I en tid där jag inte vet

Processer. Mognad. Frågetecken. Saknad. Längtan. Människa, människa.

Och i allt detta finns en genuin lycka. Jag har förstått vad det är jag går omkring och bär på. Mellan tårarna. Det är tacksamhet.

Dagen som sådan var fantastisk för att....






För dig som undrar - här kommer textversionen:

Jag gick upp efter sex. Frivilligt. För att måla klart mina kökshyllor. Jobba jobba jobba

Morfar kom klockan tio. Han satte igång på en gång. Skruveri skruvera

JA! Vi kom i mål med kökshyllan - nu är den klar!!

Sen var jag hos Ulliz! Åh, precis vad jag behövde. Jag har saknat att bara sitta och prata - och det kändes som att tiden faktiskt räckte till. Underbart!

Och snällaste Ulliz & Ida gav mig en present. Himla bra! Och trevligt. Nu finns ingen återvändo - här ska mysas i ensam regi med bad, ljus, choklad, te & musik. Och ni ska veta hur mycket jag tycker om dessa tjejer - de är världens bästa. Och söta är de också! Vi går på kurs tillsammans, på torsdagarna. Non violent communication. Och den boken ska jag strax börja läsa!


----

Jag vet inte vad jag ska göra med Saknaden. Den sitter bredvid mig i soffan. Pillar mig i sidan och säger "här är jag". Jag försöker putta bort den, först försiktigt. Sen lite hårdare. Men då studsar den tillbaka, mot Hjärtat. Och där sitter jag med en Saknad som jag inte vill ha. Kan jag få byta den mot något annat? Glömska hade suttit fint.

Rädslan Varieras med Längtan efter Närhet
Kommentarer
Postat av: Jasmine

Saknaden kanske inte vill bli bortglömd. Den kan vara där för att påminna oss om något. Vad vet jag?



Det du skriver berör mig. Tack! Och NVC-boken.....Good on you!

2011-09-15 @ 06:26:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback