Ja, rubriken kanske visar på att jag är irriterad? Ja, kanske, eller snarare orolig: jag har försökt att få bukt med min panikhunger som jag lider av och det är minsann inte lätt! Jag tycker personligen att jag äter bra samt regelbundet men ändå strejkar min kropp. Jag vet att om man sover dåligt så kan kroppen vara lite tricky när det gäller mat - men jag börjar undra om det inte är fel på min sköldkörtel eller om jag lider av diabetes. Det måste kollas upp och det ska jag göra senast nästa vecka. Sedan måste jag även ordna legitimation (som jag inte haft på evigheter!) samt pass. Mycket fixa och trixa med andra ord!

Har varit i kyrkan på mässa klockan sex och direkt efter det är det en kurs som jag går på. Det är en trevlig tjej där i min ålder som jag nu har pratat lite med och vi promenerade ända till Kungsholmen tillsammans, det var skönt att röra lite på sig och prata om lite allt möjligt. Kyrkan har bidragit till mycket positiva saker i mitt liv, bland annat en bredare bekantskapskrets, vilket är trevligt och spännande. Agnieszka och jag umgås ju mycket, vilket jag tycker är finemang. Dessutom har vi det polska språket gemensamt, vilket är bra för då kan vi öva på varandra!

På onsdag ska jag träffa mina änglar Emily och Ulliz, vi ska luncha ihop. Det var länge sedan som vi tre hann träffas! Den 14 mars ska Ulliz och Ida dessutom ha tjejfest med bögiga inslag - det ska bli jätteroligt! Och helgen innan ska jag och Emily åka till IKEA och då ska jag äntligen köpa....lampor!!! Då blir många av er glada eftersom jag just nu har en lampa i vardgasrummet som extraknäcker som hallampa när det är mörkt ute. Ja, sanningen är den att jag har inte en enda taklampa. Men det kommer! Den som väntar på något gott....

Men en sak som jag har tänkt på är livssanningar. Sanningar som man har gällande sig själv. De behöver inte vara sanna. Jag tänkte på det igår när jag läste om fenomenet i en bok. Och livssanningarna kan vara riktigt farliga. Jag har några sådana om mig själv som jag måste identifiera med ord och kolla av mot verkligheten. Till exempel så....ser jag mig själv som hjälpsam. Och det är ju i sig en positiv egenskap, men kanske inte alltid - ni vet, att sätta gränser är också en konst. Att jag är vanlig känner jag också ibland, samtidigt som jag marknadsför mig själv som"den roliga". I relationer till andra människor anpassar jag mig lätt, jag är nog ganska lätt att tycka om. Ogillar konflikter som inte är konstruktiva...Ja, det finns många livssanningar, det handlar ju i mångt och mycket om självkänsla.

Hörrni, dags för refrängen!

Sov gott!
Emilia


Emilia den kloka?