Drömliv - hur då?
Dagens tema och föreläsning handlade om att leva sitt Drömliv. Efter varm kram imorse begav jag mig till föreläsningen som hölls av Ann Ljungberg och Camilla Lebert Hirvi
Båda lever som digitala nomader, och bor där det passar dem, deras arbete är inte platsberoende. Ann ger olika författartjänster (och har börjat med digitala affärsmodeller - för dem som vill bli digitala nomader eller har liknande behov av att inte vara platsberoende), medan Camilla arbetar som både livsdesigner och parterapeut.
I stora drag handlar det om att leva det liv som man vill ha. Och det betyder inte nödvändigtvis att du blir en digital nomad. Jag kategoriserade mig själv som bofast när frågan kom upp, och jag tycker om mitt hem och lägenhet, min trygghet. Att få vara nära mina vänner och veta hur dagarna ser ut. Så fungerar jag.
Men! Det som jag också funderat mycket på den senaste tiden är hur vi skapar livsstilar, som sedan är svåra att leva upp till, det blir kanske rentav en börda. Jag tror mycket på att inte ha en massa prylar och saker, utan lägga pengar på att vara mer ledig (tid = pengar). Jag har en svaghet - och det är att jag gärna lägger pengar på mat. Men vi måste ju alla äta, eller hur? Det här är mina egna tankar om livet, var och en av oss hittar själva sätt att skapa våra liv. Men kom ihåg att du inte alltid måste göra som alla andra....
Frihet vill vi ha. Men vad är frihet för dig?
Frihet för mig är att inte behöva oroa mig för morgondagen. Att ha mat på bordet. Kunna träna när jag vill och orkar. Att själv få välja.
Frilansskolans första kurs - en härlig dag!
Idag var jag på frilanskurs för dem som vill börja att frilansa, eller få bekräftat att det man gör fungerar (eller inte fungerar!). Hjärnorna bakom kursen är, som jag tidigare nämnt, Camilla Björkman och Jonas Ohlin. Camilla bloggar också på Driva Eget, hennes blogg hittar du här
Kursens innehåll var praktiskt upplagd, från hur man spånar, till hur man förhandlar om arvode. Massa matnyttiga tips, roliga och intressanta historier om Camillas och Jonas´ frilansliv och givetvis fick vi testa på att frilansa - FÖR - frilansa handlar ju så mycket mer än om att skriva texter. Det är egentligen den enkla biten. Men det viktiga är att du har idéer, att du har kunskap om tidningen som du vill skriva för, det kan vara bra med extrakunskaper inom andra områden och framför allt - det gäller att kunna sälja in.
Min blogg handlar sällan om det frilansande som jag ägnar mig åt. Jag tycker som bekant mer om att göra bildkollage på vackra höstlöv och filosofera om veckans middagar. Men om du tycker att det här med frilans och sälj är intressant - då rekommenderar jag Camillas blogg. Hon är en fena på att dela med sig och en fena på allt som har med frilansliv att göra.
Så ett litet betyg på kursen: Bra innehåll, rakt på sak vad gäller säljbiten, man känner sig peppad när man går därifrån, och det tror jag gäller oavsett om man har frilansat eller ska börja. Kombon Camilla - Jonas var utmärkt, för det visade sig också att de arbetar på lite olika sätt (t ex att Camilla hellre mailar redaktörer medan Jonas väljer telefonen). Jag tycker kursen var en vitamininjektion och väl värd att gå på. Dessutom extra härligt att få träffa andra, hjälpa varandra, se saker ur andras perspektiv - guld! Tack för det!
Märker själv hur positiv jag är - men det handlar om att frilanslivet ibland är ett ensamt liv. Förra året blev vitamininjektionen att få riktigt fina visitkort designade av Hanna - jag sålde som aldrig förr, nu när jag faktiskt var "frilansjournalist" (det stod så på korten i alla fall!).
Så ett extra råd för dig som jobbar, antingen som anställd eller frilans - skaffa dig kontinuerliga vitaminshots!
Att vara på gatan - Sommar med Elise Lindqvist
För ungefär tre år sedan var jag första gången med uppe på gatan. Malmskillnadsgatan. En kompis från min församling tyckte jag skulle testa. 3 år senare kan jag konstatera att det skulle kännas tomt att inte vara med. I början skrev jag inget om det, ville inte göra mig märkvärdig. Att jag volontärarbetade med kvinnor som är i prostitution. Det är klart att folk blir nyfikna när de vet att jag är däruppe en gång i månaden. Och jag känner mig stolt. Och, ja. Jag är stolt. Idag blev det extra tydligt hur viktigt det är att ge till andra människor. Elise Lindqvist är kvinnan som är anledningen till att vi i vårt team också står uppe på gatan. Elises team står varje fredag däruppe och delar ut kaffe, choklad och smörgåsar till tjejerna, och finns till förfogande för samtal eller att dela ut varm dryck (vi står varannan lördag, med målet att stå varje).
Jag tycker du ska lyssna på Elises sommarprat (som är från den 2 augusti). Det är verkligen en historia som berör, och mina tårar, trots att jag kände till det mesta, rann medan jag manglade tvätten. Och Elises meddelande till mig blev att jag också är värdefull, precis som tjejerna på gatan. Tack Elise.
Klicka på bilden, så kommer ni till sveriges radios hemsida
Lite av ett ... problem?
I en stund, av ren insikt, förstår jag helt plötsligt att min själ är alldeles för rastlös. Låt mig nu tala klarspråk. Det handlar om något väldigt kärt. Böcker. Sen jag började läsa igen (hade en paus på några år, där läsandet uteslöts på grund av koncentrationssvårigheter) så är jag dels väldigt tacksam och dels finns det helt plötsligt en massa böcker jag vill läsa. Och då hamnar jag i dilemmat - vilken ska jag läsa? Och den jag läser nu, är den verkligen så bra? (Själens fem stadier). Så jag sneglar från den ena boken till den andra.
Är jag ensam om detta?
Och jag som är en förespråkare för en sak i taget...
Funderar
Fick pappas jeans. Sitter som en smäck med härligt häng!
Är jag ensam om detta?
Och jag som är en förespråkare för en sak i taget...
Funderar
Fick pappas jeans. Sitter som en smäck med härligt häng!
Bland forskare & glasåtervinning
Oj. Det blev en lång dag. Sitter och lyssnar på Helen Sjöholms album Euforia. Och något händer i köket...
Testade de nya kaffemaskinerna på fars jobb. Godkänt. Miljövänliga koppar? Nej.
Vi är professionella. Vi hittade handskar för dagens arbete. I say no more
Första lasset av skrot. Min outfit säger allt. Kanske modeblogg nästa?
Le resultat. "Vi ska bara slänga liiiite skrot, är det okej om vi lånar er container?"
Som man jobbar får man äta
Lite rödare. Lite bättre. Eller? Någon nämnde Cirkus Cirkör...
Herr Far blommar till kontoret. Observera den tidigt utsatta adventsljusstaken
Så var jag där igen. Med mina cravings. Numera: havregryn, mjölk och honung...
Men jag lagar riktig mat också! Återkommer med resultatet. Det är det som händer i köket
Testade de nya kaffemaskinerna på fars jobb. Godkänt. Miljövänliga koppar? Nej.
Vi är professionella. Vi hittade handskar för dagens arbete. I say no more
Första lasset av skrot. Min outfit säger allt. Kanske modeblogg nästa?
Le resultat. "Vi ska bara slänga liiiite skrot, är det okej om vi lånar er container?"
Som man jobbar får man äta
Lite rödare. Lite bättre. Eller? Någon nämnde Cirkus Cirkör...
Herr Far blommar till kontoret. Observera den tidigt utsatta adventsljusstaken
Så var jag där igen. Med mina cravings. Numera: havregryn, mjölk och honung...
Men jag lagar riktig mat också! Återkommer med resultatet. Det är det som händer i köket
Du ser. Jag kan det här nu. Livet. Så ta inte åt dig någon ära. Men där jag är, där är inte du. Så var där du är, så är jag där jag är.
Luften gick ur mig
Började gräva i den-där-lådan-där-allt-mellan-himmel-och-jord finns. Gamla dagböcker, målargrejer, vykort och gamla sladdar i en enda röra. Nu ligger allt utspritt på golvet. Och jag känner mig jättedeppig. Trött och tröttare. Tänkte vad ska jag hitta på nu då? Så jag bläddrade lite i bloggen. Och hittade detta:
Det gjorde mig lite glad i alla fall. Nu lurar jag på en kopp kaffe. Hade varit gott med en bulle till. Men jag har ingen. Solen lyser därute, men jag orkar inte gå ut. Varför började jag gräva i den där lådan? Minnen som kom fram och jag fick nästan svårt att andas. Hittade en målarlåda som jag fick när jag var på sjukhus sist. De tyckte jag kunde ta den, eftersom jag var den som satt och målade mest.
Kaffe var det ja.
Jag har en plats för dig. Det är städat och lagom ljust. Det vibrerar där ibland. Det är mitt hjärta som slår. Hyran är betald och vibrationerna fortsätter till den sista dagen. Välkommen. Det är ett förstahandskontrakt.
Det gjorde mig lite glad i alla fall. Nu lurar jag på en kopp kaffe. Hade varit gott med en bulle till. Men jag har ingen. Solen lyser därute, men jag orkar inte gå ut. Varför började jag gräva i den där lådan? Minnen som kom fram och jag fick nästan svårt att andas. Hittade en målarlåda som jag fick när jag var på sjukhus sist. De tyckte jag kunde ta den, eftersom jag var den som satt och målade mest.
Kaffe var det ja.
I en stad där kärlek och känsla är något vackert
Vågar du säga vad du har på hjärtat? Klimatet är hårt för den som är singel, och för att vara känslosam, måste du samtidigt vara kompetent nog att vara känslokall och spela spel. Jag undrar, är vi behov av Jakten, eller hur är vi funtade egentligen? Vad hände med känsla, vackra ord och hålla handen? Det verkar ha försvunnit, och jag saknar den stad där kärlek och känsla är något vackert...
Utan att veta
Jag ser honom på håll. Trots den stora mängden människor är han inte svår att upptäcka. Han ser mig också, och skiner upp. Med snabba steg går jag över gatan. Hur lång tid har gått? Nio månader. En snabb kram och jag märker genast hans nervositet. ”Så du är här, och jag vet inte om det?”, säger han med en uppriktig förvåning. ”Du får väl kolla dina källor” skämtar jag tillbaka. Vi byter några meningar, och jag ska precis gå vidare. ”Jag kommer senare ikväll” säger han då. Jag önskar att han inte sa så. Det ger förhoppningar. Hur många gånger har han inte sagt så, men utan att komma? Jag slår bort tanken på det, och går vidare.
Vänskapligt möte med kärlek i bagaget, i en ort vid havet
Lövsta Life - sista dagen på jobbet!
- Hallå!
- HALLÅ?
Det är farsan som sitter fast i ån, och vi hör dåligt, jag och S. Vi är ute i fält och förbereder ett vindavdriftsförsök. Kaffe i muggar med kall mjölk. Hamburgare med 25 %: s moms tuggas. Ballerinakex à la kladdkaka mumsas. En vanlig, sista dag på jobbet. Vi fick dra upp pappa med rep. Annars hade han väl suttit där än. Vadarbyxorna läckte en aning, och marshallhållarna var något för korta. Problemlösning i fokus!
En väldigt viktig sak: jag tar semester nu!
- HALLÅ?
Det är farsan som sitter fast i ån, och vi hör dåligt, jag och S. Vi är ute i fält och förbereder ett vindavdriftsförsök. Kaffe i muggar med kall mjölk. Hamburgare med 25 %: s moms tuggas. Ballerinakex à la kladdkaka mumsas. En vanlig, sista dag på jobbet. Vi fick dra upp pappa med rep. Annars hade han väl suttit där än. Vadarbyxorna läckte en aning, och marshallhållarna var något för korta. Problemlösning i fokus!
En väldigt viktig sak: jag tar semester nu!
Bryter inte den tystnaden
Det var när jag såg dig som jag förstod att avståndet var större än stort. Vi har gått vidare, och det har jag vetat länge. Förmodligen gick vi vidare redan när vi var tillsammans. Läste någonstans att det som har hänt inte finns längre. Och minnena är i mina ögon subjektiva betraktelser, och sanningen existerar egentligen bara i nuet. Så mina minnen korrelerar nog inte med dina. Och du finns inte längre, utan du är något annat nu. Det är ganska häftigt. I mitt huvud tänker jag "vad länge sen det var" - och samtidigt blir jag lite rädd - har jag också blivit något annat? Vägrar att gå i gamla hjulspår. Vägrar.
Tips om lekar i Improvisationsform genom Sven Höckert
För ett tag sen fick jag en önskan om att jag skulle skriva om tips på lekar. Jag och Sven håller på litegrann med improvisation, vilket är jätteroligt och socialt. Jag bad Sven att skriva några rader, och de droppade in på min mejl idag! Så här kommer några tips!
Tack Sven för hjälpen!!
Konstig Måndag
Om det är lättare att falla, med ena foten utanför (Melissa Horn)
Jag vaknade med magont. Ingen aning om varför. Men det var något som inte stämde. Kände mig stressad trots att jag inte är det. Det blev en lugn frukost framför Malou (Efter tio) och sen tog jag en dusch. Då lossnade energierna lite och jag kunde jobba lite mer koncentrerat. Nu tvättar jag samtidigt, och till lunch blev det dinkelpannkakor med min goda tonfiskröra.
Kanske blev det en aningens för mycket igår. Satt uppe till efter tolv och skrev brev. Det var lite tumultartat uppe på hjärnkontoret. Och. Ja. Då blir jag lite rädd. Jag vet att jag besitter en kreativ ådra, men när den får styra för mycket, då är det annat som får lida. Det händer med jämna mellanrum att jag måste bromsa. Och då kan man ju inte gasa samtidigt.
Jag vet att jag döljer en sanning (Melissa Horn)
Igår upplevde jag en bit sanning. Om mig själv. Jag är inte helt säker på vad det betyder, kanske att jag lär känna mig själv. Det var lite häftigt faktiskt.
Nu ska jag avsluta tvätten, och sen göra mig iordning för min sista intervju som jag ska göra för en artikel som jag skriver. Berättar mer när den kommer i tryck!
Jag vaknade med magont. Ingen aning om varför. Men det var något som inte stämde. Kände mig stressad trots att jag inte är det. Det blev en lugn frukost framför Malou (Efter tio) och sen tog jag en dusch. Då lossnade energierna lite och jag kunde jobba lite mer koncentrerat. Nu tvättar jag samtidigt, och till lunch blev det dinkelpannkakor med min goda tonfiskröra.
Kanske blev det en aningens för mycket igår. Satt uppe till efter tolv och skrev brev. Det var lite tumultartat uppe på hjärnkontoret. Och. Ja. Då blir jag lite rädd. Jag vet att jag besitter en kreativ ådra, men när den får styra för mycket, då är det annat som får lida. Det händer med jämna mellanrum att jag måste bromsa. Och då kan man ju inte gasa samtidigt.
Jag vet att jag döljer en sanning (Melissa Horn)
Igår upplevde jag en bit sanning. Om mig själv. Jag är inte helt säker på vad det betyder, kanske att jag lär känna mig själv. Det var lite häftigt faktiskt.
Nu ska jag avsluta tvätten, och sen göra mig iordning för min sista intervju som jag ska göra för en artikel som jag skriver. Berättar mer när den kommer i tryck!
Lite lugnare. Lite bättre
Dagen påbörjades med yoghurt, nötter, lättsockrad lingonsylt och havregryn. Russin var det också. Och en kopp yogite. Ska strax fundera över lunchen. Hittade en hel del intressanta recept i Blossoms senaste tidning (som rekommenderas - den är full av inspiration på ett schysst sätt!). Sen då. Jo då, planer finns. Strax jobb på ca en timme för att sedan varva med lite städning. Sen är det så att jag har en gratisträning på WorldClass som jag vill nyttja. Och det ska jag nog också göra. Funderar på coreexpress klockan 16.30. Första träningen på länge, om man bortser från den fantastiska yogan.
Något annat fantastiskt var dagen med Ulliz igår. Vi träffades vid halv fem och hängde till klockan tio - som på den gamla goda tiden helt enkelt! Kollade på Heath Ledgers sista film, The Imaginarium of Doctor Parnassus - bra men lite otäck. Häftigt hur de löste olika scener efter Ledgers död. Klart sevärd, även om jag stundtals inte riktigt hängde med. Många bra skådisar och mycket fantasifulla scener. Nöjd.
Igår var jag även för första gången på Bromma Blocks, skulle kolla synen och fick samtidigt se det nya centrumet. Det fick godkänt, men däremot så är kommunikationerna dit usla. Kanske att det kommer en lösning på det!
Nämen om man skulle ta och jobba lite!
Något annat fantastiskt var dagen med Ulliz igår. Vi träffades vid halv fem och hängde till klockan tio - som på den gamla goda tiden helt enkelt! Kollade på Heath Ledgers sista film, The Imaginarium of Doctor Parnassus - bra men lite otäck. Häftigt hur de löste olika scener efter Ledgers död. Klart sevärd, även om jag stundtals inte riktigt hängde med. Många bra skådisar och mycket fantasifulla scener. Nöjd.
Igår var jag även för första gången på Bromma Blocks, skulle kolla synen och fick samtidigt se det nya centrumet. Det fick godkänt, men däremot så är kommunikationerna dit usla. Kanske att det kommer en lösning på det!
Nämen om man skulle ta och jobba lite!
Yoga - ett steg närmare
Jag har ju fastnat för kundaliniyogan. Det är en enkel ekvation - tränar jag kundalini mår huvud och kropp bättre. Än innan. Och jag blir mer fokuserad. Så därför är jag glad att jag gick idag - ett härligt pass och jag närmar mig något som skulle kunna kallas stabilt lugn.
Dagen började ganska bra, men efter lunch kände jag mig stressad och på högvarv. Det dumma var att jag visste egentligen vad jag kunde ha gjort istället för att hålla på att stressa. Men nej, jag fortsatte. Kom till banken och kände mig allmänt irriterad och inte blev jag gladare i kön som tycktes vara längre än lång.
Så jag sket i banken. Jag vet inte hur de tänker med två personer i personalen och folk som väntar... Nej, inte riktigt nöjd där. Gick hem till min kompis Ulliz och vi hade en mysig eftermiddag, kändes kanon när jag kom därifrån.
Så yogan och Ulliz tog mig ett steg närmare. Dag ett på fortsättningen i mitt nya liv är klart. Imorgon tar jag nästa steg - försöka att få in så lite som möjligt och ändå få ut så mycket som möjligt av dagen. Börjar med en härlig tvätt klockan 09.00.
Ja just ja. Jag har fått mina visitkort - ganska nöjd om jag får säga det själv!
Framsida
Baksida
Dagen började ganska bra, men efter lunch kände jag mig stressad och på högvarv. Det dumma var att jag visste egentligen vad jag kunde ha gjort istället för att hålla på att stressa. Men nej, jag fortsatte. Kom till banken och kände mig allmänt irriterad och inte blev jag gladare i kön som tycktes vara längre än lång.
Så jag sket i banken. Jag vet inte hur de tänker med två personer i personalen och folk som väntar... Nej, inte riktigt nöjd där. Gick hem till min kompis Ulliz och vi hade en mysig eftermiddag, kändes kanon när jag kom därifrån.
Så yogan och Ulliz tog mig ett steg närmare. Dag ett på fortsättningen i mitt nya liv är klart. Imorgon tar jag nästa steg - försöka att få in så lite som möjligt och ändå få ut så mycket som möjligt av dagen. Börjar med en härlig tvätt klockan 09.00.
Ja just ja. Jag har fått mina visitkort - ganska nöjd om jag får säga det själv!
Framsida
Baksida
Klassisk musik i ett Ordnat Hem
Jag läser en bok som heter "Mellan köksfönstret och evigheten" av Karin Thunberg (jobbat på Svenska Dagbladet) - ett livsöde blandat med tankar om arbete, kärlek ovh vänskap. Jo, den går att läsa. Behaglig bok. Författaren drabbades av bröstcancer och hon beskriver dels känslostormarna kring det och dels vad som är viktigt i livet - arbete, kärlek och vänskap. Det ligger nära till hands att skriva att det är mening som behövs i livet. Och arbete kan ju vara så mycket.
Vad tycker du behövs i livet?
Jag tänker på det här med fysisk aktivitet - det behövs i mitt liv. Jag går omkring och tjatar på att jag jagar endorfiner - för det är nog sanningen. Det händer något med mitt huvud (!) när jag tränar så att svetten lackar.
Boken fick mig att slå ihop den, för att själv skriva lite. Tanken idag var att inte alls sätta på datorn. Kan väl säga att jag inte kunde låta bli. Mina fingrar dras automatiskt till tangentbordet. Lyssnar på klassisk musik, bra sådan. Radio. Lagom för mig.
Igår såg jag Inception med Kinga - som jag har väntat! Den var bra och intressant. Fantastisk och verklig i overklighetens tecken. Drömmar påverkar oss och filmen fick mig att fundera på hur viktig verkligheten är egentligen (?). Kanske är det drömmarna som styr oss. Men jag grubblar inte för mycket på det, det är bäst att vara här och nu. I närvarons närvaro.
Böcker, film...och ikväll parkteater tillsammans med två vänner. I´ve been culturalysed. Jag är inte helt säker på om dagens beslut om aktiviteter är de rätta. Men ibland kan känslan ha rätt - och då är det bara att hänga på.
Jag håller på att utforma en ny utmaning. Jag vet att jag behöver en. Men den ska samtidigt vara rolig. Och svettig.
Så hjälp mig gärna!
Skala ägg. Och skala av.
Näe. Man blir minst sagt lite dum av det här vädret. Men så pass smart att jag fixade mitt egna Internet hemma. Finns det Nobelpris för snabbast lösning? Jag konkurrerar med min snabbsinnighet och finurlighet. Och ta mig 17, trots värmen är jag hungrig. Ett ivrigt ägg väntar på mig i köket. Kan konstatera att kylskåpet har sett bättre dagar, ja, jag undrar om det går på ofrivillig fasta. Vet inte alls vad jag kan göra av majonnäs och jordgubbssylt light. Några morötter gömmer sig i ena hörnet. Och jag tror det fanns en lök. Men det är alldeles för varmt för linssoppa. Tacka vet jag kall mat just nu.
Efter min lycka (att jag kopplade in en sladd i väggen och datorn blinkade till) så är tanken att stänga av datorn, äta mitt ägg och läsa lite. Sen sova. Jo sova klockan 22.00. Jag är ganska trött. Det har varit få blogginlägg men förklaringen ligger i: jag bytte land i söndags. I tisdags bytte jag stad och jobbade i den nya staden. Sen jobbade jag även onsdag och torsdag. Mest gillar jag att blogga från min egen dator. Lite snobb så. Bortskämd. Så är det.
Jobbet då? Vad handlade det om egentligen? Jo ni som följer mig vet att jag ibland fältassisterar på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. I tisdags genomfördes ett vindavdriftsförsök där jag medverkade tappert. Jag skriver tappert eftersom två andra fick solsting. Seriöst. Det var så varmt och jag omdefinierade värme för mig själv. Och som bevis har jag soleksem/värmeutslag på min högra överarm. Vilken bedrift! Arbetsuppgifterna bestod i att assistera chefen (pappa) med att ge honom marschallhållare som han placerade i vatten. Han var för övrigt själv placerad i detta vatten, som är en å. På marschallhållarna ställdes sedan petriskålar med lock på. Inuti hälldes avjoniserat vatten. När försöket drogs igång togs locken av. Försöket bestod av besprutning med en "coctail" och sedan tas vattenprover i ån och vattnet från petriskålarna tas in för analys. Om chefen vill kommentera är han välkommen! Visst finns det saker som kan klargöras ytterligare!
Kram därute - snart är vintern här!
Emilia
Efter min lycka (att jag kopplade in en sladd i väggen och datorn blinkade till) så är tanken att stänga av datorn, äta mitt ägg och läsa lite. Sen sova. Jo sova klockan 22.00. Jag är ganska trött. Det har varit få blogginlägg men förklaringen ligger i: jag bytte land i söndags. I tisdags bytte jag stad och jobbade i den nya staden. Sen jobbade jag även onsdag och torsdag. Mest gillar jag att blogga från min egen dator. Lite snobb så. Bortskämd. Så är det.
Jobbet då? Vad handlade det om egentligen? Jo ni som följer mig vet att jag ibland fältassisterar på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. I tisdags genomfördes ett vindavdriftsförsök där jag medverkade tappert. Jag skriver tappert eftersom två andra fick solsting. Seriöst. Det var så varmt och jag omdefinierade värme för mig själv. Och som bevis har jag soleksem/värmeutslag på min högra överarm. Vilken bedrift! Arbetsuppgifterna bestod i att assistera chefen (pappa) med att ge honom marschallhållare som han placerade i vatten. Han var för övrigt själv placerad i detta vatten, som är en å. På marschallhållarna ställdes sedan petriskålar med lock på. Inuti hälldes avjoniserat vatten. När försöket drogs igång togs locken av. Försöket bestod av besprutning med en "coctail" och sedan tas vattenprover i ån och vattnet från petriskålarna tas in för analys. Om chefen vill kommentera är han välkommen! Visst finns det saker som kan klargöras ytterligare!
Kram därute - snart är vintern här!
Emilia
Massagebokning. Solkräm. Du. Jag.
Har lagt en filt på terassen och två stora mjuka kuddar. Här finns de bästa kuddarna, som jag gärna kramar om. Lyssnar på Tracy Chapman - det var länge sedan sist - hon spelades flitigt hos mig på slutet av 90-talet och början av 00-talet. Här är några låtar, som börjar med Let it rain.
Har haft lite otur med bankomater, tror det beror på att det var mycket folk i helgen - de tog slut helt enkelt, pengarna. Men i morse funkar det alldeles utmärkt. Så nu kan jag köpa biljett till Warszawa. Och gå på massage. Ryggen har haft lite ont. Men så är det. Och då gäller det att göra något åt det. Finns det något bättre än när milda vindar smeker min hud och öronen vilar till samtal av vänner nere på gården...? Till och med röklukten gör att jag känner mig hemma.
Brist på tankar har jag ju inte direkt. Men nu är det så att jag skulle vilja bli riktigt bra på något. Som jag skulle kunna skriva om och delvis försörja mig på. Och jag tror att kost är det som tilltalar, eftersom jag har grunden därifrån (kostrådgivarutbildning 2006). Och intresset. Men jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska gå tillväga - det finns ju olika sätt. Sen handlar det om erfarenhet - det är så jag lär mig som bäst.
Dags att gå ut i solen igen!
Har haft lite otur med bankomater, tror det beror på att det var mycket folk i helgen - de tog slut helt enkelt, pengarna. Men i morse funkar det alldeles utmärkt. Så nu kan jag köpa biljett till Warszawa. Och gå på massage. Ryggen har haft lite ont. Men så är det. Och då gäller det att göra något åt det. Finns det något bättre än när milda vindar smeker min hud och öronen vilar till samtal av vänner nere på gården...? Till och med röklukten gör att jag känner mig hemma.
Brist på tankar har jag ju inte direkt. Men nu är det så att jag skulle vilja bli riktigt bra på något. Som jag skulle kunna skriva om och delvis försörja mig på. Och jag tror att kost är det som tilltalar, eftersom jag har grunden därifrån (kostrådgivarutbildning 2006). Och intresset. Men jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska gå tillväga - det finns ju olika sätt. Sen handlar det om erfarenhet - det är så jag lär mig som bäst.
Dags att gå ut i solen igen!
Några ord om livet
En youtubare om livets innersta och en till
Det går dagar. Som är helt bloggfria. Och som någon sa - det ska finnas tid att känna fritt. Så i mig går tankar, i olika riktningar. Och ibland runt, runt. Ibland somnar jag till låtar som etsat sig fast i mitt innersta. Och som jag inte kan bli av med. Sen jagar jag också. Tankar och minnen som rymmer och inte vill stanna kvar. Det gör ont att släppa taget. Rivs av från köttet och öppna sår ska läka. Och när de gör det, så känns ärren fula att titta på. Och man minns igen.
Jag har skrivit TIME OUT i min almanacka på nästa vecka. Tackat nej till jobb. Tackat nej till träffar. Men sen, finns det där att jag vill, men inte kan. Hela jag skriker efter att vara ensam. Stänga in mig och bara se solen strila in genom mina dammiga träpersienner. Lägga huvudet på kalla kudden och kroppen på rena lakan. Önska att du inte fanns kvar därinne. Men samtidigt så rädd att förlora dig. Jag är arg på dig eftersom du bara klampar in, utan att ens fråga om ett hyreskontrakt. Någon hyra betalar du inte, nej.
Nu tycker min syster att jag ska sluta deppa. Men det är inte sanningen. Det är ju bara jag! Jag är så här - ibland lite fundersam om man säger så. Om jag säger så. Och hur lätt är det att inte vara fundersam när Melissa Horn sjunger så vackert?
Sen har det hänt något. I veckan flyttade vi på några brädor. Ute i fält. När vi lägger ner presenningen på marken, med alla plattor så kryper en liten mus fram. Jag menar verkligen liten. Och blind. Det visade sig att vi hade dödat en musmamma, och ett musbarn. Men han, lillkillen, hade klarat sig. Jag döpte honom till sorken (det betyder pojke på gotländska, det borde min kompis Sven veta vid det här laget)
Saken var den att vi lämnade Sorken där, på fältet. Dagen gick, och även natten. Och solen steg upp och i dess gäspningar begav vi oss ut. Solen hettade och...jag trodde musen var död, den bara låg där...Så, vad kunde jag göra? Av någon anledning ville jag ändå säga hej då, musmördare som jag är. Så jag försökte leta fram den 3 centimeter stora kraken. Och han levde!! Så då bestämde jag mig för att göra något. Det något resulterade i hemmagjorda pipetter och vätskeersättning på sena kvällen. Och en liten krake som var så stressad och hungrig och trött på samma gång. Efter telefonsamtal och funderingar visade sig att det fanns två utvägar - antingen skulle jag ta hand om Sorken. Eller så fick vi lämna honom på sövning. Ja. Hur som helst så lever han inte längre. Jag vet inte om det var rätt. Men samtidigt.
Hur ska det gå med livet? Vad tycker du?
Det går dagar. Som är helt bloggfria. Och som någon sa - det ska finnas tid att känna fritt. Så i mig går tankar, i olika riktningar. Och ibland runt, runt. Ibland somnar jag till låtar som etsat sig fast i mitt innersta. Och som jag inte kan bli av med. Sen jagar jag också. Tankar och minnen som rymmer och inte vill stanna kvar. Det gör ont att släppa taget. Rivs av från köttet och öppna sår ska läka. Och när de gör det, så känns ärren fula att titta på. Och man minns igen.
Jag har skrivit TIME OUT i min almanacka på nästa vecka. Tackat nej till jobb. Tackat nej till träffar. Men sen, finns det där att jag vill, men inte kan. Hela jag skriker efter att vara ensam. Stänga in mig och bara se solen strila in genom mina dammiga träpersienner. Lägga huvudet på kalla kudden och kroppen på rena lakan. Önska att du inte fanns kvar därinne. Men samtidigt så rädd att förlora dig. Jag är arg på dig eftersom du bara klampar in, utan att ens fråga om ett hyreskontrakt. Någon hyra betalar du inte, nej.
Nu tycker min syster att jag ska sluta deppa. Men det är inte sanningen. Det är ju bara jag! Jag är så här - ibland lite fundersam om man säger så. Om jag säger så. Och hur lätt är det att inte vara fundersam när Melissa Horn sjunger så vackert?
Sen har det hänt något. I veckan flyttade vi på några brädor. Ute i fält. När vi lägger ner presenningen på marken, med alla plattor så kryper en liten mus fram. Jag menar verkligen liten. Och blind. Det visade sig att vi hade dödat en musmamma, och ett musbarn. Men han, lillkillen, hade klarat sig. Jag döpte honom till sorken (det betyder pojke på gotländska, det borde min kompis Sven veta vid det här laget)
Saken var den att vi lämnade Sorken där, på fältet. Dagen gick, och även natten. Och solen steg upp och i dess gäspningar begav vi oss ut. Solen hettade och...jag trodde musen var död, den bara låg där...Så, vad kunde jag göra? Av någon anledning ville jag ändå säga hej då, musmördare som jag är. Så jag försökte leta fram den 3 centimeter stora kraken. Och han levde!! Så då bestämde jag mig för att göra något. Det något resulterade i hemmagjorda pipetter och vätskeersättning på sena kvällen. Och en liten krake som var så stressad och hungrig och trött på samma gång. Efter telefonsamtal och funderingar visade sig att det fanns två utvägar - antingen skulle jag ta hand om Sorken. Eller så fick vi lämna honom på sövning. Ja. Hur som helst så lever han inte längre. Jag vet inte om det var rätt. Men samtidigt.
Hur ska det gå med livet? Vad tycker du?
Omega 3 - att vara eller inte vara.
Skönt med program som Uppdrag granskning - idag handlade det om omega 3 och det var läskigt. Tänk vad viktigt det är att följa HELA kedjan. Det visade sig att mycket av den omega 3 som vi idag köper produceras på ett oetiskt sätt. Detta gör att jag blir fundersam - när ska de som säljer dessa produkter ta ansvar? Alltså, man kan inte skylla på myndigheter, det gäller att se till att den produkt som man ställer på hyllan håller mått på alla vis - inte att det efter program kommer fram att medan folk i Västsahara svälter så sitter vi i Skandinavien och pillar i oss omega 3 tillskott och ojjar oss över att vi inte äter tillräckligt med fisk!
Jag äter Eskimo - och ska nu ta reda på varifrån produkten kommer!
Jag äter Eskimo - och ska nu ta reda på varifrån produkten kommer!
När saker och ting fungerar.
Så är det ju alldeles utmärkt. Visst känner jag att jag vill MER. Men varför egentligen? Bra fråga, men den orkar jag inte svara på just nu. För saker och ting fungerar ju faktiskt. Blev inspirerad av en artikel på fitmama idag - jag länkar så får ni också ta del av kostekonomens råd vad gäller nyttighet och kost.
Jag är ju onekligen intresserad av mat, det är ju så att det är i fokus. För jag vet ju effekten av en bra kost. Och sömn. Och därför vill jag inte strunta i det. Plus att det är roligt! Bara det faktum att linssoppa är standard hos mig just nu. Kombinerar jag det med spannmål så behöver jag inte oroa mig för proteinets kvalitet. Jag har nu bara ätit rött kött en gång sedan den 17 februari - och det fungerar alldeles utmärkt. Jag mår prima - om man bortser från den förkylning som slog till med uberkraft. Men samtidigt - förkylningen gjorde att jag tog det lugnare. Och spelade schack med morfar. I fyra timmar. När jag och morfar spelar schack så sitter vi och diskuterar varandras drag - vad som skulle kunna tänkas vara det bästa draget. Men! Ibland säger morfar att nu säger vi inget mer utan spelar bara. Då är det allvar och vi har möjlighet att vinna. Båda två. Mycket spännande. Och krävande. Men jag vann! Sedan backade vi några drag och så fortsatte vi att spela.
Nu mina vänner är klockan närmare halv tio. Och då, trots att det är roligt att sitta framför datorn, så tänker jag stänga ner. Jag har en bok att läsa. Den där om aboriginerna som jag fick låna av en vän - Budskap från andra sidan. Mitt budskap till er är: vill ni också MER? Eller är det bra som det ÄR? Varför vill vi mer? Vad är det vi söker....? Det är ju på något sätt i här:et och nu:et som saker och ting händer. Jag blir inte klok..
Idag fick jag ytterligare ett nej på en artikel, men det kändes bra ändå, för jag vet att jag ska sälja in den på en annan tidning där den passar bättre. Vilket påminner mig att jag har ytterligare en som ligger och dammar. Två stycken - men ingen såld - nästa vecka blir det fokus på försäljning med andra ord!
Stor varm kram till er därute - undra hur många av er som jag känner.... Du som läser får gärna lämna ett avtryck!
Jag är ju onekligen intresserad av mat, det är ju så att det är i fokus. För jag vet ju effekten av en bra kost. Och sömn. Och därför vill jag inte strunta i det. Plus att det är roligt! Bara det faktum att linssoppa är standard hos mig just nu. Kombinerar jag det med spannmål så behöver jag inte oroa mig för proteinets kvalitet. Jag har nu bara ätit rött kött en gång sedan den 17 februari - och det fungerar alldeles utmärkt. Jag mår prima - om man bortser från den förkylning som slog till med uberkraft. Men samtidigt - förkylningen gjorde att jag tog det lugnare. Och spelade schack med morfar. I fyra timmar. När jag och morfar spelar schack så sitter vi och diskuterar varandras drag - vad som skulle kunna tänkas vara det bästa draget. Men! Ibland säger morfar att nu säger vi inget mer utan spelar bara. Då är det allvar och vi har möjlighet att vinna. Båda två. Mycket spännande. Och krävande. Men jag vann! Sedan backade vi några drag och så fortsatte vi att spela.
Nu mina vänner är klockan närmare halv tio. Och då, trots att det är roligt att sitta framför datorn, så tänker jag stänga ner. Jag har en bok att läsa. Den där om aboriginerna som jag fick låna av en vän - Budskap från andra sidan. Mitt budskap till er är: vill ni också MER? Eller är det bra som det ÄR? Varför vill vi mer? Vad är det vi söker....? Det är ju på något sätt i här:et och nu:et som saker och ting händer. Jag blir inte klok..
Idag fick jag ytterligare ett nej på en artikel, men det kändes bra ändå, för jag vet att jag ska sälja in den på en annan tidning där den passar bättre. Vilket påminner mig att jag har ytterligare en som ligger och dammar. Två stycken - men ingen såld - nästa vecka blir det fokus på försäljning med andra ord!
Stor varm kram till er därute - undra hur många av er som jag känner.... Du som läser får gärna lämna ett avtryck!