Jag ska försöka att inte komma med en massa fnoskler. Men en, som verkligen är sann, är att less is more. Idag tycktes jag glädjas åt alla småsaker som kom i min väg. Liksom uppskatta lillheten i livet. Skönt. Jag hoppas att det alltid kommer vara så. Jag undrar vad som händer om man tar bort alla ambitioner (ja, vad ska folk säga?). Tänk om det är bättre att satsa på att bara vara. Häftigt och läskigt. Jag har en inbyggd ambitionsmotor, och den är svår att stoppa. Nej, jag vill inte visa mig bättre än andra. Nej, jag vet faktiskt inte alls vad det beror på. Och ja, jag undrar om det inte är dags att ta sig en helgretreat, och fundera på saken. Man kan dra det hela ännu längre, och säga att jag klurar på livets mening. Livets. Mening. Äger Livet alltså en Mening? Den meningen kan ju vara Ambitionslös men Väldigt Lycklig.

Med de orden drar jag mig en aning tillbaka. Och nacken i nacklås. Och en stolt hållning. Näe men vad är det här? Jag tror jag andas! Det är klart att jag vill ge dig ett råd. Från en hoppetossa till en annan. Ja även du som tycks ha allting i ordning, kan åtminstone fundera på saken. Vad är det som driver mig till det jag gör? Och vilka är vinsterna av det? Hur ofta hjälper jag en annan människa? Hjälper jag mig själv? Är det okej för mig att sänka ambitionen? Vad händer då?

Och sen något som jag aldrig har klurat ut - vad gör man egentligen när man är ledig? Eller när man ska göra ingenting? Hur gör man ingenting? Tips tas emot tacksamt till en Stor-Görare!