Jag har tanketrängsel. Det bubblar därinne. Men det kommer inte riktigt fram. Har så mycket jag vill säga. Men något tystar ner mig. Jag är stum för en stund eller två. Däremot har jag jobbat på bra idag. Känner en stor tacksamhet för en del av de människor som jag arbetar med eller som på något sätt tar fram mina bästa sidor. Jag får sån bra feedback!

När det är som det är nu, så finns det flera lösningar. Ja, jag skriver det rakt ut: jag tror jag är nere. Men vem har inte varit det? På alla svenskars CV:n borde deppighet finnas med på meritlistan. Strunt samma. Det finns något gott med det också - saker och ting går lite långsammare - och det ska jag säga dig, det är bra! Det finns helt plötsligt utrymme för att reflektera. Det finns anledning att stänga ner datorn och skita i att uppdatera facebook hela tiden.

Jag lämnar mig själv utanför för en stund. Utanför mig själv.









Det sticker lite