Åh.

Varför blogga när jag kan prata med dig i två timmar?

Kommunikation. I min värld där jag har funnits, fanns den inte. Nu vill jag vara ett med kommunikationen. Jag vill veta vem jag är. I förhållande till andra.

Jag vill veta vem jag är. I förhållande till mitt förflutna.

Går och lägger mig med ett litet leende på läpparna. Tackar min tro för min ro.

Det är rätt schysst med stationär telefon ändå. Aldrig mera stressprata.