Det var någon som tyckte att det var ambitiöst, och kanske en aning dumt, att gå ut och leta vårtecken. Februari - årets kallaste månad. Men skam den som ger sig.

Men innan jag delar med mig av förmiddagens bilder kan jag berätta om hur det har gått med mina semmeläventyr. Saken var ju den att jag igår ångrade mitt icke-existerande av semlor här hemma. Samtidigt var jag lite trött och orkade inte riktigt bege mig. Så jag slängde iväg ett mycket välformulerat sms till Herr Höckert. Med uppmaningen att komma hit. Med existerande semlor.

Men ve och fasa - Svenne kom hem sent från jobbet, och skulle inte hinna hit med semlorna innan yogan. Där någonstans förstod jag att det var en prövning jag genomgick. Det fick bli linssoppa och pannkakor istället. Det gick bra det med.

Så yogan närmade sig, och jag åkte lite tidigare än vanligt. Det har nämligen hänt att tunnelbanan inte går, och jag ville inte komma sent. Vid Skanstull går jag uppför trappan, som går längs med Gunnarssons konditori. Och vem står inte i kön, på andra sidan fönstret? Jo. Herr Höckert. Så det blev en snabbsemla innan yogan. Gott och mandelmassigt. Och dyrt. 40 pix för en semla. Och då ville de inte ens släppa ut oss däruppe, utan vi var tvungna att gå trappan ner. För att sen gå upp den andra trappan. Nej. Det är inte service Gunnarssons!

Yogan var förstås alldeles, alldeles, underbar. Men på vilan fick jag lite flaschbacks från en tid som jag helst vill glömma. Men kom på att jag har gått vidare, så jag betraktade bara bilderna. På avstånd.

Om en timme ska jag träffa killarna. Café Fix är det som gäller. Och sen en promenad med Höckert. Jag funderar på om snön kategoriseras i samma fack som regn? För Höckert tog i hand om att vi ska promenera ikväll. Om det inte regnar förstås, sa han.








Fredagar är bra. Av flera anledningar. Men den bästa anledningen är. Du.