Sov inte alls i natt. Det blir så ibland - en obalans finns i kroppen och knoppen. Så då innebär det naturligtvis att jag är mån om dem idag och ikväll. Låg i sängen fram till klockan halv elva, men sen gav jag upp - det är bättre att gå upp helt enkelt.

Igår, vänner, var det dags för den första solnedgången. Jag satt på stranden och såg himlen ändra färg från minut till minut. Och insåg att jag måste stanna här, just nu. Så är det. Och så vackert var det. Testade att fotografera, men att fånga silverbanden gick inte. Så jag stoppade ner kameran och lyssnade på lite musik. Det är värt att leva för den stunden. Tack.

Det var någon som tipsade om begränsad skärmtid. Så jag tar rådet på allvar. Men lite bilder kan jag bjuda på!











Det är roligt att hitta minnen på youtube