Kamomillteet drar sig. Och jag drar mig mot sängen. Klockan är 21.00 snart, och jag tänker ligga och läsa en bra stund. Tänk vilken frihet! Den blev extra tydlig när jag tryckte på "skicka"-knappen till min redaktör. En av mina hitintills största artiklar blev klar idag. Det fattas bara några bilder, men det ska jag ordna i nästa vecka. Jag vill egentligen att allt ska vara klart, men vet också att det inte var möjligt, då bilderna ska tas fram av andra personer. Då får jag gott vänta!

Jag gjorde lite av ett misstag och satt en aning för länge med ett och samma dokument. Snälla L hjälpte mig med en första korr, och då kom det fram att jag måste korta ner och skriva mer direkt. Verkligen tacksam att hon hade en stund! Man blir ju blind till slut.

Dagens lärdomar:
- sitt inte för länge med samma sak
- att promenera är livet!
- fastna inte i detaljerna alltför sent på kvällen...

I helgen väntar lite jobb, men det ska bli helt ok. Det blir skrivande på lite friare basis (kan det bli friare än så här?)



Tänk om jag skulle kunna ha det här landskapet uppe i knoppen? Tål att funderas på...