I ett rum någonstans utanför verklighetens murar

Hon var en motståndare. Av renaste kärlek drevs hon. När ondskan barrikaderade hennes innersta, den där gången för länge sen, då levde hon med döden inom räckhåll. Hon sträckte sig efter den, vid flera tillfällen. Döden tycktes vackrare än ondskan. Nu sitter hon med händerna framför sig. I ett motstånd. Av kärlek. Då och då knäpper hon händerna, som i bön, och tittar på det tillknäppta. Andningen forceras fram, tårarna rinner lätt. Dripp. Dropp. Det blöta ansiktet är lent, ögonen glittrar av vätskan och läpparna formas till ett ljudlöst "ja". Ett ja till livet. Som är öronbedövande i henne. För hon vet utmaningen i det där ja:et.



Ett försök till något nytt. Bristande tankar leder till andra ord, bort med det självklara, fram med det andra. Stockholm 2011. Författare: Emilia Arvidsson
Kommentarer
Postat av: Svenne

Gör som Kungen, den frivilliga, och vänd på bladet till ett nytt kapitel i livets bok. Oh yeah, yo do the walk of life :)

2011-02-24 @ 22:18:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback