Det här med sömn är ju lite av ett mysterium. Jag sover ganska länge när jag är här, men mår ganska bra av det. Då är det nog så att jag behöver den. Samtidigt vill jag ju hinna med att göra saker. För att trösta mig själv tänker jag kvalitet framför kvantitet. Mest nöjd är jag med Dublin och Bangor. Och mina powerwalks. De är en del av min väg till något som jag tror jag kan kalla "mitt ärligaste jag" - låter förbaskat pretto, men jag tror på det här. Nu ska min syster platta mitt hår, så jag kan bli mitt vackraste jag. Jag gillar ju inte smileys, att skriva dem här på bloggen. Men det är passande nu, så

:)

Kram
Emilia