Känslans uteblivande
Något som jag kan tycka är riktigt frustrerande är när man försöker ta det lugnt – men man känner det inte. Det vill säga: du kanske tar ett varmt bad, men du ligger rastlös och undrar vad som kommer härnäst. Eller du lyssnar på musik, men känner dig bara trött på den. Eller du tar en vacker höstpromenad, men ögonen och sinnena kan inte ta in att det är fint ute. Dina aktiviteter matchar inte ditt inre. Det känns på något vis bortkastat. Men jag tänker att vi behöver vara uthålliga. Inte ge upp.
Det är min tisdagstanke till dig.
man kan inte bara känna efter hela tiden och ha krav på sig att allt skall vara så uppåt.
det mesta av livet är helt vanliga gråa dagar utan tårta med vispgrädde på.man kan ändå känna sig riktigt nöjd även av små saker. ibland anklagar man sig själv för mycket för bristande energi mm.men det börjar bli lite mörkare, man känner sig tröttare och behöver kanske sova lite mer.många kramar mamma