En dag för länge sedan, det kanske var runt 2002, fick jag en känsla av att mitt agerande tidigare hade resulterat i att efterkommande händelser var beroende av de tidigare. Nu kanske ni inte riktigt förstår vad jag menar, men jag ska försöka att förklara: jag hade under hösten suttit på djurgårdsbron med en av mina vänner. Vi satt och diskuterade livet, som så många gånger förr, och frågan som jag ställde var: om man visste att man skulle dö om ett halvår, vad skulle man göra i en sådan situation? Nu i efterhand förstår jag att den frågan såddes som ett frö i mig och påverkade mitt liv. Man hör ibland: lev livet som om det vore din sista dag på jorden! Jag tror som så här, hade jag ett halvår pa mig så skulle jag vara intresserad av bland annat en sak: lämna ett spår efter mig.

Som många av er vet så är jag troende och min önskan, oavsett hur lång tid jag har på mig i denna värld, är att kunna bidra mer till samhället. Och sanningen är den att jag har påbörjat ett sådant arbete! För det kom till en punkt i mitt liv där jag kände en livsleda, ett tomt skal. Men så träffade jag två underbara tjejer och så föddes det ett projekt! Vad är det jag vill säga med detta inlägg? Jo, framför allt att det finns en poäng att reflektera över sitt liv och sina handlingar. Att skapa ett projekt behöver inte vara tidsödande och ta all kraft ifrån dig. Exempelvis kan vi ta de församlingsmedlemmar från S:a Eugenia som tar med sig mackor och dryck till de prostituerade på Malmskillnadsgatan. Att hjälpa en äldre person över gatan kräver inget alls och ändå skapar det glädje. Ett filmtips till er som vill bli inspirerade är: “Pay it forward” med bland andra Kevin Spacey.

Ni får heja på mig och mina vänner när det gäller projektet. Jag ger er länken när hemsidan är klar!

Kramar Emilia