Utan promenad – ingen choklad!

Nej, riktigt så kanske det inte fungerar en la casa de Emilia, men faktiskt har jag slutat att svulla i allt för många godigheter. Jag, Ulliz, Elviz, Karin och Tora gick på en lååång promenad. Vi tre började på Odenplan och mötte upp Karin och Tora (som sov i vagnen) på Fridhemsplan. Sedan gick vi över till Långholmen där Karin skulle hämta något som jag faktiskt inte riktigt är säker på vad det var – någonting med en filmplast som ska läggas över en grönmålad vägg i köket (blir klok på hur dålig jag är på att förklara!) Vi fikade litegrann också, men sedan blev det rysligt kallt och vi frös hela vägen hem, men nu är vi äntligen hemma och ska vila innan vi påbörjar middagsbestyret – kyckling med svampsås och ris. Kanske någon grönsak också? Vi har fuskat lite och förfestat med lite godis, men det är okej efter en sådan utflykt med rökande munnar och frusna ben!

Jag läser så sakta en bok som heter Ur balans, skriven av Aleksander Perski (och ja, det finns en tvillingbok till den som heter I balans). Det handlar om stress, utbrändhet och depression. Mer kan jag inte säga förutom att jag inte visste att man kan dö av stress. Men det kan man tydligen – det är kanske inte det vanligaste, men att vara i stress är nog smärtsamt som det är, att döden lurar bakom fasaden är skrämmande! Bland annat tar författaren upp amygdala och hippocampus – som är avgörande för hur vi reagerar i stressade och hotfulla lägen. Amygdala är, som författaren skriver: ”ett centrum för emotionsstyrda reaktioner” och hjälp får den av hippocampus där ”orientering i tid och rum och en sammanfattning av information i former av ett helt mönster av intryck, känslor och fakta kring viktiga händelser". Låter inte detta helt fantastiskt? Och hur har man kommit fram till det, kan man undra….Jag berättar mer vid tillfälle, men så här långt är intresset stort från min sida att läsa vidare!

Läser ni någon bra bok? Det kanske också är en höstaktivitet egentligen!

Kram Emilia

PS. Ni kanske undrar varför jag är så snål med bilder? Jag lånar nämligen Ulliz´ dator just nu. Men det blir bättre!
Kommentarer
Postat av: Kostrådgivaren

Jag håller med om att första boken är bättre. Andra är lite mer fördjupande, inte jättenödvändig.



Jag gillar Mia som person för att hennes positivitet och utstrålning påverkar mig positivt. Sedan efter att jag har läst hennes självbiografi, beundrar jag henne ännu mer. Tycker hon är jätteduktig!



Ha en skön kväll! :)

2008-11-05 @ 19:41:13
URL: http://kostradgivaren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback