Jag söker min egen Vishet

Det finns minnen som jag tror jag vill glömma, men likt en reklampaus upprepar de sitt budskap om och om igen - "välj mig att älta över". Med frusna fötter och kaffekoppen i handen sitter jag här. Och är lycklig en liten, liten stund. Solen lyser fortfarande klar genom lövverken. Och här är jag. Hela jag. Jag andas en aning lättare. Och undrar - vad hände egentligen? Om man ska tro Kay Pollak, så är varje människa vi möter utsänd till oss för att övas på. Det ger förstås ett perspektiv och en nyfikenhet. Tänk om jag skulle rada upp de människor som jag inte riktigt förstår, och i mitt sinne ställa frågan - vad var övningen denna gång? Och notera de svar som kommer upp. Inte alls dumt. Men inte just nu. Just nu vill jag vara lite lycklig.






Jag fick en liten present när jag lämnade Umeå.... Bildbevis is coming soon. Kan bara säga att det var klockrent! Tack Johanna och N!
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback