Att lyssna på sin inre röst

Jag har svårt för att vara flummig. Jag är nog ganska konkret av mig. Tycker om att vara tydlig. Jag kan snickra på ett mail i evigheter för att få det så rätt som möjligt. Och så skriver jag nu om att lyssna till sin inre röst. Men jag kan vara pedagogisk även här. För just nu samlar jag på egna erfarenheter av att lyssna på den inre rösten. Ibland kallar jag den för "den egna terapeutiska rösten" - den har syfte att lindra, ge råd och kanske råda bot på en del problem.

Det händer mer ofta än sällan att jag är stressad. Mer i kropp än någon annanstans, och ofta med smärta som följd. Det trycker lite här och var och det känns som jag ska sprängas - rätt och slätt en stressad person, det är jag ibland. Vill inte knäppa mig själv på näsan och säga "som man bäddar får man ligga", men sanningen ligger nära där och frotterar sig i det faktum att jag gör förbaskat mycket. Eller vill väldigt mycket. Och tycker att tiden inte räcker till.

Någon klok man eller kvinna sa en gång att det enda vi har är tid. Jag tycks inte ha den ibland. Men kanske är det så att jag skulle kunna ha den där tiden i alla fall. Jag tjatar här på bloggen om hur viktigt det är med nej och vilken konst det är att välja bort. På detta kan jag säga att jag är dålig på att välja bort just nu. Fast det är precis vad jag borde göra.

Så jag har två påfund som jag sysselsätter mitt vackra huvud med.

Dels är det att leva som jag lär. Jag tror jag har några riktigt kloka tankar om hur jag ska leva mitt liv - det vill säga jag har en lära som jag tror på. Den försöker jag nu använda klokt.

Dels är det att lyssna inåt - hur kan vi göra livet drägligt? För ibland är det bedrägligt att vara. Faktiskt. Lyssna inåt - det är spännande - det är som att be sig själv om råd, och sen ta beslut utifrån det. Att sakta in och se på verkligheten med ett par nya ögon, din inre terapeuts ögon - använd honom eller henne!

Var det flummigt? Deflumisering nödvändig eller hängde ni med?













sa ta na ma



Längtar nu tills kärleken kommer hem. Vill pussas hela eftermiddagen.


Kommentarer
Postat av: Kinga

Inte alls särskilt flummigt, inom kognitionspsykologin talar man om detta som inre representationer. Verkar när jag läser din text som att du har en bra och användbar representation av begreppet hälsa :)

2012-03-28 @ 01:38:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback