En tanke som slagit mig, ganska nyligen, är att sommar inte alltid är sommar. Det behövs en viss sinnesstämning för att sommarkänslan ska infinna sig. Är du stressad, uttråkad eller rastlös så spelar det ingen roll om solen gassar på - det blir ingen sommar av det. Att komma in i rätt mood känner jag är viktigt, kanske för att sommaren är så förbaskat kort

 

 

Ta regelbundna kvällspromenader. Även om det tar emot. Vi har en koloni här i närheten som besökts ett otal gånger under maj och juni. Där tankar jag min sommarenergi.

 

Om du kan, gör sådant som du verkligen gillar. Tvinga på dig själv lite roliga saker helt enkelt! Jag har upptäckt en ny läslusta - och läser som aldrig förr.

 

Ta vara på sommarens lukter - nu blommar jasminen - det är för härligt, om jag får säga det själv. Insup. Lukter påverkar vår sinnesstämning, det upplever jag i alla fall.

 

Frukt. I say no more!

 

 

 

Efter att ha testat ett inomhuspass med ActivateMe var det dags för den utomhusliga varianten. Jag var jäkligt peppad, det ska medges - det här är sådant som jag går igång på! Det var några stationer uppriggade, och vi började med uppvärmning och lite rörlighet. Stationerna var som följer:

 

1. TRX - triceps

2. Löpning med fallskärm - en ny favorit

3. Omvända burpees - här behöver jag bli rörligare och starkare

4. Rävsax, en typ av bålstabilitetsövning som tog musten ur mig!

 

Betyget är högt för detta pass - men jag märkte att jag trots pepp och glädje inte var i helt hög form. Jag tog ut mig rätt rejält på fallskärmslöpningen, som också var det roligaste momentet. Det fina med det här gänget är: gör vad DU kan. Så jag körde med den energi som jag hade. Kändes bra!

 

Bildkavalkad

 

 

 

 

 

Jag ska berätta varför jag äter glutenfritt, men det kräver ett eget inlägg. Men nu till något så spännande som egentillverkat, glutenfritt knäcke. Jag var nervös, jag var laddad, och jag fixade det!

 

Receptet hittade jag på sveriges radio, här kommer länken!

 

Detta är min tolkning:

 

 

3 dl mandelmjöl

1 dl solroskärnor

1/2 dl pumpakärnor

1/2 dl linfrö

1/2 dl sesamfrö

1 tsk salt

1/2 dl rapsolja

2 1/2 dl kokande vatten

 

Använd en bunke och häll i rapsoljan, och sedan alla torra ingredienser. Och så det kokande vattnet. Blanda om. Ifall det är för löst, i med lite mer mandelmjöl. Kavla sedan ut detta på ett bakplåtspapper. Jag testade att lägga ett papper även på degen, för att kavla, men det visade sig bara vara snyggt på bild, men resultatet: det fastnade en massa deg på pappret som jag fick skrapa av. Nu till gräddningen - jag gräddade i nästan 60 minuter - i 150 grader.

 

 

Supergott blev det!

 

 

Härliga tider är träningstider. Denna vecka har hitintills bjudit på BodyPump och SatsEnergy. Och sedermera även ett högintensivt pass med träningsklubben ActivateMe. Om jag blev aktiverad? Absolut, så pass att jag idag känner mig mör, fortfarande - det är just den sorten av träning som jag gillar. Finns inget värre än pass där man inte känner att man tagit ut sig!

 

Så, killarna bakom ActivateMe är Brian och Norberto
 - jag skulle kalla dem för träningsentreprenörer med stort hjärta för just: träning!

 

Det blev ett pass som innehöll:

rörlighetsuppvärmning

cirkel med fem stationer

 

och för dem som ville: lite stå på händer och ett test - vem klarar att stå på händer i fem minuter?

 

Jag var med på allt utom det sista. Cirkeln var tung, men jag kände mig stark! Min partner Alex var grym, han hade hamnat på det här passet lite av en slump, så jag var impad!

 

Foton: Christofer Lind

 

 

 

 

 

 

 

 

Biggest Loser, ett program som väckt många känslor den senaste tiden. Inte minst för de förändringar som deltagarna har gjort, utan kanske också för att det visar på vad vi människor är kapabla till. Det är svindlande. När detta trycks har vinnaren av Biggest Loser annonserats, och twitter har gått varm de senaste två dagarna under hashtagen #biggestlosersverige. Måndagens program var häpnadsväckande, med många ”åh” och ”sjukt bra” i kommentarerna.

På pressfrukosten imorse slog det mig, och säkert andra, att förändringen handlar om hur vi väljer att se på oss själva och hur vi behandlar oss själva. Att ta lättvändigt på val som vi ställs inför har konsekvenser, i stort och smått. Dessa deltagares viktnedgångar, och valet att anta Biggest Loser utmaningen, har varit hälsobringande för dem på längre sikt, i och med att övervikten varit så stor. För vinnaren, Simon, blev hans egen dåvarande vikt en ögonöppnare, där han ställde sig frågan: kommer jag att leva om tio år? Det var förödande att som 23-åring väga nästan 180 kilo så för Simon var resan (livs)nödvändig.

Biggest Loser ÄR extremt på många sätt, det är inga frågetecken där: det är extrema viktnedgångar, men det är också extrema situationer som möjliggjort detta – med rutiner, med proffshjälp och med träning, träning, träning. Men trots det som har åstadkommits under så kort tid var Simon, Emma och José överens på pressträffen: resan har bara börjat. José nämnde hur han ser år framför sig av arbete med sig själv. Där någonstans fick det extrema en motpart, där vi talar om livsstilar som ska hålla livet ut. Emma i sin tur har också vunnit ett nytt intresse: hon skulle vilja arbeta med träning, kanske hjälpa andra med övervikt.

Mårten Nylén, en av coacherna under Biggest Loser, kunde inte nog poängtera att resan främst varit i hjärta och hjärna, där viktnedgången har fått visa vilken vilja och motivation deltagarna har haft. Dagens pressinformation gav Biggest Loser ett mjukare ansikte, där vågen inte längre härjade. Det tyckte jag var skönt. Bakom siffrorna fanns det riktiga människor. Som dessutom verkar så stolta och ivriga att dela med sig. Det, om något, är tro, hopp och kärlek.

 

 

 

Du får skriva en inköpslista säger en trött pojke som sover bredvid mig här i sängen. Visst kan jag skriva, men det blev ett blogginlägg istället! I förra veckan blev det en och annan våffla med frukt, så jag tänkte att jag delar med mig av detta glutenfria recept!

 

 

100 gr smör

2 dl bovetemjöl

2 dl havregryn

1 tsk bakpulver

2 ägg

5 dl lättmjölk

 

Smält smöret i en kastrull. Vispa ihop bovetemjöl och havregryn med hälften av mjölken. Tillsätta bakpulver, ägg, smör och resten av mjölken. Grädda i våffeljärn. Skär upp lite frukt, förslagsvis:

 

Sharon

Kiwi

Banan

Äpple

 

och vispa en klick grädde. Servera och njut! Jag har även testat med lite kesella till, inte alls dumt (hur nyttig du vill vara är upp till dig!)

 

 

Och sen ett snabbtips - gör omelett de dagar du känner att tiden sinar - enkelt, och det är bara och slänga ihop med de grönsaker som du har hemma - t ex squash och paprika. Jag använde även 10% -ig ost till. Receptet kom från isodieten.se

 

Jag säger alltid att jag har yogat i två år, men glömmer bort att åren faktiskt går. Jag är inne på mitt fjärde år, där jag yogar. Att röra på mig har alltid varit viktigt, men inte alltid möjligt. Det finns olika sorter av yoga, vad ska man välja?

 

Personligen behöver jag komma ned i varv, och tycker att yoga är ett bra instrument för det. Jag kör kundaliniyoga, men är inte främmande för annan sort. Så fick jag tipset via en träningsblogg som Linda skriver, och hon nämnde Yoga Nidra. Det är en djupavslappningsyoga, där kroppen inte rör sig alls, men man följer ändå instruktioner. Det handlar om att slappna av och att känna, men utan att tvinga fram något.

 

Det. Passar. Mig. Som. Handen. I Handsken.

 

Det är lätt att somna till denna yoga, och det var vad jag gjorde idag. Trots att James Jewell säger "please don't fall asleep". Men jag tänker att det kanske var det jag behövde. Sova är bra, läkande och viktigt!

 

Så - sök efter Yoga Nidra på Spotify och testa! Eller klicka här!

 

 

Att hålla utmattning på avstånd - vilket jobb! Att slira på linan som ska ge balans, det är något jag slåss mot varje dag. Jag är en expert på att känna efter, på gott och ont. Hur är det nu, orkar jag det här? Det finns en anledning till det här känna-efter-justera-vila-beteendet. Jag har varit utmattad flera gånger i mitt liv, och för varje gång har resan tillbaka varit lång. För lång. Den naturliga frågan blir: varför har jag blivit utmattad? Om jag så visste. Jag tror den här kroppen och knoppen kräver ett alldeles särskilt körkort. Och jag har missat både teorin och det praktiska provet, det erkänner jag. Men på vägen lär jag mig massor. Om livet. Om hur jag vill leva det.

 

Och därför vill jag berätta om något häftigt. Igår var det den sista maj. Den sista i den vackraste av månader. Upptrissad över allt som händer i livet valde jag och kärleken att ta en promenad. Till en början var jag ju alldeles inne i mitt huvud och kunde inte riktigt njuta av den vackra sommarkvällen. Men skam den som ger sig! Vi går, lite lagom långsamt, och kommer till mitt favoritställe. En koloniträdgård mitt i grönskan. Och där...