.....förstod jag igår att det finns möjligheter att påverka sin egen situation och ju mer man tror på en idé som man själv har skapat, ja då blir eventuella hinder lättare att överkomma. Jag och min kompis Kostas var på Mellanmålet igår, en organisation som bland annat hjälper till att slussa ut människor som upplevt psykossjukdom tillbaka till samhället. Vi var där eftersom mitt och Ulliz´ projekt är i behov av lokal, och då kom det fram en möjlighet att Mellanmålet skulle kunna hjälpa oss, i och med att lokalen inte används alltid. Och efter ett trevligt samtal med verksamhetschefen fick vi ett positivt svar, vi kan repetera på kvällstider och helger.

Det är inte alla i min bekantskapskrets som känner till projektet och hur det föddes. Kanske har jag valt att inte berätta för att inte bygga upp för många höga förväntningar, kanske för att projektet har vuxit under tidens gång. Men när jag väl, eller när väl vi börjar berätta är det många som tycker att idén om en föreställning som tar upp psykisk ohälsa på ett konkret sätt är jättebra och undrar förstås hur långt vi har kommit. Och där kan jag avslöja så mycket som att vi nu är i repeteringsskedet, och det kommer vi att vara i den närmsta månaden.

Jag började läsa en rolig och spännande bok av Johanna Nilsson, som jag lånade på Stadsbiblioteket, och det handlar bland annat om en manlig gigolo och hans kundkrets. Det är en ganska sorgsen historia som tar upp olika saker, bland annat att ens förflutna ofta kan jaga efter en, trots att man tror att man är stark. Jag fascineras av huvudpersonen, Benjamin, som orkar med sitt liv. Han är en del olösta konflikter i sig, och det ska bli spännande och läsa vidare sedan.

Nu sitter jag och kollar på TV och efter det är slut på So you think you can dance så ska jag gå och lägga mig. Upp tidigt imorgon, tänkte komma iväg och träna (passet börjar klockan 06.45, så det blir tidigt) och sedan ska jag på bildterapi klockan nio.

Ha det så bra!

Emilia


Blomma på Sardinien