Det som man brukar säga....

...den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Fast jag har gjort om den till alltid för länge. Ni kanske undrar vad jag menar? Jo, det går lite trögt i bostadssökandet och det skrivs även i tidningarna att bostadsförmedlingen förväntas förmedla färre lägenheter än förra året. Men jag har som tur är ganska lång kötid, så det ska gå. Jag är inställd på det i alla fall. Är hemma med Marius, den lille sötnosen och vi väntar på att Sammy ska komma. Det är tänkt att jag ska äta middag här, och det kommer väl till pass då jag just nu sysselsätter mig med att odla lite hunger...och spela pacman. Jag har blivit lite beroende av det spelet känner jag. Vill ni testa? Gå in som jag sa, på google!


Ulliz är hemma och är lite krasslig, jag hoppas att det går över med tanke på hennes kommande resa! Inte kul att flyga med krasslighet i kroppen! Vet ni, jag blev biten av Elviz igår, det var inte hans mening, men ont gjorde det. Som tur var så höll fingret! Jag höll nämligen i en pinne som han ville ha och resten är historia. Jag får skylla mig själv.


Sömnrestriktionen - hur går det med den? Ja, jag var så trött att jag inte kunde hålla mig vaken till klockan ett igår, så tio över tolv släckte jag lampan. Mitt lilla huvud hade då kommit på att jag skulle kliva upp klockan tio över sex. Men när klockan ringde så trodde jag inte att det var sant! Jag sa bara: no way! Och somnade om. Klockan sju ringde Ulliz för att väcka mig, jag låtsades låta pigg....och somnade om igen. Men hon gav inte upp så vi halv åtta var jag ändå uppe - och det ska jag vara stolt över! Men idag ska jag försöka hålla ut till klockan ett.


Ha det gott i mörkret!

Emilia


Mammas balkong och där är lilla jag, ser lite trött ut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback