ute vid tomterna där jag bor, bland de dyra villorna, krattas de sista löven bort, pinnar samlas på hög och solen får svårt att hinna ifatt de stretande, men ack så nöjda, svenskarna. Officiellt är det vår. Vi går vidare och förundras över känslan att gruset faktiskt är borta. Att gå med lätthet stärker en inifrån. Du får en riktning i samband med avsaknaden av grus, är det inte märkligt?

 

Det är eftermiddag och jag konstaterar med sorg att det är gluten som får min mage att totalvägra harmoni. Men det gör inte så mycket. Jag lägger huvudet mot den svala kudden och tänker stilla: det här är vad jag behöver.

Tid för reflektion och tid för vila kan göra under för företagare, det är jag övertygad om. Det är inte antalet timmar du lägger ner som blir ditt resultat. Nej, det är att du slipar din yxa ordentligt innan du hugger. En oslipad yxa gör dig trött och resultatet blir ganska trött också.

 

Så här sitter jag och pillar i datorn, fixar och rensar bland bilder. Ytterst långsamt och med härliga 1:a maj gäspningar emellan. Jag behöver inte tänka ut nästa steg, det kommer till mig istället. På spotify lyssnar jag på King´s Speech soundtrack - skön och avkopplande.

 

Vad vill jag säga?

 

Ta vila på allvar. Den kommer ge dig så mycket tillbaka!
 En bra bok som faktiskt berör detta är: YCDBRALAI av Klas Hallberg - läs den!

(You can´t do business running around like an idiot)