Ensamtidens Vara eller Icke-Vara

Ensamtid. Det hörs från håll och kanter att den är viktig. Kunskapen om ensamtid har jag. Men jag ska erkänna att jag är dålig på att hävda min rätt till egentid. Eller så här: jag säger mellan raderna att jag vill vara ensam, men det är som att jag skäms över behovet. Jag kan fundera mycket på hur jag ska säga till mina vänner att jag faktiskt inte orkar ses. Och när det gäller min käreste är det extra svårt. För det är livet och relationerna är dubbla: jag vill mest av allt vara med mitt hjärta, nära och i vardagen. Och det är vi. Men jag vill också vara helt ensam, jag funkar alldeles utmärkt att vara solitär. Det tar till och med emot att skriva det. Min nästa tanke säger mig hur jäkla destruktivt det här beteendet är. Jag funderar vidare på huruvida jag behöver vara ödmjuk när jag berättar det för min närhet. Ibland vill jag bara fräsa ifrån. Men då har det nog gått för långt, jag borde ha flaggat. Det här är en svår nöt för mig att knäcka. Jag vet vad jag borde, men beteendet är invant, gammalt och välanvänt.

 

Hur gör ni med er ensamtid? Ni som har barn och familj får gärna skriva en rad också!

 

 

Bilder från Skansen 2013

 

 

Goda vänners lag

 

 
Ensamtid är välanvänt av vissa. Svårt för andra. Men att inte veta hur man ska göra kan leda till destruktivitet
De två sista bilderna är tagna av: C. Lind
 

 

 

 

 

 
Igår såg jag äntligen Searching for Sugar Man. Musiken är underbar, kanske har den delvis fått sin gloria i och med filmen, men sannerligen, den är vacker. Lyssna till exempel på denna: Rodriguez – I Think Of You
Eller den här: Rodriguez – I Wonder
Båda är kopplade till den tjänst jag använder: Spotify
 
Se filmen! Lyssna på musiken!
 
 
Kommentarer
Postat av: Dorota

Fina bilder!
Hade varit roligt med lite ensamtid... Känns lääääääääääänge sedan efter att jag blivit mamma :-)

2013-08-15 @ 21:15:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback