Dessa fantastiska uteblivna känslor....

...som jag vet finns där någontans. Vilka är de, undrar du kanske? Ja, de där lyckliga känslorna över att solen lyser med den styrka som den har denna höstdag, att färgerna på något vis känns overkligt vackra med sina oranga, röda och gula toner. Och jag längtar och trängtar efter de där känslorna. Men de finns inte där!

Jag trodde att om jag går ut med lille Marius så skulle allt komma till mig, uppskattningen av nuet, uppskattningen att det är fint väder. Till och med när vi gick i Hagaparken tyckte jag att mina känslor för det vackra gröna som upplystes av solen var alldeles för svala. Sitter nu och surfar på nätet men ska snart förbereda dagens målande. Det är färgerna svart, grönt och blått som kommer att vara i fokus. Den här torsdagen är speciell, men obehaglig. Har mitt känsloliv gått på semester? Och så har jag haft lite svårt att bestämma mig för vad jag egentligen ska fylla dagen med. Det lutar åt Pilates ikväll.

Nej, det här är förhoppningsvis bara idag, jag vet ju att jag kan. Hur kan man inte rysa av det vackra ljuset därute?

Kram
Emilia


Hur kan man inte njuta av detta? Hagaparken September 2008
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback