När livet blir svårt att hantera

 

 

Vi strävar efter ett liv som vi tycker om, som är lätt att leva i och som gör det värt att leva helt enkelt. Men mycket är utanför vår kontroll. Saker händer och det är, trots all strävan efter lycka, en del av livet. Smärta, stress och nya förutsättningar finns där, hela tiden.

 

Man behöver hitta sin grundtrygghet, för att kunna hantera avvikelser i det annars så välplanerade livet. När jag tittar i backspegeln ser jag en massa händelser som jag inte kunnat hantera. Stress har varit en ond företeelse. Men med erfarenheter blir man klokare. Samtidigt är det är lätt att vara efterklok.

 

En nyckel till att kunna hantera stress är: bestäm dig för vad som ska betyda något i ditt liv. Och när stressen kommer, minns din egen prioritering. Då kan det hända att stressen minskar i omfång. Att se nyktert på stress är en annan variant. Vad exakt är det stressen bidrar med i ditt liv? Kan du göra saker annorlunda? Sen finns det stresshantering, som andning, träning och andra positiva saker som du kan göra för dig själv.

 

Mitt tips till dig: bestäm dig för vad som är viktigt i ditt liv. Ibland kan det vara bra att skita i resten.

 

 

 
 
 
Boktips
 
Att leva ett liv, inte vinna ett krig - Anna Kåver
Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro - Åsa Nilsonne
När livet slår till - Russ Harris (recension som jag skrivit)

3 viktiga att ta ställning till

 
I min jakt på det lugna livet, med stressen nergrävd i närmsta rabatt, finns det saker som får min hjärna att spinna lite extra. Helgen var kaotisk såtillvida att jag kände mig hungrig dygnet runt. Botemedlet blev en lagom söt äppelpaj med vaniljglass och otaliga gånger av spelet fruit pops.

Som grädden på moset drog vi fram en gammal x box från stenåldern och slog oss blodiga, allt för att hålla mitt humör i schack. Jag är en positiv tjej, men när det dippar, så dippar det rejält. Men! En löptur och promenad fick mina mungipor att le, trots allt. Att kärleken fanns där vid sidan gjorde det hela mindre smärtsamt.

 

Helgen fick mig att tänka till och tänka om. Tänka nytt och ändra. Tre nya ställningstaganden.

 

  1. Vad kan jag göra för att reducera stress ännu mer? Svaret blev: planera in arbetstid på förmiddagen. Tacka nej till annat till förmån för att få saker gjorda. Resultat: hann jobba, träna och dona här hemma utan att känna panik. Det, om något, är succé! Vi fortsätter imorgon!

     

  2. Vilka aktiviteter vill jag fylla mitt liv med? Jag återkommer till det som betyder mest: träningen. Träningen där jag får svettas, glädjas, skrika och ta i. Och läsa böcker. Det är ju det mest fantastiska. Så: jag gör inget annat än att ta det lugnt och läsa efter kl 20.00. Jag skippar tvprogram till förmån för böcker.

     

  3. Här kommer en joker med i leken: har du tagit ställning vad gäller organdonation? Jag följer ämnet tätt, och blev själv förvånad över hur lite jag visste. Om du funderar och undrar över organdonation, så skulle jag gå in på den här sidan: MOD. Jag är själv positiv till organdonation, och har berättat det för mina nära och kära. Bestäm dig hur du vill göra!

     

 Favoritplatsen

 

Mjuka tröjor. Ja på den.

 

 

Har du en vän bland de fattiga?

Mellan träningspass, jobb och matlagning kan det ibland finnas andra tankar i mitt huvud.
 
Som att det finns människor med helt andra behov.
 
Som en varm säng, lite mat och en medmänniska att tala med.
 
De är ganska många.
 
I Stockholm finns det nästan en tiggare i varje gatuhörn, man ser dem på tunnelbanan på morgonen innan de börjar sina pass. De skramlar med en mugg och ber om ett bidrag.
 
Jag tycker det är svårt att veta, liksom hur jag ska bete mig. Hjälper mina kronor den personen? Varför har de hamnat i den här situationen? Finns de där ligorna som man hör folk tala om?
 
Mest blir jag ledsen, att det ska behöva vara så här. Och så blir jag handlingsförlamad. Jag både vill och inte vill samtidigt.
 
Men så lyssnade jag på en man som sa att vi alla på något vis är tiggare, det är bara att det ser ut på olika sätt. Jag försökte applicera det på mitt eget liv. Jag tigger om mer frilansarbete, och jag tigger varje dag om att få ha lite lugn och ro. Det låter konstigt, men bakom orden finns en sanning. Vi tigger alla om ett bättre liv, på ett eller annat sätt.
 
Tänk om man hade en vän bland de fattiga. Att få veta vad som ligger bakom, vad personen drömmer om. Att få nya perspektiv på verkligheten.
 
Har du en vän bland de fattiga?
 
Foto: C. Lind
 

Känslans uteblivande

 

Något som jag kan tycka är riktigt frustrerande är när man försöker ta det lugnt – men man känner det inte. Det vill säga: du kanske tar ett varmt bad, men du ligger rastlös och undrar vad som kommer härnäst. Eller du lyssnar på musik, men känner dig bara trött på den. Eller du tar en vacker höstpromenad, men ögonen och sinnena kan inte ta in att det är fint ute. Dina aktiviteter matchar inte ditt inre. Det känns på något vis bortkastat. Men jag tänker att vi behöver vara uthålliga. Inte ge upp.

Det är min tisdagstanke till dig.

 

 

 
Foton: Christofer Lind

Guiden till ett lugnare liv – 5 tips!

 

 

Vi hör det bland vänner och bekanta, vi hör oss själva sucka över vardagens stress – mera lugn, nu, tack! Men ändå står vi där, med vardagen framför oss, och avsaknaden av lugn är tydlig. Vi fortsätter trots allt, för vad kan vi göra? Kanske kan dessa fem tips vara vägledande!

 

  1. Bestäm dig tydligt för en sak som är viktig i ditt liv – och placera den högst upp på en lista. Dagar då stressen blir för påtaglig, tänk på din huvudsakliga mening med livet. Då, förhoppningsvis, verkar allt annat mindre viktigt – och kanske blir du lugnare?

     

    Jag väljer glädje.

     

  2. Skala av: många gånger är det tidsbristen som gör oss till fångar i en stressad tillvaro. Finns det något du kan göra för att lösgöra tid? Jag har tjatat om det, och tjatar igen: välja är bra, välja bort är ännu bättre!

    Jag skalar av på relationer som dränerar på energi.

  3. Andas medvetet: det funkar – men det måste göras. Har man väl börjat, är det svårt att sluta!

    Jag andas en gång per dag genom att andas in genom näsan och sen hålla andan så länge jag kan – sen ut genom munnen. Några gånger om och om.


  4. Smarta val: underlätta för dig själv i vardagen. Vissa saker kan man inte välja bort, till exempel måste vi ju alla få i oss mat. Med hjälp av planering, storkok och ordning i kyl och frys kan du förenkla för dig själv. En annan tanke, kanske obekväm, är att fundera över sin standard. Behöver du ha alla saker som du köper varje månad? Om man minskar sin konsumtion kanske man kan arbeta mindre på sikt. Bara en tanke.

    Jag förbereder en massa råkost och lägger i lådor i kylen. Perfekt att ha till maten, blanda vitkål med morötter och rödbeta. En till två gånger i veckan storkokar jag. Ofta enkla recept som inte kräver så mycket tid.


  5. Gör saker som du mår bra av, då kommer lugnet på köpet! Ta reda på vad du tycker om, och vad du inte tycker om. Se till att dessa aktiviteter får plats. Hur? Se ovan!

    Läsa.

     

     

     
     
     
     
     
     

Zooma ut - för oroslindring

Ångest.
 
Okärt barn har många namn. Några av oss har en diffus känsla av ångest någonstans, eller oroskänslor. Vi är inte bekväma i vår egen kropp. Kanske utlöses det av något yttre, eller från en känsla inombords. Det kan vara av enkel karaktär, där man kanske kan andas bort det onda. Eller så är det riktigt jobbigt, du vet inte vad du ska göra.
 
Zooma ut.
 
Titta på dig själv ur ett utanförperspektiv. Titta in genom ditt fönster. Där står du. Zooma ut ytterligare. Du blir mindre och mindre, du ser ditt bostadsområde, du ser parken bredvid. Kom högt, högt över taken. Se hur du blir mindre och mindre, och din oro likaså. Zooma ut och lämna jorden, se jorden från universums perspektiv, ser du dig själv?
 
Jag tror vi alla skulle behöva zooma ut då och då.
 
 
 
 
Att Melissa Horn släppt album känns toppen! En låt från albumet Om du vill vara med mig
 
Melissa Horn – Jag har inte gett upp oss än

Vila, varför & hur?

 

Jag är urusel på att vila. Och då är det ändå ett tema som jag så gärna tar upp här i bloggen. Jag marknadsför det som en del av livet, och någonstans vill jag ju bli bra på det (liksom leva som jag lär). Jag tror nämligen att vila är nyckeln till allt det andra i livet. Genom vila, kan vi göra annat, om ni förstår vad jag menar.

 

Varför ska vi vila?

I somras, nån dag i semestern, så la jag mig på sängen en eftermiddag och somnade. Det händer aldrig. Jag har inte den vanan, och jag blir snarare rastlös i sängen. Men jag sov och vaknade helt utvilad. Det var som att sömnen matchade mig perfekt. Jag blev bokstavligen en ny människa. Därför tycker jag vila är bra. Den förnyar oss.

 

Genom att vila, kan vi lösa problem. Hur menar jag? Ni vet, ibland går man omkring och tänker på något väldigt intensivt, man vill hitta lösningen, men vet inte hur. Och så släpper man det ett tag och plötsligt , en timme senare, står man med en lösning. Och det är det jag menar. Att släppa kraven på vår förmåga att lösa problem kan leda till att vi blir proffs på att lösa dem! Och där tror jag vilan är ypperlig. Vi är på oss själva att vi ska jobba och stå i, men likväl är vilan minst lika viktig.

 

Hur vilar vi?

Där måste jag säga att jag behöver hitta kunskapen. Och, kunskapen gäller mig själv. Jag tror vila ser olika ut. En del lyssnar på ljudböcker, andra springer en mil. Jag ställer frågan på twitter, hur vilar man, och Johanna frågar mig tillbaka: ”vad funkar för dig?”.

 

Jag vill hitta tre saker som är vila för mig. Och skriva upp dem på en lapp. Och sätta upp på kylskåpet. Och ta det på allvar.

 

Vet du vad vila är för dig?

 

 

 
Foto: Christofer Lind

Obegränsade människa

En person i min närmaste närhet fick mig att förstå människans gränser.
 
Många gånger lever vi obegränsat. Som om vi hade all energi, all kraft, all tid.
 
Det blir enklare om vi inser våra egna begränsningar. Jag förstår vad folk menar när de säger: du kan göra vad du vill. Men jag tänker: kan jag verkligen det? Visst, tänja på sig själv går ju. Men till vilket pris? Och hur hållbart är det?
 
Vi drillas i att kunna göra precis allt.
 
Jag vet inte vad jag tycker om det.
 
Jag är mer en förespråkare av att tagga ner. Det är en egenskap som jag beundrar hos andra. För om det är något jag behöver ibland, så är det just det. Tagga ner. Långsamma ner mig själv.
 
Leva livet eller vila i livet? Kanske är det ett likhetstecken mellan dem.
 
Lördagstankar.
 
 
 
 

Varje dag är ny

  

Det finns dagar som jag är alldeles omöjlig. Dagar då jag tänker: det kommer alltid att vara så här. Det kommer alltid finnas ljud som stör mig, människor som inte förstår, endorfiner som inte infinner sig och känslor som varar för evigt.

 

Varje dag och varje stund är ny.

 

Det är mitt nya mantra, och man kan inte hänga upp sig på sitt dåliga humör eller känsliga sinne. Nej, då ska man veta att nästa dag kan bli alldeles, alldeles underbar.

 

Så därför sitter jag och skapar mig något underbart. Som en glutenfri päronkaka, som ett bokat träningspass i värme. Och jag tänker, fan, det kommer alltid att vara så här bra!

 

Ett tag, vilket jag hoppas att vi kommer återkomma till, sa jag och kärleken i mitt liv att nu ska vi ha den bästa helgen ever! Tonårsaktig ton och glädje. Och det finaste: det fungerar! Så jag anammar detta ”bästa ever” till en fantastisk vecka, den kommer slå rekord i alla kategorier!

 

Denna vecka önskar jag mig, med all ödmjukhet som hjärtat besitter:

 

  • att jag och cirkulationsplatser ska ha en relation som liknar kärlek

  • att äkta träningsglädje ska få min hjärna att glädjeexplodera

  • att jag & hjärtat får den finaste två års-dagen

  • att jag säljer in en artikel, gärna två

  • att vädret blir sådant att mina promenader i den vackraste nationalparken blir av

  • att du får just det du önskar dig!

     

     

     

 

 

 Måndag. Jag är redo!

 

 

Ett ja för smärta?

Stress, ångest och sömnsvårigheter. Vardagsmat för många unga (och vad tror vi om de vuxna), vilket också pratades om i dagens Efter tio med Malou. En kommentar var att vi många gånger är smärtintoleranta, dvs inte så vana vid psykisk smärta. David Eberhard, känd psykiatriker, skriver om det bland annat i boken I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet (2006).
 
Jag är en av dem.
 
Som 22 åring, toppstudent med höga ambitioner, drabbades jag av livet. Jag kan skriva "check" på hela symtomlistan för depression, ångest och allt däremellan. Var jag ovan vid smärta och lite bortskämd? Nej, jag var bara inte beredd på att jag inte alls skulle kunna sova, att ångesten skulle klösa så hårt i bröstet och det mest obehagliga: förmågan att tänka försvann helt. Hade jag då mött någon som sa: det här är livet, då skulle svaret ha blivit: tack och adjö, jag väljer något annat.
 
För så här är det: livet är svårt, men när vi väl hamnat i onda spiraler, då spelar det ingen roll hur kloka kommentarer vi får. Vi behöver agera, inte tänka på vad som är livet eller inte. Vi behöver handskas med att det gör ont (det psykiska kan omvandlas till smärtor i kroppen, det som kallas för psykosomatiska besvär).
 
Det kan alltså vara så att vi måste bli vän med smärtan, för det blir ju enklare. När den ändå finns där, då ger vi den plats. Jag har efter år av erfarenhet förstått att slaget mot smärtan handlar om en fredsprocess snarare än ett krig. Så. I mitt liv får smärta ta plats. Ofta genom ett Välkommen in! Skitprovocerande till en början, jäkligt nödvändigt i långa loppet. Men jag har också en integritet som gestaltar sig med hur mycket utrymme jag har inom mig. Så smärtan får ta hänsyn till andra saker såsom lycka, träning, endorfiner. Ibland tröttnar smärtan och då smiter den iväg, obemärkt, genom ett andetag eller två.
 
Rådet till dig som har ångest, eller sömnbesvär, oro... Framför allt: bli inte rädd. Det är okej att vara, även när det är jävligt. Det är okej att göra minsta möjliga ansträngning i livet. Att inte sova är ett tecken på stress eller ångest/oro, men gå då upp, ta en kopp te, och tänk: jaha, där kom en sån där sömnlös natt (gå utanför dig själv och observera utan att värdera), jag accepterar det. Kanske behöver du se över dina sovrutiner? Att engagera sig i sitt liv, och att aktivt göra saker för sig själv gör att du bäddar för bättre nätter.
 
 
Vi fick livet, vi måste hantera det. Saker händer, ja annars blir vi uttråkade, så tur är väl det. Men om du är lättstressad eller bygger upp bilder om framtiden som inte gynnar ditt välmående - då kan det vara dags att se över sitt förhållningssätt till det där stora som kallas erfarenheter. Skaffa dig bra sådana! Bestäm du, lite mer.
 
 
 
 
Stress - tips!
1. Förhåll dig, gå utanför dig själv, vad ser du? Om en vän mådde som du, vilket råd skulle du ge?
2. Andningsövningar - de fungerar!
3. Boktips: Att leva ett liv, inte vinna ett krig (Anna Kåver)
 
 
 

Stress – nu med demensrisk

 

 

I morse hörde jag att ny forskning visar på att stress som vi utsätter oss för i medelåldern, kan leda till ökad demensrisk när vi blir äldre. Den kemi som sätter igång när vi stressar, påverkar vår hjärna negativt och kan få konsekvenser – också på sikt! Att ta hand om våra hjärnor, likväl som våra kroppar, är därför lika viktigt. Dessutom kan långvarig stress ge oss sjukdomar såsom utmattningsdepression eller det vi ofta kallar utbrändhet. Att återhämta sig från en utmattning tar lång tid, man har redan gått över gränsen för vad vi klarar av, och du kan lätt insjukna igen om du en gång blivit drabbad.

 

 

Hur vi upplever stress är individuellt, vi förhåller oss olika till situationer som uppkommer. Stresshantering är därför A och O för att just ha ett gott förhållande till – ja, livet! Det här vet de flesta, men det jag märker är, också hos mig själv, att vi tenderar att ändå fortsätta. Att ta paus är inte det vanligaste alternativet vi väljer. Vi fortsätter och tänker att sen, sen ska jag vila.

 

 

Att arbeta preventivt med sig själv är en bra förutsättning för att när väl saker händer, så är vi rustade och redo. Jag är en person med många idéer, tankar och viljor, men det betyder inte att allt är av godo. En av mina vanligaste kommentarer är: allt roligt är inte bra. Det kan låta torrt, men det är min erfarenhet som talar. Mina bästa tips för en bra hjärnmiljö är följande:

 

  1. Andning. Det finns en hel uppsjö av andningstekniker, och jag tänkte delge en som jag läste om i boken: När livet slår till (Russ Harris, Natur&Kultur 2013). Min tolkning är denna: Andas in djupt med näsan. Håll andan så länge du kan. Första gången kan kännas lite obehaglig. Pusta sedan ut genom munnen. Upprepa 5-10 gånger. Hur kändes det? Jag upplever en vidgning av bröstet, och att jag andas djupare. Det får mig att känna balans.

     

     

  2. Mikropauser. Jag loggar all den tid jag arbetar, och det har också gjort att jag vet var gränsen går för min effektivitet. Efter 40 minuter är det dags att göra något annat en stund. Ta en paus, andas enligt övningen innan eller byt arbetsställning.

     

     

  3. Förhåll dig till ditt arbete. En kanske svår punkt, i och med att jobb betyder olika för olika människor. Jobb som är roligt blir ju viktigt, eller? Jag förhåller mig så här: jobb är kul, utvecklande och kreativt. Men jobb är inte allt. Jag mår bra av jobb, till en viss gräns. Jag ger plats åt annat. Ibland är träningen överordnad arbetet, och det står jag för. Hur förhåller du dig?

     

  4. Sömn. Hjälp. Jag skriver bara sömn, och då hoppas jag att du vet vad den är bra för.

     

     

  5. Mat. Skulle kunna skriva en riktigt lång krönika om maten. Men jag komprimerar: du har all möjlighet att påverka din hjärnmiljö med mat. Att inte köpa halvfabrikat och äta ute är ett råd som räcker långt. Att laga mat behöver inte ta massa tid i anspråk. Har du inte erfarenhet, se till att lära dig några enkla maträtter och kör på det. Mellanmål på förmiddag och eftermiddag. Rena råvaror, ja. Men den där kanelbullen då? Nämen så här tänker jag: att sitta ner på ett fik, ta en latte med kanelbulle, kolla in lite människor, få plats med andetagen, fundera på livet: jag kan inte annat än tro på att knoppen mår bra av det. Idag har dessutom en av mina favoritnäringsfysiologer varit med hos Malou, kolla in klippet (i skrivande stund ej inlagt än på hemsidan, men jag ska länka senare idag!)

     

     

  6. Ett sista råd: börja med att erkänna att stressen finns där. Den är ju nödvändig, för vår överlevnad – men inte långvarig, negativ stress. Att ta den på allvar och inte låta sig själv dras med i stresspiraler är en bra försäkring – och vem sjutton vill bli drabbad av demens?



     

    Några avstressande ögonblick

     

     

     

Hälsa som är farlig

 

Jag har på sistone sprungit över flera aspekter av hälsa, som jag vet finns där, men som gör mig ledsen. Att undvika tråkiga saker är ett sätt, men att konfrontera dem är ett annat. Det har bland annat Johanna gjort med det här inlägget. Det handlar om när hälsosamhet blir till något helt annat, något farligt. Som tär på våra kroppar, som skapar monster i våra egna huvuden. 

 

Jag skriver en hel del om träning och hälsa i mitt jobb. Men det tar emot att göra viktminskningsreportage, för vi matas av dem hela tiden. Rubriken: gå ner i vikt till sommaren säger i samma mening att vi inte duger. Så är det. Det ska vara beach 20XX, det ska vara välsvarvat, det ska vara smalt, det ska vara

 

 

 

Och det blir ju som det blir. Vi klämmer och känner på oss själva, tittar i speglar, utvärderar och framför allt: nedvärderar. Jag pratade med en klok kvinna häromdagen, och hon sa att livet verkar handla för många att vi inte ska vara nöjda.

 

 

Min nästa tanke blir en konsekvens av vårt icke-nöjda förhållningssätt: att det inte spelar någon roll vad vi gör med våra kroppar, för det egna missnöjet kommer ändå hitta kryphål för att manipulera oss. Missnöjet är i allians med alla "vi duger inte"-artiklar och marknadsföringskampanjer.

 

 

Och det här vet många av oss - och jag är en av dem. Jag har stått på vågen, senast i förra veckan. Jaha, och blev jag klokare av det? Tja, nej.

 

 

För den där siffran vet ingenting om träningsglädje, hur det känns att baka en helt egen glutenfri äppelkaka att mumsa på utan att magen blir knas. Den där siffran är svag i förhållande till det jag upplever i mitt liv.

 

Därför tycker jag det är extra bra att bloggförebilder hojtar till, som till exempel Sofia. Här kan du läsa hennes inlägg: Bara för att säga som det är.

 

Hälsa för mig är: glädje, endorfiner och gemenskap. Hälsa och ångest hör inte ihop. Berätta för mig vad hälsa är för dig?

 

 

 

 

 

Ps. Det behöver inte vara fel med viktminskning, men skälen till den är viktiga. Det är inte fel att äta nyttigt, men om det skapar oro och ångest, då står det inte rätt till. Skapa ditt eget ideal, och var schysst mot dig själv! Livet består av mycket - fyll med glädje!

Summer against autumn - battle

 
 
Det spänner och drar i bröstet. Det är då jag vet att jag måste avbryta, ge luft åt något nytt. Stirrar ut i verkligheten, men finner inga svar. Då handlar det inte om att värdera. Då handlar det om att ta sig själv i örat, och slänga ut sig själv en stund.
 
Och då kan man möta den största kampen av dem alla: sommaren som slåss med hösten. Här är några intryck:
 
Mitt favoritträd björken
 
 
Kamp
 
 
En vinnare
 
 
Vallmo med en blå stol till sällskap
 
 
 
 Det är ok att bara vara. Din alldeles egna existens räcker. Och några andetag. Det är inte mer med det. Så släpp det där som du bär på, andas in en luft som ger plats åt din smärta eller stress. Andas igenom den. Låt den vara, bara sådär. Det är ok att bara vara.
 
 
 
 
 

Hjälp, jag hinner inte! Del 2

 

När jag går in i affärer är det med viss skepsis. Ska jag handla ännu mer, eller ska jag låta bli? Därför testar jag ett nytt förhållningssätt. Det jag ser därinne är en massa ledig tid som hänger på galgar, som jag antingen kan behålla (inte köpa något) eller spendera (köpa något). Om jag anser att det jag köper ger mig större glädje än att vara ledig: bra deal! Ja, ni förstår att jag tycker ledig tid är värd ganska mycket. Genom att inte handla, behöver jag i samma andetag inte heller tjäna något.

 

Jag gillar ju också prylar (läs: träningskläder!), men på senare tid tycker jag om att ha tiden att läsa en bok, gå och träna, eller umgås med mitt hjärta. Ja, en viss summa pengar bör jag dra in, för nej, jag kan inte tänka mig att bo i en grotta. Återigen, jag tar ett beslut, där jag jämför den lediga tiden med att ha en lägenhet att bo i. Samma sak gäller mat, där är jag rätt slösaktig, men jag försöker ta smarta beslut (läs: inte köpa halvfabrikat och annat som gör att kroppen mår dåligt). Ledig och hungrig eller jobba och mätt? Ja, precis. Mätt liksom.

 

Jag berättade det här vid ett middagsbord en gång. En tjej tittade på mig, när jag berättade att jag sällan shoppar kläder. Ögonen höll på att trilla ur, men samtidigt förstod hon när jag förklarade hur jag tänkte. Det är ju också så att vi lär oss att handla och shoppa, det är i mångt och mycket konsumtion som gör att den här världen går runt. Och samtidigt: går under? Jag funderar mycket på hur vi som människor skulle kunna bli mer hållbara, alltifrån våra val i butik, vårt sätt att transportera oss själva och annat som faktiskt får konsekvenser på planeten.

 

Men nu till tiden. Hjälp jag har ingen tid är ju ett klassiskt sätt att säga:

Kan jag göra om val som berör mitt boende och livsstil, då kan också tiden kan frigöras. Att prata ekonomi är alltid svårt, för pengar är ett känsligt ämne, i alla fall i Sverige. Men jag tänker så här: är ett liv, där dina resurser går till att upprätthålla din livsstil, fullt av lycka och sådant som du vill göra? Om ja: kör hårt! Om nej: vad är ditt liv då? Det tror jag är viktigt att tänka igenom. Jag har gjort det, flera gånger om. Och jag kommer fram till att det jag vill, kostar inte särskilt mycket.

 

Om man väljer att omvärdera, så finns det sätt att frigöra tid. Det finns sätt som gör att du kan göra det du vill. Kanske på ett annorlunda sätt, men tänk om du blir nöjd?

 

 

 

 Min plats på jorden. För en spottstyver.
 
 
 

Hjälp, jag har inte tid! Del 1

 

Många med mig skulle gärna ha några extra timmar, för att göra det där man gillar, kanske ta ett extra träningspass, eller läsa den där boken. Men jag har tänkt på tiden, och den finns ju där hela tiden! Det är bara det att vi är så snabba med att fylla upp den med sådant som måste göras. Jag har rensat i mitt tidsfönster. För, nej, det finns inget möjlighet att öka dygnets timmar. 24 timmar är vad vi har eller 168 timmar i veckan. Så i det där fönstret, där vi befinner oss, kan vi göra smarta val. För varje ja som du säger, minskar din tid. För varje nej, ökar den. Enkel ekvation!

  

 

 

Stopp. Vad är ett måste? Är det att Facebooka varje timme? (jag räcker genast upp en hand!), är det att titta på alla avsnitt av en serie (kan ju i och för sig vare trevligt!) eller något annat som man gör av bara farten. Hur funkar det hemma med fördelningen av arbetsuppgifter, hjälper ni varandra att frisätta tid till annat? Jag själv har en tendens att vilja göra väldigt mycket, och lämna så litet som möjligt till min fästman. Han är lite likadan, så det funkar faktiskt bra. Men tänk om det inte vore så? Hjälp varandra att frisätta tid!

 

Roliga saker. Det finns ju massor av dem, ska man då helt plötsligt välja bort dem? Jag tänker ja på den frågan. Du behöver prioritera bland de roliga sakerna också. Annars är det risk att de inte blir så roliga i längden (utan kanske mer besvärliga). Jag har flera saker som jag verkligen vill, men som jag har dragit ner på. Till exempel på det sociala umgänget, för jag hinner inte med mig själv. När jag väl ses med mina vänner, är det däremot underbart trevligt! Men förr var det verkligen ofta, och till slut tappade jag både motivation och lust. Och hur kul är en sådan vän?

 

Fundera på hur du kan frisätta tid! Om du känner att du behöver det vill säga!

 

 

Foto: Emilia Arvidsson
 
 
 
 
 
Trevlig helg på er!!
 
 
Stay tuned för del 2
 
 
 
 

Inspiration - några källor

 
Dagarna går - och det är okej med mig. Men det som faktiskt gör mig lite spänd är att ha lite planer framöver. Projekt som jag vill genomföra. Inget pretentiöst, men vetskapen om min egen ambition gör mig stolt. Och det bästa: no stress! Livet ska vara roligt och jag har inte bråttom någonstans. Förutom till nästa träningspass, det kliar i träningsnerven!
 
Utställningar - nu senast på Fotografiska. Helmut Newtons fotografier gjorde avtryck, kunde inte riktigt säga vad jag tyckte, men de påverkade mig. Sen var det en svensk fotograf, Håkan Elofsson, som tagit speciella foton i Bombay, utställningen heter Bombay Boulevard och sista dagen är imorgon. Ljudeffekterna på den utställningen var effektfulla och vi upplevde en 3D effekt av någon anledning... Gå in för att kolla senaste utställningarna på Fotografiska.
 
 
Mat är alltid inspiration för mig - och igår var inget undantag. Lammentrecote med fräsch sallad och en sås med bra syra!
 
 
Naturen. Lukt av vatten, av luft, av sommar är oslagbar. Inspiration deluxe.
 
 
Miljöombyten. Behöver inte vara svårare än att ta pendeln till Nynäshamn. Bland fåglar, blommor och vatten kan du tanka energi för resten av dagen. Och förstås: inspi....
 
 
 Fina saker har sin charm (ja, det kommer även ett inlägg om konsumtion inom kort). Idag hämtades de nya glasögonen, äntligen. Min vän Asia valde och resultatet blev:
 
 
 ...dessa snygga! Tack Asia!
 
 
Ena gången skriver jag att vi inte behöver inspiration, andra gånger vill jag inte ha annat än inspiration. Det är så jag funkar. Inspiration - vila - i samklang.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi behöver inte inspiration längre

Du läser bloggar. Du har ett konto på Instagram och ett på Pinterest. Du umgås på Twitter och Facebook. Allt detta kan ske genom mobilen, och din nacke är ofta böjd, blicken sänkt. Vi är som fastklistrade, samtidigt pratar vi om att vara mer offline. Tudelat – roligt allt det där, men vad gör det med oss? Blir det inte inflation i inspirationen?

 

Jag vet inte jag. Jag är en av användarna. Men ibland vet jag inte vilket syftet är. Det handlar kanske om att få uttrycka sig. Själv har jag funnit Pinterest på sistone, och där söker jag mer inspiration för olika projekt. Twitter blir min kontakt till vad som händer i världen, osorterat och från ämne till ämne. Facebook har numera blivit ett enda flöde av blogguppdateringar, så jag tröttnar lätt. Då tycker jag Instagram är roligare. Filter eller inte. Nu senast fick jag tips på naturligt glutenfria pannkakor, blev supergott. Men att hela tiden bli serverad lösningar, idéer och bilder gör att den egna hjärnan inte får utrymme att tänka. Att skapa. Att vila. Tänker jag.

 

Jag la ifrån mig både dator och mobil idag. Resultat? Jag somnade. Vaknade. Somnade igen.

 

Skansen Moments

 

 
Häst i motljus
 
 
Mitt hav
 

 

 

Dagens låt (spotify): Carolina Wallin Pérez – Pärlor

Och så en till: Carolina Wallin Pérez – Sanningen

Ensamtidens Vara eller Icke-Vara

Ensamtid. Det hörs från håll och kanter att den är viktig. Kunskapen om ensamtid har jag. Men jag ska erkänna att jag är dålig på att hävda min rätt till egentid. Eller så här: jag säger mellan raderna att jag vill vara ensam, men det är som att jag skäms över behovet. Jag kan fundera mycket på hur jag ska säga till mina vänner att jag faktiskt inte orkar ses. Och när det gäller min käreste är det extra svårt. För det är livet och relationerna är dubbla: jag vill mest av allt vara med mitt hjärta, nära och i vardagen. Och det är vi. Men jag vill också vara helt ensam, jag funkar alldeles utmärkt att vara solitär. Det tar till och med emot att skriva det. Min nästa tanke säger mig hur jäkla destruktivt det här beteendet är. Jag funderar vidare på huruvida jag behöver vara ödmjuk när jag berättar det för min närhet. Ibland vill jag bara fräsa ifrån. Men då har det nog gått för långt, jag borde ha flaggat. Det här är en svår nöt för mig att knäcka. Jag vet vad jag borde, men beteendet är invant, gammalt och välanvänt.

 

Hur gör ni med er ensamtid? Ni som har barn och familj får gärna skriva en rad också!

 

 

Bilder från Skansen 2013

 

 

Goda vänners lag

 

 
Ensamtid är välanvänt av vissa. Svårt för andra. Men att inte veta hur man ska göra kan leda till destruktivitet
De två sista bilderna är tagna av: C. Lind
 

 

 

 

 

 
Igår såg jag äntligen Searching for Sugar Man. Musiken är underbar, kanske har den delvis fått sin gloria i och med filmen, men sannerligen, den är vacker. Lyssna till exempel på denna: Rodriguez – I Think Of You
Eller den här: Rodriguez – I Wonder
Båda är kopplade till den tjänst jag använder: Spotify
 
Se filmen! Lyssna på musiken!
 
 

Ett ja för hälsa – eller?

 

Hälsa under lupp. Att träna ger en massa goda bieffekter förutom en starkare knopp. Äter du rätt kan du skörda frukten av en fungerande mage och ett piggare huvud. Ja men snälla någon, ge oss något nytt och fräscht och inte gammal skåpmat – vi vet väl alla att hälsa är bra!?

 

Min tanke är att hälsa kan vara bra. Men också en stressfaktor. Vi förväntas gilla att vara hälsosamma, att det är en naturlig prioritet. Hur är det egentligen, är det lätt att uppnå hälsa?

 

Tja. Mitt första svar är nej. Det behövs en insats. I tid, ekonomi, planering och kunskap. Kanske bör vi först och främst besvara frågan om vad hälsa är. Jag har länge funderat på hälsobegreppet och dess innebörd – och inser att det kan vara allt eller inget. Rönen avlöser varandra i snabb takt, och det som gällde igår, gäller kanske inte längre idag. Och där står vi, med jobb, familj, hem och allt annat som ska tas om hand. Då kanske hälsa inte är det vi prioriterar. För vi släcker andra bränder. För mig har hälsa en viktig innebörd, och det är kroppens förmåga att återhämta sig efter påfrestning. En sådan påfrestning kan vara sjukdom. Att kunna komma åter, efter sjukdom, är hälsa tycker jag.

 

För att skapa en kropp som kan återhämta sig, som är rustad, kräver prevention. Till exempel är träning en prevention, likaså kosten. För att kunna träna behövs tid – har vi den? För att fixa en schysst kost krävs kunskap, och även där behövs tid. Varifrån?

 

Tanke: att odla en sjuk kropp tar också tid i anspråk - var vill vi lägga tiden? På en frisk eller sjuk kropp?

 

 

 

Det kostar på att vara hälsosam – du kanske har ett gymkort, eller går på magdanskurs. Många gånger är hälsosam mat den dyra maten (men det behöver inte vara så!). Har vi råd med hälsa?

 

Tanke: har man skral ekonomi kanske kreativiteten är desto större – vi kanske kan hitta sätt som fungerar att bygga hälsa, på ett ekonomiskt vis?

 

 

 

Träning, kost, vila – kanske behövs en planering? För om vi inte planerar riskerar andra intressen att ta över.

 

Tanke: med planering kan vi lösgöra tid, och tid var väl också det vi behövde?

 

 

 

Hälsa kräver kunskap. Och här kan det bli knivigt, var ska vi hämta den någonstans? Jag tror den första ledtråden är: hälsa är inget tre veckors koncept. Den är snarare för livet. Att satsa kortsiktigt kan ge långsiktiga konsekvenser, och då av den sämre sorten.

 

Tanke: varifrån hämtar vi kunskap? Är den tillförlitlig? Vad gör att jag tycker en sak, och du en annan?

 

Mitt andra svar på frågan om det är lätt att uppnå hälsa är ja. Om vi väl väljer hälsa, och då väljer bort annat som inte är det, så är det ganska enkelt. Steg 1 är att du förstår hur du ska göra – du insamlar kunskap. Steg 2 är att du gör det du vet du ska göra – aktivitet är ledordet. Steg 3 justera och märk på dig själv vad som ger hälsa!

 

 

 

                                  Här krävs tid, planering        Foto: C. Lind
 
 
 Fundera ett slag på vad hälsa är för dig
 
 
 
 

 

 

 

För att sommar ska vara sommar

En tanke som slagit mig, ganska nyligen, är att sommar inte alltid är sommar. Det behövs en viss sinnesstämning för att sommarkänslan ska infinna sig. Är du stressad, uttråkad eller rastlös så spelar det ingen roll om solen gassar på - det blir ingen sommar av det. Att komma in i rätt mood känner jag är viktigt, kanske för att sommaren är så förbaskat kort
 
 
Ta regelbundna kvällspromenader. Även om det tar emot. Vi har en koloni här i närheten som besökts ett otal gånger under maj och juni. Där tankar jag min sommarenergi.
 
Om du kan, gör sådant som du verkligen gillar. Tvinga på dig själv lite roliga saker helt enkelt! Jag har upptäckt en ny läslusta - och läser som aldrig förr.
 
Ta vara på sommarens lukter - nu blommar jasminen - det är för härligt, om jag får säga det själv. Insup. Lukter påverkar vår sinnesstämning, det upplever jag i alla fall.
 
Frukt. I say no more!
 
 
 
 
 
Your mood decides whether summer is summer or not - try to embrace summer with your mind by taking walks, do things you like, search for the fragrance of summer and eat fruits!
 
 
Tidigare inlägg