Sol eller inte sol - det är frågan...

Solen har inte riktigt bestämt sig. Det har inte jag heller. Jag läser, dricker kaffe, lyssnar på musik. Och bara är. Det är konstigt att vara så hemma som jag är här. Halva mitt liv har jag rest hit. Även om livet i övrigt förändras - så slutar det alltid med att jag kommer hit. Och det kommer jag nog göra till den dag jag inte längre lever. Jag vill leva, jag vill dö i .... ?

Tog en promenad idag - genom byn, bort till havet för att lägga mig en stund. Solen smekte mig genom molnen och jag förstod att detta var precis vad jag behövde. En liten katt strök omkring på stranden. Människor är påklädda, trots att det inte är så kallt. Havet var ändå förhållandevis lugnt. Sen gick jag genom skogspromenaden, tillbaka. Årets första gofr (våffla) intogs på stammishaket, med grädde och jordgubbar. Frihet i en liten by på andra sidan Östersjön.

Vi (jag, min gudföräldrar, barn, syskon...) skulle gå till havet igår, men vi gjorde en skogsutflykt istället. Och lekte kurragömma - det var roligt och mycket skratt. Satt i en skogsglänta och bara umgicks - rekommenderas varmt!








Jag får rysningar när jag vet att vi befinner oss så nära varandra. Men de gånger jag tror jag ser dig blir jag rädd. Du får inte plats här, det är trångt. Ibland tror jag att du har ont. Vi undviker varandra och det finns en sorg i det. Kanske ses vi, kanske inte. Då skulle jag ge dig en kram. Och sen skulle vi säga ett ordlöst hej då.

Ung kvinnas tankar nånstans i Europa på 2010-talet
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback