Jag läser en bok som heter "Mellan köksfönstret och evigheten" av Karin Thunberg (jobbat på Svenska Dagbladet) - ett livsöde blandat med tankar om arbete, kärlek ovh vänskap. Jo, den går att läsa. Behaglig bok. Författaren drabbades av bröstcancer och hon beskriver dels känslostormarna kring det och dels vad som är viktigt i livet - arbete, kärlek och vänskap. Det ligger nära till hands att skriva att det är mening som behövs i livet. Och arbete kan ju vara så mycket.



Vad tycker du behövs i livet?



Jag tänker på det här med fysisk aktivitet - det behövs i mitt liv. Jag går omkring och tjatar på att jag jagar endorfiner - för det är nog sanningen. Det händer något med mitt huvud (!) när jag tränar så att svetten lackar.


Boken fick mig att slå ihop den, för att själv skriva lite. Tanken idag var att inte alls sätta på datorn. Kan väl säga att jag inte kunde låta bli. Mina fingrar dras automatiskt till tangentbordet. Lyssnar på klassisk musik, bra sådan. Radio. Lagom för mig.

Igår såg jag Inception med Kinga - som jag har väntat! Den var bra och intressant. Fantastisk och verklig i overklighetens tecken. Drömmar påverkar oss och filmen fick mig att fundera på hur viktig verkligheten är egentligen (?). Kanske är det drömmarna som styr oss. Men jag grubblar inte för mycket på det, det är bäst att vara här och nu. I närvarons närvaro.

Böcker, film...och ikväll parkteater tillsammans med två vänner. I´ve been culturalysed. Jag är inte helt säker på om dagens beslut om aktiviteter är de rätta. Men ibland kan känslan ha rätt - och då är det bara att hänga på.


Jag håller på att utforma en ny utmaning. Jag vet att jag behöver en. Men den ska samtidigt vara rolig. Och svettig.

Så hjälp mig gärna!

Vad sägs om en utmaning? I min egna regi? Kanske är det dags igen... Jag kan ju avslöja att jag har SHOPPINGFRITT just nu. Fram till den 12 augusti. Började den 12 juli. Kan säga att det går bra, ingen shopping, satsar istället på god mat. Och motion. Ta mig 17 - vad mycket tid som går åt för att spendera pengar - jag använder den till Årstapromenader. Och till vänner. Men försöker undvika översocialisera.

Tillbaka till utmaningen. Den ska handla om rörelse och motion. Men hur ska jag formulera den för att undvika kilo-fällan. Jag skiter i vågen. Ska det mätas något? Hjälp mig gärna - hur ska jag utforma utmaningen, i tid och i resultat? Ni minns kanske min måbrautmaning? Ganska härligt var det...

Hm, smygstartade med ett ben - och rumpprogram - blev trött efter två minuter. Det var ett 17-minutersprogram. Och sen gjorde jag lite armhävningar.

Tjing, skriv gärna något! Eller du kanske vill hänga på?

Emilia








Forgive me, forgive you
Så, de stod där och höll om varandra. Hon visste att det var sista gången. För hur mycket hon än försökte, var det fruktlöst. Trots alla försök hade han valt någon annan. Klart att det gjorde ont. Berusningen av kvällen satt fortfarande i. Hon strök honom på ryggen och sa helt enkelt: "det kommer att bli bra, det kommer bli bra". Faktumet att hon tog på sig rollen som Trösterska gav henne en känsla av värdighet, i Tröstlösheten. Han gav henne en lätt kyss och där slutade allt. Tårarna trillade, stora, nerför hennes kinder. Hon kände lycka på samma gång som en del av henne stannade kvar där, i parken, med honom i sin famn.

Jag har ett råmaterial som jag måste göra i ordning. Och så här går jag tillväga:

·        Läsa igenom och dubbelkolla med intervjumaterial – har jag med allt det som den svarande ville få fram?

·        Korta ner och spetsa till. Klas Hallberg skrev en gång i sin bok YCDBRALAI (som han signerade) att jag skulle ha ett ”slipat skrivande” - och det ska jag ha i bakhuvudet!

Dagens motto:

Att vara medveten om VAR jag befinner mig, HUR jag befinner mig och vara NÄRVARANDE i det

Vilken dag. Vilken sorg. Vilket liv. Idag var jag och besökte graven där en nära släkting ligger. Det är svårt att förstå och det är lätt till tårar. Det var en magnifik och samtidigt kuslig kyrkogård. Lummiga träd skuggade den och det skulle kunna vara en scen ur en film. Vi tände ljus, jag läste en bön. Vi saknar dig, ditt skratt, din glädje, hela dig.

Datorn värmer mina ben. Som har fått jobba idag. Benen alltså. Jag har powerwalkat i 90 minuter, samma sak igår. Och det känns utomordentligt. Bra. Har spelat lite schack, men känner mig urkass. Och morfar är en hejare. Ja, jag kanske blir bättre någon dag. Men ibland är jag bra, och då gör morfar en massa ljud. Han knorrar. Men idag pratade han ryska = det gick bra för honom.

Ska jag känna, ja då ska det finnas tid att känna fritt (Melissa Horn)

Jag fick ett sms från en vän som har pilgrimsvandrat från Warszawa till Czestochowa. Han är framme imorgon! Det är ganska fantastiskt. Att gå så långt. Det vill jag också göra. Santiago, mitt hjärta ropar.

Måste ju tipsa om en blogg, egentligen två:

1.               Min kusin skriver inlägg på engelska om vad man kan göra i Warszawa – hon skriver via spotted by locals. Och här kan  ni kika på hennes texter.

2.               Sommarbloggen på tv4 – riktigt intressanta bloggare och ett bra koncept. Rekommenderas!

Näe. Nu ska jag stänga ner. Imorgon åker jag och hälsar på min kompis Ania i Lodz. Hon har tvillingar som är söta som bara den. Och tre år. Jag hoppas jag kommer hem hel i huvudet!

Det är ju så att i mitt jobb är det viktigt med idéer. Och ibland har jag dagar då jag kallar mig själv för idésprutan och ibland undrar jag varför jag bestämde mig för att ha en arbetsdag över huvud taget. Idag är det blandat – jag har gjort en telefonintervju, och den gick bra. Skrev ner det jag kunde och låter nu texten vila. Saken är den att jag åt nog lite för lite lunch, och det märks så här på eftermiddagen.

Men, jag har ett telefonsamtal kvar och det tänkte jag genomföra om cirka en kvart. Efter det behövs en planering för resten av dagen. Som slutar en sisådär halv fem. Jag kan också tillägga att jag funderar starkt på en powerwalking runt sex. Och morfar och jag har en schackdejt på kvällen. Jo, för snart åker jag hem. Och då gäller det att hinna med allt det där man ville göra.

Igår kväll umgicks jag med min väninna Sylwia. Det är oerhört kul att träffa henne, även fast det inte är så ofta. Vi har ganska liknande värderingar men kan även hamna i diskussioner. Hon är faktiskt en förebild i mycket. Vi åt pasta och drack öl – kan det bli bättre. Sen blev det ändå en tidig kväll, för båda skulle jobba.

9.30 Planering av dagen (det bästa jag vet är att planera)
9.30-10.00 Ta fram de frågor som jag har och kolla igenom dem för intervju kl 13 (bra med förberedelse!)
10.00-10.30 Städa mailinboxen (skönt! Äntligen!)
10.30-11.30 Idésprutan på (mja, inte helt nöjd, men två artikelidéer och granskning av Alltförhälsan 2010)
11.30 – 12.30 Lunch (mat är min grej)
13.00-13.45 Tid för telefonintervju (mycket nöjd och en trevlig person som jag pratade med!)
13.45-14.30 Skriva rent, fortsätta med artikelarbetet (det gick bättre än vad jag räknade med, nu börjar grovarbetet!
14.30 Rast (jo tack)

Då kör vi på!

15.00-15.30 Ringa samtal

15.30-16.00 Idésprutan på

16.00-16.30 Avrunda, kolla mailen, fila på artikeln

Gårdagens tankar
Jag har anlänt, efter en mycket händelserik helg, i Warszawa. Det är varmt, det är stökigt ute på gatorna, det är... storstaden. Men det finns parker. Och kusin att umgås med. Sen, om några timmar, ska jag träffa en kompis. Det är ungefär som det brukar vara. Och tårarna rann på söndag eftermiddag, eftersom det var dags att lämna mitt vattenhål på jorden. Nej, att lämna är inte roligt, att komma fram är bättre. På söndag, i gryningen, badade jag i ett lugnt hav. Och det kom upp för mig vad livet vill. Just nu vill jag egentligen bara hem, att leva i en resväska tär lite grann. Och som sagt, storstaden är inte riktigt min melodi. Saknar min strand, mina tankar och bara varandet. Sen kunde jag förstås ha stannat längre, men lämnandet fanns ju kvar. Så jag satte mig på tåget och bet ihop. Och fick sällskap av ett jättefint ungt par och vi spelade kort nästan hela resan. Eller i alla fall tre timmar! Morfar och morbror kom och hämtade mig. Jag har sovit mycket sedan jag kom hit, men jag tror det är en urladdning. Eller en flykt.

Massage var jag ju på två gånger. Och ska nog ringa min sjukgymnast när jag kommer hem. Spänningar sätter sig så lätt i ryggen och nacken. Sen är jag ju helt såld på powerwalking. Att gå snabbt, det är min melodi. Så Årstaviken, där kommer jag hänga när jag kommer hem. Jag har ett problem dock. Jag är rätt duktig på att gå snabbt, men jag vill gärna bli andfådd – och jag har svårt att bli det – trots att jag tar i för kung och fosterland – så. Vad gör jag för fel? För jag tror på det här, men jag vill att endorfinerna ska flöda! Och att hjärtat ska få arbeta. Jag ska jobba på det och om ni har några tips – säg till!

Sen vill jag åka till Tyresta Nationalpark också. Som förra sommaren! Men, kanske inte planera alltför mycket. Bara vara, det klarar du också. Men Tyresta är ett måste. Det är det.

Imorgon är det lite paus i ledighet. Ska arbeta hela dagen på min brors jobb. Kreativitet vill jag ha nu. Tack. Främst med ett beställningsjobb men även med framtida projekt i form av artiklar. Kanske slå en signal till pappa – måste kolla hur det blir på jobbfronten.

 Dagens planering

Godmorgon i stugan - nu befinner jag mig på brors jobb - och jag har planerat fram tills efter min intervju som jag har klockan 13.00.

9-9.30 Planering av dagen
9.30-10.00 Ta fram de frågor som jag har och kolla igenom dem för intervju kl 13
10.00-10.30 Städa mailinboxen
10.30-11.30 Idésprutan på
11.30 – 12.30 Lunch
13.00-13.45 Tid för telefonintervju
13.45-14.30 Skriva rent, fortsätta med artikelarbetet
14.30 Rast

Så, då tutar och kör vi!

Emilia

Innan klockan sju
Jo men så är det. Det här vill jag göra varje dag. Det känns som semestern började i onsdags, och då har jag ändå varit här i två veckor. Men så är det – pollacken har svårt att ramla ner. Solen lyser som aldrig förr och jag börjar skönja lite brunhet på mina ben. Kalas med andra ord. Och pannkakor satsade jag på idag, kändes...polskt.
Stranden fick sig en omgång, två gånger och nu sitter jag på rummet och slappar. Klockan är inte ens sju, så det innebär att jag har hela kvällen framför mig! Men jag anar att den blir ganska lugn, vet att det är utgång imorgon – då ska här dansas. Det har blivit lite lite av den varan. Samtidigt anpassar jag mig, kan liksom inte gå iväg själv och köra en Jane Fonda på golvet. Eller det kanske jag visst skulle kunna.

Då ska vi se, artister som jag har lyssnat till denna sommar (so far)-

Melissa Horn, nästan sönderspelad

Robyn, just nu: dancing on my own

Tracy Chapman, bland annat change

David Guetta – vem kunde ana, men det är mest när jag powerwalkar, annars är det inte min melodi

Sarah Dawn Finer, ja, hon hänger kvar i lurarna

Amanda Jenssen, en favorit från förra året


Efter klockan sju
Jag har för vana att köra en powerwalk om dagen, men idag har jag vilodag. Att vila är en sorts träning det med. Så jag vilar stolt. Och känner mig stark! Fick ett mail av min fina Em idag - så mysigt att höra ifrån henne. Och jag saknar mina vänner, det gör jag. Även om jag umgås med fina människor här med. Jag tror jag är lite annorlunda här - det finns en Emilia som ser på världen annorlunda. Som vet vad lukter kan frambringa och tittar efter de ögon som så sällan visar sig. Hon var 16 år, nu är hon 30. Första mötet med havet var som att gå in i en annan värld. Hon lyssnar på byns skvaller, och ler vid tanken på att saker sällan ändras.










Svårt men viktigt. För att känna lycka vet du vad smärta är. För att smärtan ska försvinna söker du lyckan. Viktigt men svårt.