Är du bra på att ge?

 

Adventstider är väntans tider. Vi väntar på den kommande julen, vi kanske förbereder oss för en stunds ledighet och lugn. Förhoppningsvis har vi en god känsla, för det här med julen. Man kanske blir extra mån om att ta hand om dem som betyder något för en.

 

Ge bort klappar är för många en stor del av den egna givmildheten. Men tänk om man kunde ge något till en helt främmande person? Vi håller oss ofta till de egna, i en sfär som är svår att ta sig igenom. Men det är kanske extra viktigt att lyfta blicken. Trots allt.

 

Det får mig att tänka på gruppen Det kunde varit jag på Facebook. Där personer engagerar sig för några av våra tiggare som sitter på Stockholms gator. Det är lite av en svår nöt att knäcka, tiggeriet, för vi vet ju faktiskt inte varför de tigger. Vi vet inte vad de behöver pengar till. Min tanke är att de har valt det bästa av de sämsta av alternativ. Så måste det vara, varför annars sitta på den kalla gatustenen? Men det väcker olika känslor, det gör det.

 

Men att ge kan också vara att se. Se andra människor, bjuda på ett hej, fråga hur någon mår. Jag ger sällan pengar, men jag köper något varmt att dricka och något att äta ibland, till dem som verkar behöva det. Igår volontärarbetade jag genom att julrimma. Bidrog med det jag är bra på: orden.

 

Det jag vill uppmana till är: gå utanför din sfär, om än för en stund, och bekräfta en annan människa. Jag tror det kan vara ett steg till en bättre värld.

 

Boktips: Ett givande liv av Patricia Tudor Sandahl

 

Hjälp, jag har inte tid! Del 1

 

Många med mig skulle gärna ha några extra timmar, för att göra det där man gillar, kanske ta ett extra träningspass, eller läsa den där boken. Men jag har tänkt på tiden, och den finns ju där hela tiden! Det är bara det att vi är så snabba med att fylla upp den med sådant som måste göras. Jag har rensat i mitt tidsfönster. För, nej, det finns inget möjlighet att öka dygnets timmar. 24 timmar är vad vi har eller 168 timmar i veckan. Så i det där fönstret, där vi befinner oss, kan vi göra smarta val. För varje ja som du säger, minskar din tid. För varje nej, ökar den. Enkel ekvation!

  

 

 

Stopp. Vad är ett måste? Är det att Facebooka varje timme? (jag räcker genast upp en hand!), är det att titta på alla avsnitt av en serie (kan ju i och för sig vare trevligt!) eller något annat som man gör av bara farten. Hur funkar det hemma med fördelningen av arbetsuppgifter, hjälper ni varandra att frisätta tid till annat? Jag själv har en tendens att vilja göra väldigt mycket, och lämna så litet som möjligt till min fästman. Han är lite likadan, så det funkar faktiskt bra. Men tänk om det inte vore så? Hjälp varandra att frisätta tid!

 

Roliga saker. Det finns ju massor av dem, ska man då helt plötsligt välja bort dem? Jag tänker ja på den frågan. Du behöver prioritera bland de roliga sakerna också. Annars är det risk att de inte blir så roliga i längden (utan kanske mer besvärliga). Jag har flera saker som jag verkligen vill, men som jag har dragit ner på. Till exempel på det sociala umgänget, för jag hinner inte med mig själv. När jag väl ses med mina vänner, är det däremot underbart trevligt! Men förr var det verkligen ofta, och till slut tappade jag både motivation och lust. Och hur kul är en sådan vän?

 

Fundera på hur du kan frisätta tid! Om du känner att du behöver det vill säga!

 

 

Foto: Emilia Arvidsson
 
 
 
 
 
Trevlig helg på er!!
 
 
Stay tuned för del 2
 
 
 
 

En företagares styrka: att vila

1:a maj. Ute vid tomterna där jag bor, bland de dyra villorna, krattas de sista löven bort, pinnar samlas på hög och solen får svårt att hinna ifatt de stretande, men ack så nöjda, svenskarna. Officiellt är det vår. Vi går vidare och förundras över känslan att gruset faktiskt är borta. Att gå med lätthet stärker en inifrån. Du får en riktning i samband med avsaknaden av grus, är det inte märkligt?
 
Det är eftermiddag och jag konstaterar med sorg att det är gluten som får min mage att totalvägra harmoni. Men det gör inte så mycket. Jag lägger huvudet mot den svala kudden och tänker stilla: det här är vad jag behöver.
 
Vila

Tid för reflektion och tid för vila kan göra under för företagare, det är jag övertygad om. Det är inte antalet timmar du lägger ner som blir ditt resultat. Nej, det är att du slipar din yxa ordentligt innan du hugger. En oslipad yxa gör dig trött och resultatet blir ganska trött också.
 
Så här sitter jag och pillar i datorn, fixar och rensar bland bilder. Ytterst långsamt och med härliga 1:a maj gäspningar emellan. Jag behöver inte tänka ut nästa steg, det kommer till mig istället. På spotify lyssnar jag på King´s Speech soundtrack - skön och avkopplande.
 
Vad vill jag säga?
 
Ta vila på allvar. Den kommer ge dig så mycket tillbaka!
 En bra bok som faktiskt berör detta är: YCDBRALAI av Klas Hallberg - läs den!
(You can´t do business running around like an idiot)
 
 
   Firar ut vintern                                                                           Foto: C. Lind      
 
 
                  ...                                                                                Foto: C. Lind
 
 
 Tittar fram och säger äntligen vår!                Foto: E. A.
 
 
 

 
Tack M & Å för en härlig kväll!
 

Det senaste inom Emilia

I några dagar har jag faktiskt funderat över livet. Det sägs ju vara bra att veta vad man vill. Just nu är jag expert på vad jag inte vill. Jag tror att en sådan lista i livet kan vara bra. Saker jag inte vill göra.
 
Jag vill inte stressa mer. Och vidareutvecklar man tanken i positiva ordalag: jag vill vara sådär förbaskat harmonisk. Typ mest av alla. Helst nu. Eller igår.
 
Vadå harmoni? Tja, jag tänker att jag vill kunna ta smarta beslut där stress inte är ett alternativ.
 
Min senaste tanke var något i stilen med: ja, det är klart att man ska gilla det man gör (läs: arbete) men det ska inte vara det viktigaste enligt mina värderingar. Det betyder inte automatiskt att du skiter i ditt jobb och gör det dåligt. Tvärtom tror jag du kan göra det riktigt bra. För du släpper hela den där "måste-jobba-prestera-stressa-för-att-det-ska-bli-bra". Utan förhållningssättet blir: jag arbetar, trivs och vet var mina gränser går.
 
Jag tycker nämligen att livet kan ge mycket utöver jobbet. Jag kan tänka mig att det inte är något nytt. Ni kanske tycker samma sak? Eller kanske tycker något helt annat?
 
Vadå är jobb dåligt? Nej, men det kan bli. Har sett otaliga exempel där det går överstyr och där människor blir sjuka. Där du maxar så mycket att du drunknar i din egen prestation. Jag räcker upp handen och säger som det är: jag har jobbat mig sjuk en gång i tiden. Jag har drivits av prestation ända in i kaklet. Jag blev inte bara blåslagen. Jag blev dränerad, utmattad och beroende av vård.
 
 
Lite julmys på dessa tankar och jag är miss Hamony herself!
 
 
 
 
 
Går till min fästman. Han lyssnar, ser och förstår. Han är min bästa, bästa och det älskar jag honom för!
 

Livskvalitet i andra mått än pengar

Livskvalitet. Byggs på olika sätt, av olika människor. Hur vi upplever livet är ju faktiskt högst subjektivt. Att träna, laga mat och slippa prylhets är livskvalitet för mig. Frihet där jag väljer hur mina dagar ska se ut - det är för mig viktigare än något annat. Jag vill dra det så pass långt och säga att jag gärna "offrar" prylar och status för att kunna göra sådant som gör mig riktigt glad. En stresslös vardag är nog det vackraste som finns.
 
Vänta nu. Vad är det jag skriver? Ja, kanske att jag skyr den vanliga normen för hur ett liv ska byggas upp. Med karriär, med möjlighet att handla prylar, med status.
 
Pengar är ju inte dåligt eller? Nej, men jagar jag pengar så är det mycket annat som inte får plats.
 
På ett sätt kostar min fria tid. Men jag betalar gärna för den!
 
För på den fria tiden uppfinner jag nya maträtter. Eller läser en bok. Eller umgås med en vän. Eller gosar med någons bebis.
 
Klart att jag också måste betala hyra, äta mat*, betala CSN och mobilen. Klart att jag behöver en dator, då jag arbetar som journalist. Och ja, jag har ett träningskort. Och hemförsäkring.
 
Men sen då? Tja, på något sätt har saker ordnat sig. Har fått flera garderober kläder av vänner. Mina möbler är ett hopplock från andras liv. Mamma har hittat fynd på olika ställen, så jag har ett komplett kök.
 
Men att shoppa då? Jovars. Jag har en svaghet för ansiktskrämer och ansiktsrengöring. Det är så långt det sträcker sig. I alla fall just nu. Hur många gånger har jag inte velat slänga de prylar jag har, för att de tar plats, för att jag inte vet vad jag ska använda dem till?
 
Så ett stort ja till frihet, mat och träning. Och kärlek!

* mitt matintresse sträcker sig oerhört långt. Att shoppa mat är banne mig det roligaste som finns. Att laga den och äta den är ju kanon. Och är det något man behöver så är det ju mat!
 
Mat - smörgås med ägg, räkor och majonnäs
 
 
Titta på fasad - underskattat perspektivingivande!
 
 
14 månader - men känslan är ett helt liv

Lyckliga i alla sina dagar

Har precis läst ut Lyckliga i alla sina dagar (Nina Björk, W & W 2012) - en bok som talar om ekonomi, mänsklighet, val, frihet och ofrihet. Som funderar över samhället och dess system. Och systemfel. Och hur det skulle kunna vara, i utopisk bemärkelse. Det är klart att det sätter igång tankar hos mig också. Hur sjutton ska vi leva våra liv? Och är det kanske så att dessa funderingar landar i att just vara funderingar, för att de system som vi har, med vinst, intresse och kapitalism, gör att det är svårt att leva på annat vis?
 
Jag tänker att vi får göra så gott vi kan. Eller så gott jag kan. Jag vet vad jag vill. Och vad jag inte vill. Det blir tydligare ju mer jag gör sådant som jag vill - för det känns rätt i både hjärta och huvud.
 
Att hela tiden tänka i termer av tid och pengar gör livet ganska torftigt. Det måhända vara naivt, men ibland blir jag väldigt trött på alla de krav som ställs på oss - hellre livskvalitet än livspussel och dåligt samvete.
 
Jag tyckte om boken - stundtals kollrades jag bort - men mestadels hängde jag med.
 
 

"Jag hinner inte"

"Jag hinner inte"
 
"Jag önskar jag hade mer tid"

Jo. Klart att det är så för mig med, som för så många andra.
 
Jag har huvudet fullt upp med idéer, stora som små. Sen kryper jag upp i famnen på hjärtat och beklagar mig över hur stressad jag är, uppvarvad och det gnistrar uppe på hjärnkontoret.
 
Men vet ni. Jag har ett sätt. Vi måste bestämma oss för vad som är viktigt i just våra liv. För vi har olika målsättningar i livet. Vill vi hela tiden vara igång och ha mycket på gång - då är det ju bara att köra!
 
Men jag vill inte det. Jag vill snarare ha ett ganska lugnt liv. Ni minns kanske när jag skrev mitt inlägg om prioriteringar? Då skrev jag bland annat om vilka mina ettor, tvåor och treor är:
 
Min etta är: mina närmsta relationer, inklusive den med mig själv
 
Min tvåa är: att funka i kropp och knopp - i förlängningen innebär det att mat, sömn och träning ligger högst upp.
 
Min trea är jobbet.
 
Och jagfinner tröst i det. Att återgå till mina prioriteringar.
 
Det blir förstås extra viktigt när man är förkyld, snorig och allmänt seg. Det är lätt att vilja göra saker i alla fall. Men. Det viktiga är ju att ta hänsyn till min tvåa!
 
Råkostsallad fullspäckad med c-vitamin är på menyn den senaste tiden, med citron och granatäppelkärnor i, plus vitkål, äpple och morötter! Sen dricks det te. Och fotas när ork finns, här våra fina blåklockor!
 
 
Kom ihåg att du är värdefull. Rakt igenom. Värd på alla sätt. Att lyssnas till!
 
 
 
 
 

Ta kommandot över maten - varför då då?

Mat tre gånger om dagen. Frukost, lunch, middag - 21 måltider på en vecka. På en månad är det 84 måltider. På ett år: 1008 stycken.
 
För mig har maten betydelse - för det handlar inte bara om hunger och mättnad (där hunger är grundtillståndet) det handlar om massa andra saker - som:
 
1. Hälsa - maten har betydelse för vår hälsa. Vad du väljer att äta - så blir du.
2. Energi & Energi: maten gör att vi orkar det där lilla extra - på jobbet, på gymmet, hemma hos familjen, ja you know it all. Och humöret påverkas också
3. Glädje - för mig är mat en källa till glädje - och det här gäller inte alla - för många är middagsmaten ren och skär ångest, för vad fan ska vi äta och det var ju jag som kom på sist och vi äter ju samma mat hela tiden
 

Att laga mat och att planera sin matlagning är att curla sig själv. Till hundra procent. Att inte känna stress för allt vad matlagning är så finns det några knep och tricks.
 
1. Planera - att åtminstone en dag i förväg veta vad man ska ha för middag till dagen efter. Så man vet om man ska ta fram en bit fryst kycklingfilé eller om det behövs handlas något. Ännu bättre är att ta sig en funderare och planera några dagar i förväg - och sedan handla utifrån det - vad vill jag äta mån - ons? Ofta har man lunch till dagen efter, så då kan man koncentrera sig på middagarna.
 
2. Välj utifrån det protein du ska äta - Proteinet kan vara från fisk, fågel eller kött. Och sedan bygger du på dina maträtter kring dessa. Är du vegetarian kanske det handlar om bönor, quorn, ägg eller liknande. Ha det som grund. Lägg sedan till kolhydraterna - ska det vara mest från grönsaker, rotfrukter? Vill du ha pasta, ris eller potatis? Vilken fettkälla ska jag använda mig av? Äter jag t ex fet fisk så är det ju löst! Tänk i tre delar - protein, kolhydrater och fett. (nästa steg är att fundera på kvalitén av dessa. Men en sak i taget)
 
Ex: Jag vill äta lax - det blir min proteinkälla (och även det nyttiga omega 3 fettet) - till det väljer jag rotfrukter i ugn - min kolhydratkälla och sedan grönsaker för mättnad och för fibrer och vitaminer (och till viss del kolhydrater)
 
Fokusera alltså på proteinet!
 
3. Laga så att du har till lunchlåda eller kan frysa till lata kvällar! - jag har precis köpt en ny kokbok som handlar om att göra matlagningen ännu enklare - det handlar om förberedelser som gör att dina framtida middagar kommer att ta tio minuter att göra! Jag återkommer! I nuläget så gör jag ibland en stor lasagne som jag sedan fryser in portionsvis! Linssoppa är också en sådan favorit!
 
 
 
 
 
 

Den där förbannade bilden av att vågen säger något

 
 
Jag är ju den som säger att det viktigaste är att må bra.
 

Det är olika vad detta må bra är för något. Hur det känns för mig när jag mår bra, är inte samma sak för dig.
 
 
Ändå. Ställer. Jag. Mig. På. Vågen.
 
 
Och drar en suck - hur kan jag ha gått upp tre kilo? Eller två? Eller vad den nu visar. Jag går av och lovar ett nyttigare och hälsosammare liv.
 
 
Något mer ohälsosamt än att förlita sig på några siffror finns nog inte. Varför ohälsosamt?
 
 
Därför min våg visar inte
 
  • hur glad jag är när jag tränar
  • hur mycket jag älskar att löpa, även de dagar när jag hatar det
  • hur stark jag är
  • hur många gånger jag slänger träningskläderna i tvätten = träning är min livsstil
  • hur passionerad jag är inför rörelse och mental avslappning
 
Skulle det finnas en sådan våg skulle jag slå till.
 
 
Så. Näe. Jag skippar vågen ett tag framöver
 
 
 
 
Varför skriver jag detta inlägg? För att jag är en av dem som förlitar mig på att vikten säger något. Men blir inte klok på vad det är den säger
 
 

Att fetglömma livsbalans - eller?

Jag har den senaste tiden reflekterat, om och om igen, över vikten av att hitta lugnet och ron. Jag har länge tyckt att det varit meckigt att få till det. Det är så lätt att passera sina egna gränser, och plötsligt är man där sinnet inte finner ro, där uppgifter känns svåra att lösa. Resan till lugn och ro har flera avgångar om dagen, ibland missar jag tåget. Trots att det är en prioritering i mitt liv. Så jag ältar vidare, försöker ändra grepp, se på saker ur ett annat perspektiv.
 
Författaren och psykoterapeuten, Per Naroskin, sa igår när han ombads ge oss i publiken ett råd att: "ni kan fetglömma livsbalans. Men det kommer ändå att gå bra för oss i slutändan".
(jag var på ett event igår som anordnades av Books&Dreams)
 
Då tänker jag spontant: skönt - jag är inte ensam om att jaga balans. De små små stunderna av livsbalans är i alla fall ganska sköna.
 

Livsbalans i #3 delar
 
 
Livsbalans #1: baka bröd
 
 

Livsbalans #2: gör ett hemligt kort till någon du älskar
 
 

Livsbalans #3: läs en bok. På riktigt. Ta dig tiden. Välj bort något annat - det är det värt. Dessa två väljer mellan nu. Den till vänster fick jag som present i Books&Dreams eventet. Den högra har jag fått låna
 
 

 
 
Några korta ord om gårdagens event
Eventet igår anordnades av Books&Dreams. Jag fick själva tidningen någon dag innan. Personligen tycker jag om tidningen - den är välgjord med smått och gott. Jag visste vad jag hade att förvänta. Att det sedan är lättuggat tycker jag om. Keep it simple. Jag vet dock att det finns andra som inte alls gillar det - kan läsas om här till exempel.
 

En trevlig kväll, den som verkligen gjorde kvällen minnesvärd var Pär Johansson (Glada Hudik) och han berättade med fantastisk inlevelse om sitt arbete och sin nya bok I huvudet på en normalstörd
 
Jag fick också upp ögonen för Josefine Sundström och blev väldigt glad över att hennes bok Vinteräpplen fanns med i goodiebagen.
 
Andra författare på plats: Jens Lapidus, Per Naroskin, Johan Hedenberg, Malin Berghagen, Karolina Ramqvist
 
 
 
 

Prioritet & Träning

 
Det här med lagom är inte min grej. Men till saken hör att jag vill vara lagom, jag vill vara mellanmjölk.

Varför då?

Svaret är: jag mår faktiskt som bäst då.
 
Jag ska inte dränka er i mina måbratankar, eftersom jag har skrivit så mycket om dem den senaste tiden
 
Däremot tänker jag mässa lite om prioriteringar.

För jag tänker att du, precis som jag, har prioriteringar.
 
Problemet är att de är för många.

Tricket är att verkligen välja vad som är viktigt
 
För när tid & ork tryter, då ska du veta vad som är viktigt. Och varför. Och du ska också veta vad som inte är viktigt. Och varför.
 

Min erfarenhet säger mig att jag är snabb på att börja tänka i nya banor. Rätt pragmatisk, kan se saker ur nya perspektiv. Min hjärna kokar ihop smakfulla recept och en del blir riktigt bra!
 
Men jag har egentligen ett enda riktigt motto. Och det är att må bra (då var vi där igen)
 
Vad är det där "må bra" för mig? (du kan själv fråga dig själv vad som är viktigt, och sedan dela upp det du får fram i ett program, i ett "credo", "min övertygelse")
 
Mitt må bra, som då alltså är min prioritet, är
 
träning, mat, sova, kärlek - alla lika viktiga, ingen före någon annan
 
Så, när jag planerar, så planerar jag utifrån det. Då börjar jag med: hur ska jag få in träning idag? Vilka är matplanerna? Vem vill jag träffa? Vad kan jag justera för att mina prioriteringar ska få plats?
 
 
Så är det så att du, precis som jag, tycker att träning är en av dina prioriteringar - utgå från den! Och släpp det andra. Eller lägg åtminstone dem lite åt sidan när du ska välja!
 
 
 Foto: Christofer Lind        Från träningshelg i Motala 2012
 
 
 

Just nu tränar jag löpintervaller. Har tröttnat på att harva kilometer efter kilometer med rädslan att bli andfådd. Så nu kör jag 8 st intervaller à 1 minut (så snabbt jag kan) med två minuters vila emellan. Tio minuter uppvärmning och sedan tio minuter nedvarvning på slutet. Hela passet är på 44 minuter och jag brukar köra 3 stycken plankor plus någon styrketräning emellan när jag kommer hem.
 
Snart börjar dessutom yogan med Janne, och det är nog det jag ser mest fram emot. Ikväll har jag dessutom en date med Szilvia, och det ska bli kul! Det blev lite sömn inatt, men jag ska orka!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Att vara på gatan - Sommar med Elise Lindqvist

För ungefär tre år sedan var jag första gången med uppe på gatan. Malmskillnadsgatan. En kompis från min församling tyckte jag skulle testa. 3 år senare kan jag konstatera att det skulle kännas tomt att inte vara med. I början skrev jag inget om det, ville inte göra mig märkvärdig. Att jag volontärarbetade med kvinnor som är i prostitution. Det är klart att folk blir nyfikna när de vet att jag är däruppe en gång i månaden. Och jag känner mig stolt. Och, ja. Jag är stolt. Idag blev det extra tydligt hur viktigt det är att ge till andra människor. Elise Lindqvist är kvinnan som är anledningen till att vi i vårt team också står uppe på gatan. Elises team står varje fredag däruppe och delar ut kaffe, choklad och smörgåsar till tjejerna, och finns till förfogande för samtal eller att dela ut varm dryck (vi står varannan lördag, med målet att stå varje).
 
Jag tycker du ska lyssna på Elises sommarprat (som är från den 2 augusti). Det är verkligen en historia som berör, och mina tårar, trots att jag kände till det mesta, rann medan jag manglade tvätten. Och Elises meddelande till mig blev att jag också är värdefull, precis som tjejerna på gatan. Tack Elise.
 
Klicka på bilden, så kommer ni till sveriges radios hemsida
 
 
 

Varför konsumentmakt ska agera lokalt





Så här är det (nu låter jag som Laila Bagge i Idol. I like it)

Jag tror att det är viktigt att välja var man handlar - för DU påverkar. Dina kronor påverkar

Om jag kan försöker jag handla där jag bor, eller utanför stan. Gärna i småbutiker, udda, men som  har grejer jag gillar. För stan klarar sig ändå. Det gör inte andra. Så var med och påverka!

Jag handlade mina glasögon hos en optiker i Farsta Centrum - och fick suverän service och bra pris dessutom. Bara som ett exempel.

Vad tänker du? Och var handlar du?





En favorit-spargris. Dock inte i min ägo.



Vet ni vad? Företag kan också påverka! The BodyShop skänkte jättefina julklappar till våra tjejer som vi volontärarbetar med. Kärlek och stort tack!

Sänk ambitionen i JUL!

Jag går omkring och myser. Ostressad. Kan man tänka sig.

Det är förvisso pirogverkstad här hemma, men med ett lugn som jag aldrig mött tidigare. Jag är nämligen snäll mot mig själv. Det är som att jag förstår mig själv bättre. Än förut.

Du som är stressad - fundera över julen. Varför firar vi den? Är det okej att bara ta ledigt? Göra det där som man alltid önskat sig - ligga i säng eller soffa och läsa favoritboken? Jag tror att många skulle må bra av att göra just det. Och framför allt - dela upp ansvaret. Jag är själv en person som ständigt vill ha kontroll (nej, jag är inte helt galen, men nästan!) och har svårt att släppa taget om saker. Ibland är det bra, men ofta sätter jag hinder för mig själv och min hälsa. Jag övar mig på att lita på andra människor, även om det är svårt. Jag har någonstans på vägen lärt mig att det är bättre att göra saker själv. Men så står man där med all stress, och det blir inte trevligt.

I år har jag släppt det där lite grann. Sven får göra rödbetssalladen. Köper färdig barszcz. Gör mina piroger i den takt det passar mig. Jag är ingen superwoman. Och tänker inte bli någon heller. Jag vill leva, inte dö. För stress dödar på ett eller annat sätt. Sen kan jag skriva att planering är a och o. Det betyder inte att man ska planera megamycket. Keep the Christmas opretentiös liksom.

Nu ska jag pressa vitlök och göra mig en drink. Fortfarande svag. Men glad!


En tanke om De Andra

En tanke som slår mig är: vad är vi ansvariga för? Förutom oss själva? Vem kan vi tänka oss att hjälpa?  Varför tar det emot att hjälpa?

Begreppet ansvar är något som vi alla kommer i kontakt med - antingen i jobbet, eller på hemmaplan. Om du går till en läkare kan man säga att han delvis får ansvar för din hälsa, i alla fall ett medicinskt ansvar. Samhällsansvar - ett stort, tungt ansvar - som kan vara svårt att greppa. Och sen det personliga ansvaret, som mest klingar som något juridiskt.

Vad är vi uppfostrade till? Jag har inte svaren, och hittar jag några så gäller de i mitt egna liv. Att hjälpa andra är inte självklart idag, trots att det kanske borde vara det. Det är klart att vissa behöver mer hjälp, medan andra bara behöver ett stöd. Hjälp kan ju vara så mycket - att vara där, att finnas. Vad tycker du?

---------

Igår var en spännande dag - var hemma hos Gabi, en tjejkompis som jag återfann efter flera år. På facebook av alla ställen. Hon och hennes sambo har skaffat en sötnos till hund - och vi pulsade tillsammans ute i snön (Gabi, jag och Knatte). Det var mysigt, och sedan fortsatte vi myset med julpyssel. Sen var jag helt slut, ibland försvinner energin. Då låg jag på golvet och kramades med lille Knatte. Han är ganska lik Marius, en hund som jag umgicks mycket med förut. Så nu har jag en ny hundkompis - känns jättekul!!

---------

Jag måste påminna mig själv om mina prioriteringar. Jag kämpar med att få till det som faktiskt är viktigt. Jag jobbar på med artiklar och har knutit några nya kontakter. Imorgon ska jag och Sven gå klart Tvärbanan (kameran ska med förstås!) och senare blir det världens bästa pizza (avslöjas på onsdag!) och bio. Gissa vad vi ska se?

Nu lite bilder - nu är det ju tillåtet att pynta till det hemma!! Den sista bilden är från min korta promenad idag!





Att Bestämma sig för Så Lite som Möjligt

Skura. Skura. Skura. Stopp. Mat. Åka.

Det var ju det här med strategier. Eller taktik kanske är bättre ordval? Vad vet jag. Jo en sak vet jag. Att det är bra att bestämma sig för EN sak. Och liksom nöja sig med det. Kan meddela att badrummet är så skinande rent att jag nästan bländas när jag går in. Ska strax inviga det nyskurade badkaret med att duscha. Min hårborste har mystiskt nog försvunnit. Det roliga är att varje gång jag hälsar på finaste Dorot, så förlägger jag borsten. Sist hamnade den bakom hennes säng, när hon bodde i Karlskrona. Men min tanke är att jag nu har den här hemma någonstans i lägenheten.

Stopp. Mat. Åka. Det är där jag befinner mig nu. På Stopp:et. Jag ska strax laga lite mat, det blir ekologiska tortellini med spenat och ricotta. Till det lax. Sen någon frukt. Sen är det som sagt dags att Åka. Till mamsen och kolla posten. Träffa Svenne.

Ikväll är det volontärarbete på gatan. Jag har kvällsansvar, så jag ska handla litegrann. Och klä på mig megavarmt. Ni som undrar över volontärarbetet - vi står på gatan och delar ut varmt kaffe, mackor och bullar till gatflickorna. Samtal blir det också.

Vi håller på att förbereda lite julklappar till tjejerna, till den sista gången vi står (det är den 18 december). Om ni har kontakt med några företag (känner marknadspersoner eller liknande) så får ni gärna förmedla kontakt. Mitt första försök är att kontakta Body Shop och höra ifall de vill skänka lite produkter. Själv ska jag sitta och göra julkort, som jag tänkte skulle fästas till presenterna. Om du har råd/tips på hur vi kan fylla våra presenter - skicka gärna mail eller skriv i kommentarerna.

Kram
Emilia


Utflykt till Helsingborg där vi gick upp till ett utsiktsställe. Min syrra i rosa halsduk!

Att vika av med blicken och med handlandet

En del saker kan tyckas självklara. Som att vi vill hjälpa varandra. Eller vill vi det? Hur långt sträcker sig den viljan? Vilka omfattas av ditt medlidande och din empati? Familjen? Vännerna? Grannen? Hur reagerar du om någon ber dig om hjälp, om det är en främling? Är det besvärligt? Är det en gåva? Är det självklart? Nej, det är det inte. Jag vet själv hur det är när jag sitter på tunnelbanan. Ofta tittar vi bort när folk tigger pengar. Jag gör det. Man kan inte hjälpa alla, men att möta en annan persons blick, det kan vi alla. Att bemöta med värdighet istället för med ignorans. Testa! Eller vad tycker du?

Jag är hemma nu. Vilken dag! Fantastisk på många vis - och nu behöver jag min stund för mig själv. Mässan i helgen (Allt för hälsan 2010) har satt sina spår i form av trötthet. Och en massa information och papper som ska läggas i ordning och sammanställas - mycket händer därute på hälsofronten!

Några tankar om hjärnan kan ni läsa här!


Lite svårt att tyda kanske - "trots att det är grått, finner jag ett lugn..."



Lever du efter något motto, eller värderingar, som du vill dela med dig?

One of those days...

Allt började knasigt. Och dagen var helkonstig. Det var så att jag trodde jag skulle börja grina. Och i huvudet pågick det där kreativa kaoset som inte går att hantera. Då vill jag göra en massa saker, men kan inte ta mig för, eftersom jag inte vet var jag ska börja. Det är hemskt. Men det finns lösningar:

* först och främst - släppa allt som jag håller på med
* yogaövningar med fokus på andning (som ett exempel)
* ta en promenad (det alternativet valde jag)
* gå och handla mat (det gjorde jag under promenaden - utvecklar nedan)
* skriva ned hur jag tänker och få struktur på kaoset

Javisst, jag erkänner detta rakt upp och ner, utan att censurera mig. För jag tror att vi är fler som har ofokuserade dagar ibland. När ingenting fungerar. Det kanske till och med kan klassas som normalt. Något som jag upptäckte med mig själv är att jag blir lugn och harmonisk av att handla mat. Idag köpte jag Agavesirap, som tydligen ska vara bättre att använda istället för socker - måste undersöka saken närmare...

Nu är klockan nio och jag tänker inte göra så mycket mer idag. Jag har lagt ner lite lite tid på att jobba idag, men med förmånen att kunna ta hand om mig själv. Okej, någonstans ska jag väl ge mig själv lite cred för dagens satsning:

* jag skrev ihop ett personligt brev och cv och skickade in (berättar mer när det närmar sig...)
* skickade iväg minst tre viktiga mail
* skrev ihop ett brev och frankerade och skickade iväg
* skrev ihop en motivering - jag är med i final för att vinna en resa till Thailand - håll tummarna nu!!
* började jobba med en artikel
* lagade zucchiniplättar och gjorde en sallad till (=lunch)
* gick till återvinningen
* handlade mat på Konsum
* bokade tvättid
* letade efter min bankdosa, men fann den inte. Däremot hann jag städa lite...





Hon visste inte riktigt. Hon välkomnade ensamheten, samtidigt som hon var rädd att sky den i framtiden. Skulle det alltid vara så här? Att hon ville vara ensam? Hon njöt av att kunna styra helt och fullt, utan att behöva anpassa efter någon eller något. Men att inte älska, är det ett bra alternativ? Eller räcker det med den kärlek som hon visar sina vänner? Hon funderade. Utan att komma fram till något.

Ung kvinnas tankar om Ensamhet & Kär Lek

Klarare än korvspad

Jag är trött. Med stort T. Jag kom redan på i måndags att jag skulle dra lite extra i bromsen. Jag har lyckats till hälften med det. Så nu stannar jag hela ekipaget. Rätt och slätt. Om du inte kände mig, kanske du skulle undra vad som har hänt. Ni som känner mig, vet att jag har mina sätt att hantera livet, och att detta är ett ytterligare steg för att leva vidare. Utan några men eller kanske:n. Bara stopp.

Det kan påverka lilla bloggen. Eller inte. För här är det ganska kravlöst, och jag delar gärna med mig, 80-talist som jag är. Imorgon har jag förmiddagen alldeles för mig själv och sen får jag besök av Maria och Klara - mina absoluta favoriter från Årsta. Hade tänkt att slänga ihop något i bakväg, med oregano - får kika hos Mollys blogg och se om jag kan hitta något! På lördagkväll är det "gatan" som gäller, ett volontärarbete med gatflickor. På söndag ska jag och Sven göra något kul! Berättar mer nästa gång!


Sovsugen Företagare har Vaknat

Jag lägger mig ca 22.30 varje dag. Sen i lördags om jag inte minns fel. Fast det var någon dag det blev efter tolv. Men min tanke har då varit att komma upp lite tidigare på morgonen. Men nej, så blir det ju inte. Fast eftersom jag har varit sjuk tycker jag det är helt okej att sova lite längre. I förebyggande syfte. Låta kroppen återhämta sig ordentligt!

Den 15 oktober närmar sig med stormsteg. För en som söker till högskolan är detta datum ett måste att hålla reda på. Men så är det ju också Blog Action Day - ni kanske minns förra året? Jag skrev om klimatet

I år handlar det om VATTEN. Det är klart att det är intressant, och det finns mycket kunskap att inhämta. Jag ska fundera på hur jag ska lägga upp mitt inlägg.

Jag återkommer om ett tag och berättar vad dagen består av.... Har med föreläsningen igår att göra!


Tidigare inlägg