När det äntligen är över



Utan att veta ser du rakt igenom mig. Utan att vilja älskar jag din närvaro. Utan att se klart, förblindas jag av din blick. Korta stunder undrar jag – hur blev det så här? Långa timmar har jag väntat på dig. Dina händer på min kropp lämnar något där, under huden. En värme som sprider sig till hjärtat – för att stanna. Abstinensen gör ont, karvar hål och din värme sipprar ut. Jag behöver mer, men vill inte ha denna önskan. Helst skulle jag vilja kunna se dig klart, förstå att du är den du är. Utan mig.

 

Kärlek vars låga sakta slocknar



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback