Aldrig ligger nära alltid. Kanske skapar osäkerhet. Närhet som saknar kärlek är svårt. Mellan morgonen och kvällen var ett stort hål där, i hjärtat. Inte så mycket för dig, som för mig. Jag kom mig själv lite närmare. Och det gjorde ont. Det finns säkert en mening i det, men jag ser den inte just nu. Däremot vet jag att tiden kan få mig på fötter igen. Så jag sneglar på klockan, i almanackan och i själen. Det finns massa vackert som väntar på mig.

Nu en kopp te. Sen sova. Jag vill sova bort minnena. Nu. Jag är så trött. På flera sätt.

Bästaste U och I tog hand om mig ikväll. Det var ingen idé att göra annat än att låta sig tas om hand. Jag tror jag skrattade litegrann. Och jag tror det kommer bli bra. Mitt liv, en dag i augusti - vem kunde ana?