Jag blir motiverad att skriva om kroppen igen. Kanske för att Johanna skrev sin point of view om Beach 2013.

 

Jag köpte som bekant (?) ett SATSkort för att fortsätta det ingångna spåret - träna är en av de saker som jag verkligen uppskattar. När jag sprang i mål i söndags på Hässelbyloppet så var det som att landa i ett enda stort, rosa lyckomoln. Förmodligen var jag hög på endorfiner. Sa jag att det var jobbigt att springa en mil? Som bortblåst när man väl var i mål, kan jag säga

 

Motiv bakom varför jag tränar är viktigt tycker jag. För det har skett en förskjutning. Från vikt- och storlekshets till må bra- och bli stark-hets. Fördelen med att vilja träna för att få den där feelgoodkänslan och känna att jag klarar mer och mer är bra för att:

 

* tänk dig att du står på löpbandet och ska springa 5 kilometer - vad tror du taggar mest - tanken på vågen som du ställer dig på efteråt, eller det faktum att endorfinerna och andra godsaker kommer göra att du får en toppendag?

 

* vad är viktigast för dig - den där storleken på tröjan eller att du kan bära både matkassar, ha mindre ryggont och vara en allmänt mer positiv person?

 

Jag välkomnar Beach 2013 av flera anledningar:

 

Det är varmt och skönt och ljust!

Utomhusaktiviteter blir än mer möjliga!

 

Semester & bad

 

Och du, det där med hur du ser ut på stranden - skippa det nu!

 

Jag lanserar Happy Beach 2013!