Ja, jag vet, det kanske borde vara klart nu, tycker ni. Men så här är det att jag har hittat ett foto som jag vill måla av. Det är jag som sitter på däck när jag och min far seglade runt Västindien för några år sedan. Jag sitter och skriver dagbok och solen håller på att gå ner. Detta kommer att vara ganska krävande - så jag tänkte att jag har denna vecka på mig. Jag har fått fina kommentarer från Nisse Norr och Svenne angående min målning med flickan vid vattnet - så det tackar jag för! Det är alltid kul med värmande kommentarer. Porträtt kanske det inte är, men nästintill.

Igår listade jag upp några saker som kommer att vara annorlunda denna vecka, varav vätskeintaget skulle ökas på. Där har jag faktiskt varit duktig och druckit extra bra idag, och minskat på kaffet. Nu ska jag snart inta lite ingefärate. Sen har jag tagit Echinagarddroppar i förebyggande syfte, det känns hela tiden som om jag är vippen på att bli förkyld igen. Tyvärr så har jag fortfarande lite problem i magtrakten - det suger och värker. Men jag hoppas att allt drickande kommer att ge resultat. Rörelse i fokus - jag har gått ganska mycket idag. Och imorgon tänker jag mig Friskis, efter att jag har tvättat!

Innan jag gick till kyrkan idag fick jag pröva mitt tålamod. Sådär på riktigt. Och det var jobbigt och tidskrävande. Uppgift: beställa pass på passmyndigheten på Bergsgatan 48 i Stockholm. Med resten av Sverige. Hade nummer 337. När jag kom dit var de på 289. Jackpot med andra ord. Jag satte mig ner och började resonera med mig själv: kanske att jag skulle gå ut en stund och komma tillbaka sen...det skulle ju vara gott med en glass...undra hur länge jag ska sitta här...Jag spenderade över en timme på detta alldeles utomordentligt tråkiga ställe. Skulle haft datorn med mig och trådlöst Internet. Men jag har inte kommit så långt än...Hur som helst, om några dagar har jag pass igen! Som är giltigt dessutom!

Det var lite tankar från mig. Ta hand om er, ni är ju några som tittar in då och då!







Den här gången var stämningen lite mer avslappnad, det var hon tacksam för. Kanske var det så att det var hennes egen stress som gjorde att mötena med den här människan blev svåra? Hon hade svårt att sätta fingret på vad det var - men bestämde sig för att fortsätta att helt förutsättningslöst träffas...


En kvinnas tankar om kärlek på 2000-talet i Europa