Att hålla utmattning på avstånd - vilket jobb! Att slira på linan som ska ge balans, det är något jag slåss mot varje dag. Jag är en expert på att känna efter, på gott och ont. Hur är det nu, orkar jag det här? Det finns en anledning till det här känna-efter-justera-vila-beteendet. Jag har varit utmattad flera gånger i mitt liv, och för varje gång har resan tillbaka varit lång. För lång. Den naturliga frågan blir: varför har jag blivit utmattad? Om jag så visste. Jag tror den här kroppen och knoppen kräver ett alldeles särskilt körkort. Och jag har missat både teorin och det praktiska provet, det erkänner jag. Men på vägen lär jag mig massor. Om livet. Om hur jag vill leva det.

 

Och därför vill jag berätta om något häftigt. Igår var det den sista maj. Den sista i den vackraste av månader. Upptrissad över allt som händer i livet valde jag och kärleken att ta en promenad. Till en början var jag ju alldeles inne i mitt huvud och kunde inte riktigt njuta av den vackra sommarkvällen. Men skam den som ger sig! Vi går, lite lagom långsamt, och kommer till mitt favoritställe. En koloniträdgård mitt i grönskan. Och där...