Stress, ångest och sömnsvårigheter. Vardagsmat för många unga (och vad tror vi om de vuxna), vilket också pratades om i dagens Efter tio med Malou. En kommentar var att vi många gånger är smärtintoleranta, dvs inte så vana vid psykisk smärta. David Eberhard, känd psykiatriker, skriver om det bland annat i boken I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet (2006).

 

Jag är en av dem.

 

Som 22 åring, toppstudent med höga ambitioner, drabbades jag av livet. Jag kan skriva "check" på hela symtomlistan för depression, ångest och allt däremellan. Var jag ovan vid smärta och lite bortskämd? Nej, jag var bara inte beredd på att jag inte alls skulle kunna sova, att ångesten skulle klösa så hårt i bröstet och det mest obehagliga: förmågan att tänka försvann helt. Hade jag då mött någon som sa: det här är livet, då skulle svaret ha blivit: tack och adjö, jag väljer något annat.

 

För så här är det: livet är svårt, men när vi väl hamnat i onda spiraler, då spelar det ingen roll hur kloka kommentarer vi får. Vi behöver agera, inte tänka på vad som är livet eller inte. Vi behöver handskas med att det gör ont (det psykiska kan omvandlas till smärtor i kroppen, det som kallas för psykosomatiska besvär).

 

Det kan alltså vara så att vi måste bli vän med smärtan, för det blir ju enklare. När den ändå finns där, då ger vi den plats. Jag har efter år av erfarenhet förstått att slaget mot smärtan handlar om en fredsprocess snarare än ett krig. Så. I mitt liv får smärta ta plats. Ofta genom ett Välkommen in! Skitprovocerande till en början, jäkligt nödvändigt i långa loppet. Men jag har också en integritet som gestaltar sig med hur mycket utrymme jag har inom mig. Så smärtan får ta hänsyn till andra saker såsom lycka, träning, endorfiner. Ibland tröttnar smärtan och då smiter den iväg, obemärkt, genom ett andetag eller två.

 

Rådet till dig som har ångest, eller sömnbesvär, oro... Framför allt: bli inte rädd. Det är okej att vara, även när det är jävligt. Det är okej att göra minsta möjliga ansträngning i livet. Att inte sova är ett tecken på stress eller ångest/oro, men gå då upp, ta en kopp te, och tänk: jaha, där kom en sån där sömnlös natt (gå utanför dig själv och observera utan att värdera), jag accepterar det. Kanske behöver du se över dina sovrutiner? Att engagera sig i sitt liv, och att aktivt göra saker för sig själv gör att du bäddar för bättre nätter.

 

 

Vi fick livet, vi måste hantera det. Saker händer, ja annars blir vi uttråkade, så tur är väl det. Men om du är lättstressad eller bygger upp bilder om framtiden som inte gynnar ditt välmående - då kan det vara dags att se över sitt förhållningssätt till det där stora som kallas erfarenheter. Skaffa dig bra sådana! Bestäm du, lite mer.

 

 

 

1. Förhåll dig, gå utanför dig själv, vad ser du? Om en vän mådde som du, vilket råd skulle du ge?

2. Andningsövningar - de fungerar!

3. Boktips: Att leva ett liv, inte vinna ett krig (Anna Kåver)