Lätt hänt det där. När man saknar någon. Att man glömmer sig själv. Att jag glömmer mig själv. Men just idag är insikten: att jag behöver mig. Jag vill vara i det läge som jag var på Djurgården för ett tag sen: glad och tillfreds. Det är inte långt dit, men jag har fastnat i något mellanläge. Därför är det toppen och se att saker ändå går framåt, jobbmässigt. Det ringer litegrann och jag efterfrågas litegrann.

Nacken har däremot fått sig något ont och nästa sak på listan är att ringa min snälla sjukgymnast.


Katter den där gången när jag & Herr H var på Strandvägen, på väg mot Djurgården


Hade jag haft ett hus, hade jag bjudit in dig