Det finns saker som varar för evigt

Sprungit en halvtimme. Jobbat på med försöksförberedning i Uppsala. Lagat mat. Och hunnit fundera en kort stund. Och förstår någonstans där vem jag är. Och vem jag inte är. Det är viktigt med den skillnaden. Och hur spännande det är att lära känna nya människor. Samtidigt som det är viktigt att jag själv uppfattas för den jag är. På riktigt. Hur kommunicerar jag det? Med ord? I handling? Det är ganska nära till hands att börja undra - vem är jag egentligen? Och vem är jag inte? Vad karakteriserar mig? Jag vet, det låter onekligen som ett oerhört fokus på mig själv - och just i detta inlägg är det jag-jag som får ta överhanden.

Jag ser dig. Men ser jag hela dig? Vad är det som gör att jag kan säga att jag känner dig?

Vad är det som gör att du känner mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback