Jag skulle kunna skriva att jag är glad. Så då gör jag det: jag är glad. Rätt och slätt. Inga utsvävningar. Stressen från igår har försvunnit. Snön vräkte däremot ner imorse, men vad gör det när jag fick fika med en vän. Ibland är det bra att prata av sig. Eller som i mitt fall skriva av mig. Fast Sven, min trogne vän, fick sin beskärda del av snack om livet i stort och smått. Jag fick analysflunsan och var tvungen att reda ut begreppen. Nu på kvällkvisten pratade jag en stund med fina Dorot (nu är biljetten till Stockholm bokad och jag kan börja städmaraton!) och vi resonerade kring dejtande, goda handlingar, konstiga namnval, dejter som byts ut mot en annan dejt (totalinternt, jag tror ni andra som läser inte förstår ett skvatt) och vad vi ska hitta på när hon kommer hit.

Kan meddela att jag numer är i final. Finnkampen. Igen. Denna gång har finnen satt sig på hakan och den växer. En säker vinst och dessutom är den oklämbar. Det gör mig lite smått förtvivlad, i denna värld av glädje. Jag vet, total fokus på det yttre - men det spelar inte så stor roll att andra ser den. Nej, det är att jag inte klarar av saker som sticker ut från mitt ansikte. Okej för näsan. That´s about it. Sven kallar den för min kompis. Jag bjuder på det (med tanke på allt annat som Sven för stå ut med).

Värderingar. Vad som är av värde. Men också en grundhållning. Utan värderingar blir det lite fladdrigt. Samtidigt kan jag tycka att med värderingar får man kämpa. Så in i bomben. Men, det kanske är värt det? Ska tänka lite på detta.

Åsikter. Vädra dem eller hålla dem intakta och orörda? Vad händer om jag inte tycker som någon annan? Hur blir det då? En möjlighet är konflikt. Eller ömsesidig respekt. Lite beroende på åsikt. Älska och gör vad du vill. Vet ni att jag skulle inte kunna tänka mig att blogga om allt - för det innebär att jag måste vara beredd på att argumentera. Det jag skriver om är mitt liv - och vad sjutton, det är väl ingen som kan ha en åsikt om hur jag lever det? Det är inte som att jag lever så farligt. Men ibland undrar jag var gränsen går. Till exempel är jag lite emot att dricka mig själv (sic!) redlöst full varje helg. Det är inte jag. Men att stressa är väl minst lika farligt? Att inte bara gå in i väggen, utan även passera den och in i nästa? Don´t drink and drive har vi ju hört talats om. Så jag myntar ett nytt begrepp - don´t stress and live.

Ett blogginlägg som startar med glädje och slutar med konklusionen att stress är farligt. Ja, livet är diversifierat. Och ju mer jag lever det desto mer inser jag att jag egentligen inte vet ett skvatt om framtiden. Den är mer osäker nu än förr. Vad skönt. Då kan jag sluta planera frenetiskt och försöka koncentrera mig på nuet.

Över och ut






Mer glädjefyllda ögon får man leta efter. Även i modlösa tider.

Kvinnas fundering över skillnader