En del skulle kanske bli provocerade ifall det sas att människan är begränsad. Men tänk efter nu lite. Vi är dödliga. Vi behöver mat, sömn och annat nödvändigt. Vi blir sjuka, vi fastnar i negativa tankebanor. Sen har vi styrkor. Vi är rätt smarta. Men ändock. Begränsade.

När jag satt och jobbade idag märkte jag något. Jag var trött och lite speedad (ja, alltså på mitt sätt). Samtidigt. Då insåg jag, att för att kunna somna ikväll, så behöver jag sätta punkt för dagens arbete. Annars skulle det bli för mycket. Anledningen till att jag satt uppe så sent, var att jag prioriterade annat under dagen. Det gör mig inget att jobba på kvällen, bara det inte inverkar på sömnen. Det finns gränser där med. Och faktum är att jag kände mig lite stolt. För min notering och handlandet därefter. Det blev ett varmt bad med fotscrub och tvätt av hår.

Det kan vara så att jag påverkas av andra också. Träffade en vän idag som känner sig nere och stressad över sin situation. Och det gör ont att se, eftersom jag själv varit där. Mer än en gång. Och det påminde mig om att vi just är begränsade. Och att vi inte alls ska lära oss att göra mer och mer. Snarare mindre. Och känna att det är helt i sin ordning. På något sätt är det en investering i framtiden. För tar du hand om dig, då presterar du bättre när du väl ska prestera. Att det sen är svårt att släppa saker, det är en annan sak. En övningssak. Gränssättning är viktigt och svårt. Samtidigt.

Brukar du kunna stoppa i tid?