Jag läser Själens fem stadier av Harry R Moody just nu. Det går bitvis trögt. Ibland tycker jag att författaren sätter ihop en massa lösa ord, enbart för att de passar ihop, för att de låter bra. Då blir jag lite irriterad och undrar vad han har för belägg för det han skriver. Men så händer det, att jag tänker "aha!".

Som detta: Din motståndare är din hjälpare.

Jag applicerar denna mening på min ångest. Den där som följer mig, till och med de dagar då jag kan känna mig ganska tillfreds. Har aldrig tyckt om ångesten, den stör och gör ont. Men nu. Hjälpare. Förstår ni vad jag menar? Ångesten kanske vill visa mig något (?). Tänk om det är så att den behövs? Tanken är svindlande, eftersom jag alltid har fightats med den.

Nu tänker jag så här. Att jag är väldigt nyfiken på vad denna Hjälpare vill visa mig.