Over-sharing?

Jag kan tycka det är lite jobbigt ibland. När det enda hjärnan spottar ut är blogginlägg. Det liksom formuleras meningar åt höger och vänster, samtidigt som det är så uppenbart. Att jag har ett behov att delge en massa trams (och förstås, icke-trams!). Det är som att jag skriver på åttiotalisternas koncept - I love over-sharing! Men så tänker jag så här - det är ju ganska trevligt att "prata" med skärmen, dutta lite på tangenterna och sen trycka på publicera. Så, det kanske inte är så jobbigt ändå.

Just nu då? Vad händer? Vad vill jag dela med mig av?

Jo sörrö. Jag vill att du ska veta att det är obeskrivligt skönt att promenera av sig frustration och frågetecken. Efter att ha försökt städa lägenheten (= stöka till ännu lite mer) gav jag faktiskt upp. Tog en skön dusch, smörjde in kroppen med fuskbränna (säg det inte till nå´n!) och masserade in en härlig ansiktskräm. Tyckte plötsligt om mig själv (i alla fall lite grann) och bestämde mig för att skita i sminket och dra in till stan.

Paus. Jisses vad gott det är med te med mjölk.

Väl inne i stan var jag en dryg timme inne i kyrkan. Tystnad. Lite mera tystnad. Tystare. Sen var det en timmes mässa, där självaste biskopen firade! Massa härliga nunnor var också där, och jag träffade en som jag kände. Jag kan inte låta bli att tänka på dessa nunnor ibland. Hur lever de? Hur känner de igen sin "kallelse"? Jag blir ju nyfiken!

Djurgården var nästa stopp. Hade med mig kameran. Och bilderna får beskriva känslan...







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback